# ID: svediakorp-gov429002
# author: Møller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,789
# sentences: 124
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, herr kommissionär, ärade parlamentsledamöter, mina damer och herrar!
Det är naturligtvis glädjande att kunna tala i Europaparlamentet om Europeiska unionens framsteg inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Som påpekas i utskottets betänkande står Europeiska unionen inför stora globala utmaningar.
Befolkningar både i våra egna länder och i tredje land hyser förväntningar om att Europeiska unionen skall kunna medverka till att lösa konflikter och dämpa spänningar runt om i världen.
Jag kommer i mitt anförande att koncentrera mig på följande frågor: Afghanistan, kampen mot terrorism, Mellanöstern, Irak, Indien, Pakistan, Ryssland och Afrika.
När det gäller Internationella brottmålsdomstolen hänvisar jag till mina övriga anföranden.
Min grekiske kollega, europaminister Tassos Yiannitsis, kommer att redogöra för aspekter av arbetet med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, ESFP.
Som jag nämnde kommer jag att börja med Afghanistan.
Situationen där är ju alltjämt sårbar, men Loya Jirga-processen utgör fortfarande en solid grund att bygga på.
Oväntat många flyktingar och fördrivna i landet har återvänt och det visar att det finns hopp för landet inför framtiden.
Tyvärr står Afghanistan fortfarande inför mycket svåra utmaningar.
Mordförsöket nyligen mot Karzai liksom övriga terrorangrepp vittnar om de allvarliga säkerhetsproblemen.
Man kan vare sig åstadkomma en stabil regering eller en hållbar utveckling utan inre säkerhet.
Man måste därför stärka centralregeringens roll och minska krigsherrarnas inflytande.
Man måste också stärka det civila samhället och kvinnornas roll och rättigheter.
De afghanska institutionerna och den grundläggande infrastrukturen måste återuppbyggas.
Reformer måste genomföras avseende rätts- och polisväsen och man måste upprätta en nationell armé under civil kontroll.
De återstående flyktingarna och fördrivna i landet skall ha möjlighet att återvända och återanpassningen av dem skall stödjas.
Vi uppmanar å det bestämdaste det internationella samfundet, däribland Afghanistans grannstater, att även i fortsättningen stödja stabiliseringen av Afghanistan.
Förenta nationerna intar här en mycket central roll genom sin särskilde företrädare Brahimi.
Europeiska unionen kommer att fortsätta att göra vad som står i dess makt för att bidra till landets återuppbyggnad och till genomförandet av Bonnavtalet.
Detta lovade vi under den särskilda debatten i Förenta nationerna i förra veckan.
Vi kommer att vidhålla vårt starka engagemang när det gäller såväl det humanitära biståndet som återuppbyggnadsbiståndet.
Europeiska unionen kommer att noga följa arbetet i den nya afghanska kommissionen för mänskliga rättigheter.
Vi förväntar oss att de av Europeiska unionens medlemsstater som är involverade kommer att fortsätta bidra till ISAF-styrkorna.
Det danska ordförandeskapet ger också bekämpandet av terrorismen högsta prioritet.
Vi genomför som planerat den europeiska handlingsplanen för bekämpande av terrorism och kommer att fortsätta vår strävan att inlemma bekämpandet av terrorismen i alla aspekter av Europeiska unionens utrikespolitik.
Hittills har Europeiska unionens uppföljning särskilt inriktats på de interna åtgärderna inom unionen.
Man har gjort betydliga framsteg i arbetet med att genomföra dessa åtgärder.
Här vill jag särskilt nämna Europeiska unionens genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373 om frysning av terroristgruppernas ekonomiska och finansiella medel.
Detta arbete kommer naturligtvis att fortsätta under det danska ordförandeskapet.
Dessutom kommer det danska ordförandeskapet med utgångspunkt i Europeiska rådet i Sevilla, Europeiska unionens handlingsplan och rådets slutsatser av den 22 juli 2002 att särskilt inrikta sig på att föra Europeiska unionens politik framåt såvitt angår Europeiska unionens internationella roll i kampen mot terrorism, däribland särskilt samarbetet med tredje land och relevanta internationella organisationer.
I Sevillaförklaringen fastställde Europeiska rådet den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens bidrag till kampen mot terrorismen, däribland säkerhets- och försvarspolitikens bidrag.
Rådet antog som en uppföljning till detta den 22 juli en rad beslut i syftet att främja genomförandet av Sevillaförklaringen.
Det innebär bland annat en översyn av aspekterna av kampen mot terrorism när det gäller förbindelserna med tredje länder, däribland avtalsmässiga förbindelser med tredje länder och specifika åtgärder som kan hjälpa tredje länder att uppfylla sina förpliktelser enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373.
