# ID: svediakorp-gov428963
# author: Papayannakis (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med all vederbörlig respekt för kommissionen och rådet, bygger de omdömen som vi fäller här i Europaparlamentet på resolutioner som vi antog före Johannesburg.
Vi godkände våra resolutioner och vi höll vår debatt och med tanke på det har jag ingen önskan om att utmana alla de positiva punkter som vi har lyckats finna i Johannesburg eller det som Wallström sagt eller det som de ledamöter som befann sig i Johannesburg har sagt.
Jag skall inte upprepa deras ord, och inte heller upprepa de negativa punkterna, de närmare detaljerna, stöd, förnybara energikällor etc., vilka är frågor som mina ärade vänner redan har tagit upp.
Om det går bra skulle jag vilja kommentera två eller tre punkter som kanske fick för litet uppmärksamhet.
Vi sade före Johannesburg att vi måste uppnå en balans mellan utveckling och handel å ena sidan och miljöskyddet å andra sidan.
Denna balans uppnåddes inte.
Texten från Johannesburg är full av hänvisningar, förbehåll och reservationer, bara för att se till att vi håller oss borta från handeln.
Den är skriven delvis med hänsyn till Världshandelsorganisationen och det finns ingen institution med samma ställning och inflytande som Världshandelsorganisationen som kan motsätta sig den.
Det är ett faktum.
Det är inte bra, jag säger inte att det är ödesdigert, men det är likväl ett faktum.
Ett andra påpekande som vi gjorde var att vi behövde införliva kostnaden för miljöskyddet i vår produktion och vår konsumtion på bästa möjliga praktiska sätt.
I stället för detta, som innebär vissa saker, som innebär skatter, förbud, politiska överenskommelser, en hel rad ämnen att diskutera, har vi ett uttalande som går ut på att vi måste byta produktionsmetoder och konsumtionsmönster.
Och varför inte?
Det är ju mycket ambitiöst och till och med ganska litterärt tycker jag, men det framkommer inte vad vi skall ersätta dem med.
För mig är det helt oförståeligt, liksom för mina förstaårsstudenter i ekonomi.
Ett tredje påpekande som vi gjorde var att vi åtminstone skulle försöka att hålla oss till och naturligtvis bygga på och genomföra det som sades i Rio.
Vad har till exempel skett med principen om förebyggande?
Varför fanns det en förebyggande strategi?
Vad innebär det inför framtiden?
Vad innebär det för den politik som vi, Förenta staterna och andra kommer att tillämpa?
Varför var Förenta staterna så enträget?
En fjärde punkt som vi betonade var politiken för och den internationella dimensionen med miljöskydd och hållbar utveckling.
I stället gjorde man ingenting.
Och med all vederbörlig respekt, det är inte bara det att ingen världsmiljöorganisation inrättades, utan den begrovs i ilfart innan toppmötet i Johannesburg knappt hade inletts och all diskussion om ökad politisk samordning mellan gamla och nya organ, mellan Bretton Woods-systemet och Världshandelsorganisationen till exempel, med en hållbar utveckling som politisk målsättning, åsidosattes.
Varför?
Hur skall vi kunna fullfölja ett tänkesätt som innebär att vi ställer upp mål, inför åtgärder, övervakar och kontrollerar och påför sanktioner?
Detta är själva grunddragen för styre.
Styre innebär varken mer eller mindre.
För om allt det betyder är att moralisera inför utvecklingsländer, hur nyttigt det än må vara, är det inte tillräckligt och det är högst hycklande från vårt håll.
Jag anser att vackra tal hölls, utan mål, medel eller tidsplaner och det måste vi hålla ett öga på.
Jag föreslår och kräver att vi tänker efter ordentligt.
På något sätt måste ju Europaparlamentet - i enlighet med arbetsordningen tror jag - kunna inrätta en ad hoc-kommitté för att permanent övervaka tillämpningen av alla dessa vackra tal med allmän inriktning som var resultatet av Johannesburg, så att vi också kan titta på vad kommissionen och vårens råd medför och vad som händer internationellt, så att det inte bara slutar med att vi, liksom Epimetheus, talar om vad vi tycker om eller inte tycker om efter att ett möte ägt rum, utan någon övervakning från vårt håll.
