# ID: svediakorp-gov429109
# author: Söderman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,246
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Den 1 september 1995 inledde Europeiska ombudsmannens kansli sitt arbete.
Sedan dess och fram till den 15 september 2002 tog kansliet emot 10 535 klagomål, varav 10 437 har behandlats.
Vi har utfört 1 385 fullständiga undersökningar, varav 19 var undersökningar på eget initiativ.
1 149 av dessa fall gällde kommissionen, 137 fall gällde Europaparlamentets administration, 53 gällde rådet och 12 gällde Europeiska investeringsbanken.
Om vi ser till resultaten, så löstes 345 fall av den berörda institutionen, sedan ombudsmannen hade informerat den om klagomålet.
I 206 fall gjordes en kritisk anmärkning, i 48 fall resulterade undersökningen i ett förslag till förlikning eller ett förslag till vänskaplig förlikning, varav de flesta innebar en framgång för klaganden.
I sex fall riktades en särskild rapport till Europaparlamentet, i fyra av dessa fall har parlamentet godkänt ombudsmannens rekommendationer, och två andra fall är ännu inte avgjorda.
I 659 fall resulterade en grundlig utredning i att ombudsmannen kom fram till att det inte förelåg något administrativt missförhållande i institutionens verksamhet.
I de fall som ligger utanför ombudsmannens ämbetsområde försöker vi alltid anvisa klaganden ett annat organ som kan behandla ärendet.
Vi rådde klaganden att vända sig till nationella eller regionala ombudsmän, eller göra en framställning till ett nationellt eller regionalt parlament, i 2 293 fall, att göra en framställning till Europaparlamentet i 884 fall och att vända sig till kommissionen i 913 fall.
Genom åren har det höjts kritiska röster och sagts att ombudsmannen inte är tillräckligt känd, och att resultaten för medborgarna är otillfredsställande, eftersom institutionerna vare sig samarbetar eller respekterar sin skyldighet att tillhandahålla en god förvaltning.
Vissa kritiska röster har även gjort gällande att uppdraget är för snävt och att Europeiska ombudsmannen borde behandla klagomål som gäller gemenskapsrätten var än i unionen denna tillämpas eller till och med vara en folktribun, alltid redo att fördöma orättvisor var än de inträffar.
Den Europeiska ombudsmannen är säkerligen en av de mest kända ombudsmannainstitutionerna i världen.
Vår informationskampanj förs på 12 språk och riktar sig till 350 miljoner medborgare och invånare i 15 medlemsstater.
Vi har besökt varje medlemsstat, utfärdat pressmeddelanden, gett ut informationsbroschyrer samt hållit många föreläsningar och seminarier för att sprida information om vårt arbete.
Ett av de effektivaste sätten att kommunicera med en så stor krets är över Internet.
Det finns omkring 2 500 webbplatser som har en fungerande länk till Europeiska ombudsmannens webbplats och nästan 42 procent av klagomålen lämnas nu in elektroniskt.
Den jämna ökningen av antalet klagomål är det bästa beviset för att ombudsmannen blir alltmer välkänd.
Nästan 200 nya klagomål inkommer varje månad, en ökning med nästan 300 procent jämfört med det första hela året av samarbete, 1996.
Resultaten av ombudsmannens arbete för europeiska medborgare är också imponerande.
Förutom att nå gottgörelse i enskilda fall, har vi åstadkommit viktiga förbättringar i institutionernas allmänna sätt att fungera.
Tre av dessa förtjänar en särskild förklaring.
För det första övertalade vi institutionerna och några organ, inklusive Europeiska centralbanken och Europol, att förbättra allmänhetens tillgång till deras handlingar.
För det andra, en undersökning på eget initiativ ledde till att 17 institutioner och organ införde kodexar för god förvaltning, baserade på ett utkast från ombudsmannen.
Som en följd av en särskild rapport antog Europaparlamentet i fjol en reviderad version av kodexen för god förvaltningssed.
Vi har distribuerat denna förbättrade version av kodexen vitt och brett inom institutionerna och till europeiska medborgare, vars rätt till god förvaltning den är ett uttryck för.
I enlighet med Europaparlamentets anvisningar använder vi kodexen för att avgöra huruvida det föreligger ett administrativt missförhållande.
