# ID: svediakorp-gov429162
# author: Berthu (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 214
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) När man läser Europaparlamentets resolution om Internationella brottmålsdomstolen är det ganska obehagligt att på varje rad upptäcka en viss arrogans från unionens sida, när unionen vill tvinga länderna - medlemsstater, kandidatländer och länder utanför gemenskapen - att ansluta sig till domstolens stadgar, eller vägrar att underteckna bilaterala avtal med de länder som inte ansluter sig.
Som om Europeiska unionen ensam förfogade över överordnade universella principer enligt vilka domstolen måste ha universell behörighet.
Så är dock inte fallet.
Internationella brottmålsdomstolen bygger på ett fördrag som endast är bindande för de fördragsslutande parterna.
Följaktligen har Förenta staterna rätt att påpeka att deras medborgare inte kan föras inför domstolen utan deras medgivande, om de inte skriver under.
Unionen har fel i att hävda eller låta påskina motsatsen, och komplicerar de transatlantiska förbindelserna i onödan.
När man ser denna europeiska arrogans tänker man för övrigt att Förenta staterna gör rätt i att vara på sin vakt.
Vart kan inte den arrogansen leda?
Det är dock på sin plats att erinra om att det kan vara farligt att överge världsordningens traditionella spelregler till förmån för en internationell rättvisa som kommer att bli hängande i luften, om länderna inte godkänner den.
