# ID: svediakorp-gov429072
# author: Queiró (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 537
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Den kris som drabbar vissa länder i Latinamerika, och särskilt i Mercosur, är uppenbar för alla.
Vi måste därför ägna vår fulla uppmärksamhet åt dessa svårigheter, och när jag säger? vi? menar jag inte bara parlamentet, utan också rådet och kommissionen.
Dessa länder står inför politiska, ekonomiska och sociala utmaningar som kräver ett ständigt internationellt samarbete som stöds av en anda av solidaritet och ömsesidig respekt.
De flesta av oss delar detta mål, även om det uppfattas särskilt starkt, vilket man kan vänta sig, av de medlemsstater, liksom min egen, Portugal, som har särskilda kulturella, historiska och språkliga förbindelser med dessa länder.
Vi anser att förbindelserna mellan Europeiska unionen och Mercosurländerna är strategiska förbindelser, som för övrigt är jämförbara med dem som Mercosur utvecklar med andra delar av världen, och som vi vanligen ger en prioriterad ställning.
Jag säger detta inte bara mot bakgrund av de redan nämnda principerna om solidaritet eller om regionens försvar av rättssäkerheten och den ekonomiska modell som bygger på fria initiativ och på förbättrade arbetsvillkor, men också på grund av möjligheten att ett återupplivat och konkret partnerskap mellan EU och Mercosur skulle utgöra en mer avvägd politisk och ekonomisk profil för unionen och dess medlemsstater inom detta område på den amerikanska kontinenten.
I detta sammanhang ber vi rådet - i kölvattnet av det nyligen hållna toppmötet i Madrid - att prioritera samarbetet med Mercosurländerna, och att detta samarbete skall omvandlas till praktiska åtgärder som sträcker sig bortom retoriska solidaritetsgester med deras befolkningar.
Starka politiska signaler som bekräftar Europeiska unionens förtroende för denna region måste ges, så att man kan garantera att samarbetspolitiken bygger på associeringsprincipen till förmån för båda parter.
Jag skulle vilja göra ytterligare en iakttagelse: vi kan inte bekämpa fenomenet med den ensidighet som Förenta staterna visar - som självklart huvudsakligen syns i dess utrikes- och försvarspolitik - endast med den kritik som vi har hört i vissa europeiska tankekretsar.
Denna kritik, som utöver allt annat inte åtföljs av förslag till politiska och finansiella åtgärder som skulle göra det möjligt för oss att övervinna orsakerna till ett tydligt europeiskt mindervärdeskomplex, skulle lätt kunna omvandlas till en förstärkning av strategiska åtgärder av detta slag.
Dessa åtgärder skulle visa sig mer användbara när det gäller att balansera förbindelserna mellan de två kontinenterna i en samarbetsanda och i delandet av värden som är gemensamma för båda parter.
Avslutningsvis, herr talman, får de problem som vi ser i regionen inte påverka framskridandet av de förhandlingar som för närvarande äger rum mellan Europeiska unionen och Mercosur.
Krisen - som vi vet är komplex och problematisk - måste i stället fungera som en drivkraft för en överenskommelse som är tillfredsställande för båda parter, och som skall ingås så snart som möjligt.
Slutligen tvekar vi inte på att alla skulle vinna på att dra fördel av de möjligheter som dessa närmare band normalt sett skulle ge när det gäller att uppmuntra till en snabb återhämtning för Mercosurländernas ekonomi och till närmare förbindelser med Europeiska unionen.
