# ID: svediakorp-gov429131
# author: Boudjenah (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,089
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Det huvudsakliga syftet för alla avtal mellan AVS-länderna och Europeiska unionen måste vara att främja hållbara utvecklingsformer som bidrar till att minska fattigdomen och lägga en grund för AVS-ländernas integration i världsekonomin.
Detta utdrag ur förklaringen från Kapstaden sammanfattar ganska väl den anda som präglat arbetet i utskottet för utveckling och samarbete som helhet, vid utarbetandet av det betänkande jag i dag har äran att presentera för er.
Jag vill först och främst tacka alla kolleger som deltagit i arbetet, genom att inge ett stort antal ändringsförslag och genom att aktivt medverka vid de utfrågningar vi har anordnat, den första med kommissionär Lamy, och den andra med AVS-gruppens sekretariat och två företrädare för afrikanska och europeiska frivilligorganisationer.
Jag vill också tacka ett stort antal kontaktpersoner, högt uppsatta personer, frivilligorganisationer och fackliga organisationer.
Vi har tillsammans försökt beakta alla problem som tagits upp.
Förhandlingarna om ekonomiskt partnerskap kommer alltså i morgon att inledas i Bryssel.
Det är en viktig händelse som markerar slutet på en etapp, men även inledningen på en ny period, under vilken var och en måste göra sin stämma hörd.
Eftersom det i Cotonouavtalet utlovas en ny strategi baserad på deltagande, är stunden inne för nytänkande.
En bred offentlig debatt parallellt med öppna förhandlingar med full insyn skulle borga för en bra början.
Den centrala frågan i dessa förhandlingar landar mitt i den redan pågående diskussionen om sambandet mellan handel och utveckling.
Att utvecklingsdimensionen upptar en allt större plats i vår handelspolitik har kommissionär Lamy påpekat för oss, vilket härmed bekräftas.
Kvarstår det faktum att vi oroar oss över att utvecklingen därmed alltmer reduceras till ett endimensionellt komplement till handelns liberalisering, när utvecklingen är i behov av beslutsamma politiska åtgärder.
Man kan inte undgå att ställa sig frågande till de positiva effekterna av ett öppnande av marknaderna i sig.
Ett sådant undanröjer exempelvis inte de försämrade handelsvillkoren för fattiga länder, något som ändå är ett av de främsta hindren för deras utveckling och framför allt för deras överlevnad.
Behöver världen verkligen en extra dos frihandel, eller behöver den en ny utvecklingsstrategi?
Kan man för att utrota fattigdomen i AVS-länderna förlita sig på att? handeln löser allt??
Borde inte handeln framför allt ställas i utvecklingens tjänst, för att tillfredsställa befolkningens behov?
Handlar det inte därför främst om att angripa de strukturella orsaker som genererar fattigdomen?
Som vi ser det ligger dessa orsaker till största delen i de otillräckliga produktionsstrukturerna, att handeln är inriktad på omedelbar export av råvaror, i stället för att man främjar bearbetning på plats och handel mellan syd och syd.
Icke-tariffära hinder utgör också väsentliga hinder för marknadstillträdet till EU.
När det gäller systemen för att säkra garantipriser, verkar det som om de inte varit tillräckligt finansierade för att förhindra att utvecklingsländernas ansträngningar omintetgörs av ogynnsamma konjunkturer.
Införandet av de villkorade kraven på strukturanpassningar under överinseende av IMF och Världsbanken och bördan av återbetalningen av skulden är troligen faktorer som delvis kan förklara det misslyckade partnerskapet mellan AVS och EU.
Låt oss dock lyssna till AVS-länderna, när de kämpar för att bevara det bästa av Loméavtalet, som till stor del bygger på principen om icke-ömsesidighet.
Förslaget till nya handelsförbindelser kan därför komma att visa sig snedvridet om det går ut på att föreslå fördelar som i sin tur utgör hinder som måste övervinnas.
Detta sammanfattas exempelvis av en afrikansk sakkunnig på följande sätt:? Vi får tullfritt exportera datorer, sportbilar och kärnkraftsmateriel, nackdelen är bara att vi inte tillverkar något av detta.
Det är rörande att veta att vi får exportera hirs och maniok till Europa, men tyvärr är detta inget de europeiska konsumenterna efterfrågar?.
Är det mest trängande behovet under dessa förhållanden att ingå nya frihandelsavtal, eller snarare att investera i produktionsapparaten och mjuka upp villkoren för beviljande av processpatent?
Detta är själva kärnan i de förhandlingar som pågår parallellt med WTO-förhandlingarna.
Europeiska unionen och AVS-länderna utgör tillsammans en ansenlig andel av WTO: s medlemsländer, om inte en majoritet, och är en kraft som kan och bör påverka förhandlingarna fram till 2005, genom att vinna erkännande för utvecklingsländernas rättigheter.
Dessa länder lider av strukturella ekonomiska svagheter som motiverar att de får en särskild behandling för att kunna angripa orsakerna till orättvisorna i världen.
Är inte det mest trängande behovet att försöka hitta en särskild och differentierad behandling som kan svara mot de nya utmaningarna och samtidigt omfatta handelsmässiga, finansiella och tekniska åtgärder på lång sikt, i syfte att bygga upp en hållbar kapacitet inom alla de områden där det finns klyftor mellan länderna?
Låt mig avslutningsvis ta upp några specifika frågor.
Vilka blir de troliga effekterna av frihandelsområden, med avseende på den sociala, ekonomiska och miljömässiga situationen i AVS-länderna?
Pascal Lamy har aviserat att processen skall följas upp i en fyraårig undersökning.
Må så vara.
Men hur skall man formulera ett korrekt omdöme om de föreslagna riktlinjerna om man inte snarast får tillgång till denna väsentliga information?
Skulle kommissionen vidare kunna delge oss vilka kriterier som valts för denna undersökning och meddela vilka resurser AVS-länderna kommer att tilldelas för att genomföra sina egna utvärderingar?
Vilken överensstämmelse finns det vidare mellan alla de frihandelsavtal Europeiska unionen är i färd med att ingå med olika samarbetsparter?
Vilket intresse har då AVS-länderna av att sluta sådana avtal?
Låt oss så komma till själva förhandlingsupplägget.
Är kommissionen och rådet beredda att godta AVS-gruppens förslag om att föreskriva en tillräckligt lång fas för att kunna klargöra de ekonomiska partnerskapsavtalens målsättning, principer, ursprungsregler, och så vidare, något som betonades av gruppens generalsekreterare Goulongana?
Vi är övertygade om att allt måste göras för att bevara sammanhållningen inom AVS-gruppen.
Detta gäller även den pågående integrations- och enhetsprocessen i Afrika.
När det gäller tjänsterna kommer vi att vara vaksamma mot alla förslag till liberaliseringar.
Vi utesluter i alla händelser utbildning, hälsovård, vatten, energi och transporter.
Därför är jag beredd att godkänna ändringsförslag 2 från PPE-DE, men då som ett tillägg.
De allmännyttiga tjänsterna är grundläggande delar av den sociala modell ...
(Talmannen avbröt talaren.)