Ordförandeskapet fäster vikt vid att rådets slutsatser följs upp genom operativa åtgärder.
En rad konkreta åtgärder har redan vidtagits.
Jag tänker nu säga ett par ord om icke-spridnings- och nedrustningspolitiken.
Vi har tagit upp icke-spridnings- och nedrustningspolitiken till förnyad prövning som ett led i den globala kampen mot terrorismen.
Vi anser att det är mycket viktigt att icke-spridnings- och nedrustningspolitiken stärks och vi tar upp frågan i alla de trojkasamarbeten vi har.
Rådet antog den 15 april 2002 hela 42 konkreta åtgärder som skall medverka till att stärka de multilaterala instrumenten, exportkontrollen, samarbetet och den politiska dialogen.
Det danska ordförandeskapet står här inför två stora utmaningar.
För det första att göra en fortsatt insats för att man vid mötet i november i Haag skall lyckas verkställa den internationella uppförandekoden mot spridning av ballistiska missiler och för det andra att stärka konventionen om förbud mot biologiska och kemiska vapen.
Detta för ju helt logiskt tankarna vidare till Irak.
I Mellanöstern utgör Irak fortfarande en allvarlig källa till oro, när det gäller massförstörelsevapen.
President Bush underströk detta i sitt tal till Förenta nationernas generalförsamling nyligen och i det här avseendet är vi eniga med honom.
Irak har brutit mot åtskilliga av säkerhetsrådets resolutioner rörande landets nedrustningsförpliktelser.
Man måste omedelbart börja efterleva dessa förpliktelser.
Europeiska unionen är fast besluten att stödja Förenta nationernas fortsatta strävan i detta avseende.
Säkerhetsrådet har bland annat krävt att Irak skall ge Förenta nationernas vapeninspektörer förbehållslöst och obehindrat tillträde och se till att landets myndigheter samarbetar i önskvärd omfattning.
Europeiska unionen har utan förbehåll stött detta krav.
Iraks regering meddelade den 16 september Förenta nationernas generalsekreterare att Iraks regering godtog att låta vapeninspektörerna återvända.
Säkerhetsrådet undersöker nu om det irakiska tillkännagivandet uppfyller säkerhetsrådets krav när det gäller vapeninspektionerna.
Ordförandeskapet är överens med Förenta nationernas generalsekreterare Kofi Annan om att säkerhetsrådet måste leva upp till sitt ansvar om Irak även i fortsättningen kommer att vägra att samarbeta.
Nu vill jag säga något om det övriga Mellanöstern.
Det är ju snart två år sedan den våldsamma israelisk-palestinska konflikten på nytt bröt ut.
Under den senaste tiden, närmare bestämt sedan i somras, har dock en rad positiva framsteg särskilt inom reformområdet gett anledning till en försiktig optimism.
Europeiska unionen anser att framstegen bör utnyttjas för att återuppta politiska förhandlingar mellan Israel och palestinierna och därmed ge båda parter konkreta möjligheter till en fredlig lösning av konflikten.
Europeiska unionen har därför ansträngt sig för att åstadkomma ett konkret förslag till hur man skall kunna nå detta mål.
Vid det informella utrikesministermötet i Helsingör den 30-31 augusti i år färdigställde Europeiska unionen sitt förslag till en tids- eller fredsplan som visar vägen mot upprättandet av en palestinsk stat före sommaren 2005.
Förslaget, som konkretiserar president Bushs vision och det arabiska fredsutspelet om en palestinsk stat inom tre år, har en fast förankring i det arabiska fredsinitiativet och förutsätter tre faser.
För det första ett israelisk-palestinskt säkerhetsavtal som ingås under innevarande år och som skall sätta stopp för våldet och bana väg för de palestinska president- och parlamentsvalen, vilka troligtvis hålls den 20 januari 2003.
Efter dessa val skall förhandlingar inledas under hösten 2003 om upprättande av en palestinsk stat med tillfälliga gränser.
Sedan går vi in i den tredje fasen, då ett slutligt fredsavtal skall ingås där ställning tas till de besvärliga frågorna rörande Jerusalem, gränsdragningen, flyktingarna och bosättningarna.
Dessa frågor skall ha nått sin lösning före det slutliga upprättandet av en palestinsk stat i mitten av 2005.
För att uppnå en omfattande fred skall man parallellt med detta sträva efter att återuppta förhandlingarna med inriktning på Syrien och Libanon så att processen kan leda till en gemensam fredslösning för Mellanöstern.
Under min rundresa i Mellanöstern i början av september blev förslaget generellt sett väl mottaget av parterna i regionen.
