# ID: svediakorp-gov429011
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Utöver det som vi sedan en viss tid upprepar, skulle jag vilja göra två reflektioner.
När det gäller Mellanöstern befinner vi oss i en global situation där något nytt just har inträffat, vilket ännu inte framgår i Broks betänkande, och inte heller i Titleys.
Den amerikanska regeringen ställer oss inför en ny omorganiseringsstrategi för världen.
Inom ramen för denna nya strategi säger den amerikanska regeringen till oss att det finns situationer då man måste ingripa för att förebygga.
Det är dess första tes.
Den andra tesen är att om FN är för ett ingripande så är det mycket bra, men om FN är emot gör det inget, då agerar vi tillsammans med våra vänner.
Jag vill att Europeiska unionen skall utarbeta en skrivelse för att ge sitt svar på denna nya situation.
Jag vill nämligen inte veta av Schröders svar, eller Blairs eller Chiracs svar eller ett svar från vem som helst, utan jag vill ha ett svar från européerna till följd av en situation som fullständigt förändrar de senaste femtio årens historia.
Under de senaste femtio åren har vi försökt att införa en global rättvisa, globala bestämmelser omkring globala institutioner som FN.
Det är uppenbart att det i en region som Mellanöstern finns två stater, två enheter som inte respekterar FN: s beslut.
Israel respekterar inte FN: s beslut, det är sant, men inom den palestinska rörelsen respekterar man dem inte heller.
Jag håller alltså helt och hållet med när det gäller fördömandet av Israel, och av den israeliska politiken, men jag håller inte med om det sätt på vilket man kritiserar attentaten från den palestinska sidan, vilket endast är verbalt.
Det är ett av problemen: vi har att göra med två läger som inte respekterar det som FN eller de politiska krafterna beslutar om.
Men de två berörda folken behöver politiska krafter som respekterar det som den globala rätten kräver av dem.
På båda sidor behöver man en politisk ledning som respekterar det som krävs.
Det är enligt min åsikt därför som vi européer, och i motsats till amerikanerna, inte kommer att lyckas med något i Mellanöstern om vi inte visar samma empati, samma sympati för israelerna som för palestinierna, om vi inte bryr oss lika mycket om israelerna som palestinierna.
Om någon, en politisk makt, beslutar att ställa sig på en sida snarare än den andra, kommer vi att ha förlorat.
Vi kommer att ha förlorat, eftersom det inte kommer att vara möjligt att gå framåt.
Det är i detta hänseende som Europeiska unionens roll är så avgörande.
Europeiska unionen är i dag den enda politiska enhet som samtidigt kan få både israelerna och palestinierna att ta sitt förnuft tillfånga och som kan hjälpa dessa folk.
Det är denna politik som Europa måste driva; framför allt måste Europa kritisera Ariel Sharon när han blockerar Arafat, och det måste kritisera palestinierna när de gömmer terrorister.
