# ID: svediakorp-gov428997
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 248
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) EU och dess föregångare har uppstått ur stora internationella företags önskan om en öppen marknad med en gemensam valuta.
Därigenom sätter arbetsgivarintressen en stark prägel på Europeiska unionens ledningsstruktur och politik.
I hela 50 år har man begärt uppmärksamhet för solidaritet med dem som aldrig kommer att inta någon ekonomisk maktposition.
Fackföreningsrörelserna höjde sina röster för ett? socialt Europa? och rådet, kommissionen och parlamentet lät påskina att ett detta sociala Europa var på väg att bli en realitet.
Sedan tre år tillbaka tar man officiellt avstånd från den här strävan.
På det sociala toppmötet i Lissabon år 2000 handlade det inte om pensioner, socialbidrag, arbetstidsförkortning, offentliga investeringar, förstärkning av offentliga tjänster och ekonomisk stabilitet, utan om storskaliga privatiseringar och högre företagsvinster.
Därmed förväntades man vinna i konkurrensen med Förenta staterna och Japan.
Obegränsad ekonomisk tillväxt utan omfördelning skulle leda till en lösning på alla sociala problem.
Nu föreligger en risk för att den sociala politiken helt och hållet underställs den ekonomiska politiken.
Den här politiken bortser helt från hur krisen 1929 endast kunde dämpas med en aktiv myndighetsroll, vilket ekonomen Keynes förespråkade.
I synnerhet med den stagnerande ekonomin och den växande arbetslösheten är den nyliberala strategin ett recept som kommer att leda till en social katastrof.
Med rätta kritiserar min gruppkollega, föredragande Herman Schmid, att den här linjen vidhålls i arbetsmarknadspolitiken.