De arabiska länderna var positiva och även från israeliskt håll välkomnade man förslaget, även om Israel lämnade en rad förbehåll när det gäller vissa delar.
Vid Mellanösternkvartettens möte den 17 september i år uppnåddes enighet om att kvartetten, bland annat med anledning av Europeiska unionens utspel, under de kommande veckorna skall försöka enas om en färdig gemensam tidsplan avseende de tre faserna för upprättandet av en palestinsk stat före augusti 2005.
Man ställde sig också bakom Europeiska unionens förslag att före årets utgång hålla en internationell biståndsgivarkonferens angående stöd till den palestinska reformprocessen.
Det danska EU-ordförandeskapet har erbjudit sig att var värd för konferensen och därmed också för det kvartettmöte som förväntas komma att avhållas i samband med konferensen.
I enlighet med förklaringen från Europeiska rådet i Sevilla strävar Europeiska unionen och ordförandeskapet efter att kunna avhålla en tidig fredskonferens, där man skulle kunna diskutera och nå enighet om en tidsplan som leder fram till en varaktig fred i Mellanöstern.
Jag har sett att även Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik i sitt senaste betänkande om utvecklingen av Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik delar denna ståndpunkt.
Medlemmarna i Mellanösternkvartetten är överens om att fortsätta diskussionerna om tidpunkten och sätten för en sådan internationell fredskonferens.
Det är mitt bestämda intryck att kvartettens medlemmar har en mycket likartad syn på situationen och att vi därför relativt snabbt kommer att kunna enas om en gemensam tidsplan.
Det danska ordförandeskapet har för avsikt att fortsätta på denna linje och att arbeta aktivt för en detaljerad tidsplan som kan bana väg för en fredlig lösning på en av de mest långvariga konflikterna i modern historia.
Jag har också uppmärksammat att säkerhetsresolutionen från i går just behandlar nödvändigheten av att Europeiska unionens och kvartettens freds- / tidsplan fortskrider trots det som har hänt den senaste veckan.
Som ni alla vet har det inträffat två självmordsaktioner i Israel.
Det är ett dåligt tecken med tanke på de framsteg som var i sikte efter sommarens specialgrupper och arbetsgrupper och efter kvartettens stöd för och vidareutveckling av den väg Europeiska unionen anser man skall välja för att uppnå fred.
Vi har nu fått uppleva allvarliga bakslag, när vi annars hade anledning att känna optimism bland annat på grund av att Europeiska unionen genom sitt ingripande lyckades få Fatah och Tanzim att utfärda moratorium för angrepp på civila israeler.
Förra veckans aktioner visar emellertid att militanta grupper som Islamiska Jihad inte har för avsikt att följa Fatahs och Tanzims moratorium.
Ordförandeskapet har inför båda parter djupt beklagat såväl de palestinska självmordsbomberna som den israeliska vedergällningen.
Israel har rätt att bekämpa terrorismen, men den obönhörliga israeliska vedergällningen, däribland belägringen och beskjutningen av Arafats högkvarter i Ramallah, kommer inte att medföra fred och säkerhet för de israeliska och palestinska folken.
Ordförandeskapet har under de senaste dagarna haft mycket nära kontakt med parterna samt med Ryssland, Förenta staterna och Egypten rörande den uppkomna situationen och vi har sänt företrädare till området.
Det är avgörande att det utlovade amerikanska, jordanska och egyptiska stödet till de palestinska polis- och säkerhetsstyrkorna kommer mycket snabbt, så att det upprättas ett entydigt palestinskt säkerhetssystem som kan få israelerna att känna sig någorlunda trygga.
Vi får inte tillåta de radikala grupperna att äventyra de politiska initiativen ännu en gång.
Radikala grupper hotar också freden när det gäller Indien och Pakistan, där läget fortfarande är spänt.
Europeiska unionen är fortfarande beredd att bidra till den internationella strävan att lösa den nuvarande krisen, främja förtroendeingivande åtgärder och skapa förutsättningar för en dialog mellan parterna rörande en varaktig lösning av konflikten.
Lokala val avhålls i dessa veckor i Jammu och Kashmir.
Valupptakten har varit våldsam och givit anledning till oro.
Det är dock vår förhoppning att valen i Jammu och Kashmir kommer att kunna bana väg för ett återupptagande av dialogen mellan Indien och Pakistan om en långsiktig lösning.
Indien har motsatt sig närvaro av internationella valobservatörer, men företrädare för en rad EU-länders ambassader i New Delhi finns på plats under valperioden.
Nu vänder jag mig till Europa, till vårt närområde, nämligen Ryssland.
Förhållandet mellan Europeiska unionen och Ryssland är naturligtvis av väsentlig betydelse när det gäller den fredliga utvecklingen i Europa.
