# ID: svediakorp-gov428960
# author: Wijkman (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 720
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föregående talare hänvisade till Voltaire.
Låt mig hänvisa till en dansk författare, H C Andersen, som har skrivit en saga som många av oss har läst, Kejsarens nya kläder.
Ibland har jag en känsla av att den debatt vi för lite grand påminner om just den sagan.
Alla ser att kejsaren är naken, men vi vågar eller vill inte riktigt säga det.
Jag tillhör alltså dem som på intet sätt kan se mötet i Johannesburg som en framgång.
Jag anser att det var bra att mötet hölls, att det knöts en stor mängd kontakter och att det fattades en del bra beslut.
Givet de problem vi står inför på denna lilla planet, t.ex. fattigdomen som fortsätter sin snabba spridning, spridningen av smittsamma sjukdomar, de många miljöproblemen och inte minst den oerhört snabba teknikutvecklingen på många områden, krävs det någon form av ram- och regelverk om den skall fungera bra.
Det vi nådde fram till i Johannesburg räcker inte.
Jag är tyvärr rädd för att vi kommer att mötas här igen om fem eller tio år och att vi då kommer att se att en lång rad av de problem som mycket riktigt har identifierats i samband med Johannesburg har blivit värre.
Låt mig ta upp en fråga där jag tycker att slutresultatet från Johannesburg lämnar mycket i övrigt att önska.
Redan 1992 i Rio de Janeiro konstaterades att dagens produktions- och konsumtionsmönster inte fungerar för en värld med 7-8 miljarder människor.
Samtidigt vill alla att de fattiga länderna skall utvecklas.
Det är alltså uppenbart att produktionen och konsumtionen måste förändras.
Vad jag hade förväntat mig från Johannesburg var ett rejält åtagande från de rika länderna om att hjälpa till med moderniseringen av produktions- och konsumtionsmönster i de fattiga länderna.
Det gäller energiproduktionen som nu byggs ut väldigt snabbt, det gäller transporterna, det gäller kemikalier, avfallshantering, jordbruk och vatten.
Varje år investerar länder som Kina, Indien, Mexiko, Indonesien, Brasilien, i storleksordningen hundra miljarder US-dollar eller mer i ny energiproduktion.
Merparten av detta är kolteknologi.
Här finns det ett egenintresse hos oss att hjälpa till med förmånliga lån, med bidrag och med tekniksamarbete för att verkligen se till att den nödvändiga energiutbyggnaden också sker på ett miljöanpassat och effektivt sätt.
Tyvärr har vi inte de instrumenten.
Jag välkomnar det initiativ som kommissionen tog om hållbar energi.
Jag tycker det var mycket bra, inte minst mot bakgrund av att kommissionen tidigare tvekat att ta krafttag på detta område.
Jag bidrar gärna med att arbeta ut detaljerna, men detta är en väldigt begränsad åtgärd jämfört med de stora behoven.
Jag anser att vi skulle behöva insatser i en helt annan storleksordning.
Det verkar som om vi kommer till insikt för sent.
Vi kommer säkert om några år att öka resurserna i detta sammanhang, men de skulle behövas nu.
Låt mig avsluta med att konstatera att vi kanske helt enkelt har för stora förväntningar på denna typ av mellanstatligt samarbete.
Jag tycker att kommissionär Wallström gjorde en mycket riktig kommentar dagarna efter mötet i Johannesburg.
Hon sade att det är möjligt att vi måste söka andra vägar, att vi måste identifiera länder som vill gå längre, inklusive förhoppningsvis Europeiska unionen.
Kanske bör vi skapa partnerskap med företag som vill gå längre och snabbare fram, med folkrörelser, med forskare osv. så att vi kan få bättre fart på några av de områden där läget är särskilt kritiskt.
Vi har helt enkelt inte något politiskt system på den internationella nivån som räcker till i den utveckling som nu sker och där så många problem av olika karaktär kräver gemensamma regler.
Jag ser fram emot initiativ från kommissionens sida på dessa områden.
Jag ber kommissionen då att i varje enskilt fall involvera parlamentet i ett tidigare skede.
Vad gällde de initiativ kommissionen tog på vattenområdet och energiområdet hade vi aldrig någon möjlighet att lägga fram några synpunkter, vilket känns lite frustrerande med tanke på att det på dessa områden finns ett odiskutabelt engagemang och intresse.