Den tredje framgången gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades i Nice i december 2000.
Ombudsmannen föreslog att stadgan skulle inkludera rätten till god förvaltning.
Detta togs med som artikel 41 i stadgan.
Ombudsmannen har aktivt stött en fullständig och korrekt tillämpning av stadgan.
Unionens institutioner proklamerar högtidligt för medborgarna att stadgan är ett uttryck för deras grundläggande rättigheter.
Ombudsmannen betraktar därför institutionernas underlåtenhet att respektera dessa rättigheter i sin egen verksamhet som ett administrativt missförhållande.
Dessutom inbegriper ombudsmannens förslag till konventet för EU: s framtid idén att stadgan bör vara rättsligt bindande var än gemenskapsrätten tillämpas.
Tvärtemot vad de kritiska rösterna säger förtjänar institutionerna och organen beröm för deras, i stort sett samarbetsvilliga, hållning gentemot ombudsmannen.
De har för det mesta lämnat ordentliga, fullständiga och skyndsamma svar på ombudsmannens undersökningar och varit beredda att acceptera ombudsmannens vänskapliga förlikningar och förslag till rekommendationer.
Det har bara uppstått problem i ett litet antal fall.
I ett fall som gällde tillgång till information avvisade kommissionen ombudsmannens förslag till rekommendation och har underlåtit att följa Europaparlamentets resolution till stöd för ombudsmannen.
Jag beklagar att detta fall tycks var en del av en mera allmän tendens att missbruka reglerna för skydd av personuppgifter för att stoppa eller upphäva utfästelsen om öppenhet.
De flesta institutionerna och organen har även antagit en kodex för god förvaltningssed.
Jag kan fortfarande inte förstå varför parlamentets resolution från september 2001, där man kräver en europeisk förvaltningslag, inte har fått någon effekt.
Jag anser att en enhetlig regelsamling som gäller för samtliga institutioner och organ bara kan förbättra unionens förhållande till sina medborgare.
Jag beklagar även att tjänsteföreskrifterna upprätthåller det förlegade kravet att tjänstemän måste inhämta förhandsgodkännande för att offentliggöra något.
Jag medger att Europeiska ombudsmannens ämbetsområde är begränsat.
Jag har konsekvent vidhållit uppfattningen att det behövs ett nätverk av ombudsmän och utskott för framställningar för att övervaka medlemsstaternas tillämpning av gemenskapsrätten.
Vi har byggt upp ett sådant nätverk, för att utbyta information, ge råd och se till att klagomål riktas till den mest behöriga instansen.
En vidareutveckling av nätverket skulle kunna hjälpa kommissionen, som fördragens väktare, att koncentrera sina resurser på de principiellt viktigaste frågorna.
Medborgarna kommer aldrig att tro helt och fullt på Europeiska unionen om inte gemenskapsrätten respekteras på alla nivåer inom den.
Medlemsstaterna skulle kunna inkludera stadgan om de grundläggande rättigheterna i den framtida gemenskapsrätten.
Nätverket av ombudsmän i medlemsstaterna skulle även kunna spela en viktig roll med att övervaka tillämpningen av stadgan.
Europeiska ombudsmannen skulle vara redo att ansvara för att fall av principiell karaktär hänvisas till EG-domstolen, om det inte är möjligt att komma fram till en lösning i en normal undersökning av ombudsmannen.
Jag hoppas verkligen att parlamentets företrädare i konventet för EU: s framtid kommer att stödja dessa förslag.
Till sist vill jag framföra mitt tack till alla institutioner och organ, först och främst till Europeiska kommissionen, för dess effektiva samarbete med ombudsmannen till de europeiska medborgarnas gagn.
Jag vill även tacka Europaparlamentet och dess utskott för framställningar för deras goda råd och deras stöd.
Utskottets ordförande, Gemelli, och föredraganden för betänkandet om ombudsmannens årsrapport för i år, Wyn, förtjänar ett särskilt tack.
Jag tackar er.
Jag välkomnar deras förslag om närmare samarbete mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar, vilket jag hoppas skall leda till konkreta resultat som gagnar de europeiska medborgarna.