Förberedelserna inför toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland den 11 november 2002 i Köpenhamn kommer att ge oss möjlighet att göra en utvärdering av fem års partnerskap och samarbete.
Vi kommer att stöta på nya utmaningar i samband med utvidgningen, det vet vi alla.
Ordförandeskapet fäster i första hand stor vikt vid en snabb lösning av frågan rörande Kaliningradenklaven.
I syftet att finna en lösning som överensstämmer med gällande gemenskapsrätt skall rådet den 30 september i samråd med Polen och Litauen diskutera den undersökning som kommissionen har lagt fram angående denna fråga.
Ryssland ingår i vår strategi beträffande den nordliga dimensionen.
Men vi har också för avsikt att lägga fram en strategi för våra nya grannar, eftersom det i samband med den kommande utvidgningen kommer att finnas ett naturligt behov av att överväga en ny gemensam strategi för Europeiska unionens grannstater i öst efter utvidgningen, dvs.
Ukraina, Vitryssland och Moldavien.
Syftet med en sådan strategi kommer att vara att främja demokratiska och ekonomiska reformer i de angränsande länderna och att stärka det gränsöverskridande samarbetet med dessa länder.
Rådet kommer den 30 september 2002 att gå igenom de bidrag som redan har kommit rörande Europeiska unionens förbindelser med de nya grannarna.
Ett meddelande som kommissionen skall lägga fram under hösten kommer naturligtvis att komplettera dessa överväganden och förhoppningsvis leda fram till ett beslut i december.
Nu förflyttar vi oss från Europa och ned till Afrika.
Som ni alla vet råder besvärliga förhållanden i södra Afrika.
Europeiska unionen är oroad över den förvärrade situationen i Zimbabwe, däribland de senaste angreppen riktade mot medierna, den fortsatta förföljelsen av jordbrukarna och president Mugabes utnämning av en ny hårdför regering som kallas för ett? krigskabinett?.
Europeiska unionen skärpte den 22 juli restriktionerna för Zimbabwe genom att lägga till en rad namn på listan över personer som omfattas av reseförbud.
Samtidigt beslutade Europeiska unionen att fortsätta samarbetet med de andra internationella parterna i syftet att finna en lösning i Zimbabwe.
De restriktioner som Europeiska unionen har infört riktas mot de personer som vi anser bär ansvaret för krisen i landet.
Zimbabwes befolkning lider av följderna av Mugabes politik men har fortfarande stöd från Europeiska unionen, som sänder stora mängder livsmedel för att lindra hungersnöden i landet och dessutom erbjuder såväl social hjälp som läkarhjälp.
Europeiska unionen ser med stigande oro att en livsmedelskris snabbt håller på att utvecklas i södra Afrika och att den humanitära situationen förvärras.
Gemenskapen och dess medlemsstater har redan reagerat genom att ge livsmedelshjälp och humanitärt bistånd för tillsammans 490 miljoner euro till detta område.
Denna biståndsinsats är i första hand riktad mot de hårdast drabbade länderna, nämligen Zimbabwe, Malawi och Zambia.
En rad politiska beslut och åtgärder som vidtagits av regeringarna i området, och då speciellt Zimbabwes, har ytterligare bidragit till att förvärra den redan sedan tidigare alarmerande humanitära situationen.
Vi har därför klargjort att livsmedelshjälpen inte under några omständigheter får användas som ett politiskt redskap och att mottagarländerna skall garantera att livsmedlen distribueras på ett rättvist sätt och oberoende av politiska hänsynstaganden.
Låt mig till slut uttrycka ordförandeskapets tillfredsställelse med det toppmöte vi just haft i Köpenhamn, ASEM-mötet.
Jag har fått intrycket att alla från de asiatiska och europeiska länderna var nöjda med mötet.
Utöver de informella samtalen framkom också konkreta initiativ som vi nu skall arbeta vidare med, exempelvis gällande eventuella idrottsaktiviteter för ungdomar i asiatisk regi.
Vi vill stärka banden mellan Europa och Asien och det finns stora möjligheterna att samarbeta på såväl det ekonomiska som det politiska och kulturella området.
Innan jag nu till slut ger ordet till Tassos Yiannitsis vill jag säga att jag instämmer i kommentarerna i betänkandet om Europeiska unionens vällyckade insats på Balkan.
Europeiska unionen har lyckats återföra en region präglad av upplösning och instabilitet till en allmän europeisk utveckling.
Genom övertagandet av Förenta nationernas polisuppdrag i Bosnien den 1 januari 2003 kommer Europeiska unionen att lämna ännu ett väsentligt bidrag till främjandet av stabiliteten på Balkan.
