# ID: svediakorp-gov429007
# author: Poettering (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 803
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande Møller, kommissionär Patten, Greklands biträdande försvarsminister Yiannitsis, ärade kolleger!
Dagens debatt är ett skäl att se på resultaten av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), att lyfta fram det positiva men att också nämna det kritiska.
Låt mig först hjärtligt tacka de båda föredragandena, kollegerna Brok och Titley för de utmärkta betänkanden som de har lagt fram.
Herr Swoboda!
Det kan vi självklart diskutera.
Jag skulle inte ha haft några invändningar mot att föredragandena hade fått lägga fram sina betänkanden, men beslutet var inte mitt, och jag ser heller ingen anledning att ifrågasätta ordförandens beslut, alltså är detta inte en fråga för mig och därför vill jag heller inte uttala mig om det.
Till de positiva delarna i den europeiska utrikespolitiken hör en fråga som vi hittills inte alls har nämnt.
Detta är de centraleuropeiska staternas anslutning till Europeiska unionen.
För närvarande är ju detta fortfarande en utrikespolitisk fråga, men när länderna väl är medlemmar i EU blir detta inrikespolitik.
Det är egentligen en storslagen berättelse om framgång att vi snart - innan året är slut, får vi hoppas - kan avsluta förhandlingarna med förmodligen tio europeiska länder.
Detta hör till de stora framgångarna i europeisk politik.
Balkan har nämnts, även det är en positiv utveckling.
Där spelar EU en positiv roll för stabilitet, säkerhet och demokrati.
Det talades om Afghanistan, och även här är Europa aktivt; 13 av de 15 staterna i EU engagerar sig militärt eller på annat sätt i Afghanistan.
Det förunderliga är egentligen att det knappt uppmärksammas att vi - unionen och dess medlemsländer - är de största ekonomiska biståndsgivarna.
Om Förenta staterna skänker en miljon US-dollar till något ändamål, då vet hela världen genast om det.
Men om vi ger en miljard euro får jag ibland känslan av att detta är Europas mest välbevarade statshemlighet.
Vi måste fundera på hur vi kan förbättra vårt PR-arbete.
Så till Irak: Vi stöder uttryckligen att Förenta staternas president vinnlägger sig om att engagera FN i frågan, och vi uppmanar samtliga EU: s medlemsstater att inta en gemensam europeisk ståndpunkt.
Vi ser det som oansvarigt av medlemsländerna att gå sina egna vägar.
Detta skadar inte enbart landets förbindelser med Förenta staterna utan är även ett uttryck för bristande solidaritet gentemot övriga européer i unionen.
Enda sättet för oss att påverka Förenta staternas politik och världspolitiken är nämligen att agera gemensamt.
Nu måste vi förvänta oss av den irakiske diktatorn att han öppnar sitt land för inspektioner - den brittiska regeringen lade i går fram ett viktigt dokument som rör detta - och om dessa inspektioner på plats inte blir möjliga, då är det i slutändan Iraks diktator själv som bär ansvaret om det krävs ett militärt ingripande.
Mellanöstern: Jag kan bara understryka det som kommissionär Patten sade.
Vi står fast vid att våldsspiralen måste brytas och självmordskommandonas terror upphöra.
Men även Israels reaktioner slår helt fel, även palestinierna har en värdighet.
Därför kan jag bara uppmuntra rådet och kommissionen att hålla fast vid sin politik som går ut på att tala förnuft med bägge sidor.
Andra väljer att göra på ett annat sätt, vi har en viktig roll att värna om eftersom båda sidor litar på oss, den ena sidan möjligen mer än den andra.
Som européer måste vi också närma oss just dem som får se sin värdighet kränkt.
Låt oss tala klarspråk: Israel har rätt att leva inom trygga gränser, men även det palestinska folket har rätt att leva i fred och inom säkra gränser.
Man måste ge även företrädarna för det palestinska folket möjlighet att uttrycka sig och peka ut en förnuftig väg in i framtiden.
Greklands biträdande försvarsminister pekade med rätta på den överenskommelse som fortfarande saknas mellan EU och Nato när det gäller tillgången till Nordatlantpaktens planeringsorgan och militära förmåga.
Vi hoppas att vi snart skall kunna enas och uppmanar våra turkiska partner att bidra till en lösning.
En avslutande kommentar: Kommissionär Patten nämnde behovet av att förbättra instrumenten för den europeiska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
Vi hoppas att konventet skall lägga fram viktiga förslag på detta, och när Europeiska unionen är så handlingskraftig och så engagerad som i Afghanistan, då måste detta också avspegla sig i effektivt agerande institutioner.
Därför kommer vår partigrupp att göra allt för att konventet skall bli en framgång, för detta hänger nära samman med Europeiska unionens framgångar i den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
(Applåder)
