# ID: svediakorp-gov428965
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Långsiktig utveckling ser jag som en översättning av det uppdrag som Gud gav människan att bruka och bevara jorden.
Att ombesörja en balans mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga komponenter är av stor vikt.
Dessutom får vi inte bara sträva efter den här balansen för de industrialiserade länderna, utan också för utvecklingsländerna.
Resultatet av toppmötet i Johannesburg är en handlingsplan i vilken de ekonomiska målsättningarna framhävs i högre utsträckning än de miljömässiga målsättningarna.
Någon balans är det alltså inte tal om.
För 10 år sedan i Rio utarbetades en rättslig ram för klimatet och den biologiska mångfalden.
För klimatet har Kyoto-protokollet utarbetats, men ratificeringen och förverkligandet av detsamma är fortfarande ett stort problem.
Vad den biologiska mångfalden beträffar enades man för tio år sedan om ett status quo.
I Johannesburg - Alexander de Roo har redan påpekat det - har de här målsättningarna tonats ner till en mindre snabb tillbakagång för den biologiska mångfalden.
Samtidigt har man heller inte lyckats komma fram till konkreta avtal om förnybar energi.
Trots stora europeiska ambitioner, och det är absolut ingen kritik mot kommissionärerna, har den globala hållbara utvecklingen alltså inte fått någon extra impuls.
Det finns även positiva saker att tala om - lyckligtvis - som exempelvis delmål för dricksvatten och sanitära anläggningar, kemikalier, fiskbestånd, bekämpning av fattigdom, hunger och barnadödlighet.
Vad utvecklingshjälpen beträffar har de rika länderna emellertid lovat i tio år att avstå 0,7 procent av BNP till utvecklingshjälp.
När skall det bli något av den saken?
Jag skulle vilja att dessa löften innefattas i en tidsram.
Fattigdomsbekämpning kan skapa utrymme för miljöskydd, för det är ju trots allt så att miljöskyddet får bli en senare prioritet om man inte har någon mat och ingen bostad och inget rent dricksvatten.
Med andra ord: vi måste skapa en bäryta för miljöskyddet och därför är det vår första uppgift att ägna oss åt bekämpning av fattigdomen.
Om avtalet i den i Johannesburg utarbetade handlingsplanen om att handelspolitik inte får vara störande för fattiga länders utveckling och miljön tas på allvar, så kommer detta att få långtgående konsekvenser för den europeiska jordbruks- och handelspolitiken.
Jag skulle gärna vilja höra vad de båda kommissionärerna anser om det.
Herr talman!
Många visar sig vara nöjda med resultatet av FN: s världstoppmöte i Johannesburg om hållbar utveckling.
Om mina barnbarn kommer att tycka samma sak om tjugo år återstår att se.
Detta är emellertid en förutsättning om vi tänker på Brundtlands insats för att komma fram till en bra definition av hållbar utveckling.
Att genomföra målsättningarna lär i hög grad bidra till detta.
