# ID: svediakorp-gov429073
# author: Møller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Fru talman!
Beträffande de preferenssystem som nämnts många gånger under diskussionen så kan jag säga att Mercosurs samtliga fördragsparter kan dra fördel av Europeiska unionens system för allmän förmånsbehandling.
De kan särskilt genom det allmänna preferenssystemet få möjlighet att öka sina egna exportintäkter, främja sin egen industrialisering och påskynda en diversifiering av sina ekonomier som ett stabiliseringsinstrument, som Barón Crespo talade om.
Vi måste alla här hålla i minnet att medlemmarna av de internationella finansieringsorganen, som Bretton Woods-institutionerna, Internationella valutafonden och Världsbanken, utgör suveräna stater.
De är inte underställda diktat eller medbeslutande i europeiska rådet.
Därför är det upp till dessa stater och inte till rådet att själva besluta hur de skall uppträda i dessa internationella finansieringsorgan.
Icke desto mindre är det uppenbart att en samordning mellan Europeiska unionens medlemsstater i enlighet med artikel 19 i Maastrichtfördraget kan vara till gagn för deras arbete i dessa institutioner.
I överensstämmelse med detta förekommer faktiskt en viss informell samordning på mellanstatlig nivå inom ramen för ovan nämnda institutioner.
När det gäller medlemsstaternas insats för att avhjälpa situationen i Mercosurländerna kan sägas att de deltar fullt ut och aktivt i IMF: s arbete för att säkra stabilitet och ett hållbart ekonomiskt uppsving i regionen, och det skulle för övrigt ha varit oförståndigt att inte göra detta.
De åtgärder som vidtagits för att stödja Paraguay, Uruguay och senast Brasilien, har fått uppbackning från Europeiska unionens medlemsstater och man arbetar på att garantera ett starkt, hållbart och trovärdigt IMF-program för Argentina, så som angivits i rådets slutsatser av den 21 januari 2002.
I förfrågningen från Barón Crespo för Europeiska socialdemokratiska partiets grupp anförs att man förväntar sig att förhandlingarna om associerings- och frihandelsavtalet med Mercosur skall kunna avslutas under 2003.
Parterna har inte satt någon tidsfrist för när förhandlingarna skall vara avslutade och det hela är därför beroende av hur dessa utvecklar sig.
Förhandlingsdeltagarna på ministernivå har i juli i år antagit ett ambitiöst arbetsprogram för de kommande tolv månaderna.
Europeiska unionen har förpliktat sig att nå fram till ett omfattande avtal med Mercosur och att göra ytterligare framsteg i förhandlingarna.
Låt mig därför avsluta med att säga att rådet är fullt medvetet om den allvarliga krisen i Mercosurländerna - i synnerhet i Argentina - och det är helt rätt att detta det skall tas på största allvar.
Vi är därför intresserade av att stärka förbindelserna mellan Europeiska unionen och Mercosur och av att främja handeln, och vi hade också ett möte med dem under generalförsamlingen i New York i förra veckan.
Vi måste alla här i första hand hålla i minnet att vi skall åka hem och säga till våra egna regeringar att de själva skall arbeta inom IMF för institutionerna och säga till Mercosurländerna och att de själva först och främst måste genomföra de ekonomiska omstruktureringarna.
