# ID: svediakorp-gov428957
# author: Sornosa Martínez (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionärer!
Om vi är kritiska mot resultaten från världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg är det för att vi faktiskt väntade oss mycket mer.
Vi känner alla till den kritiska situation som råder på vår jord, slitage, föroreningar, brist på naturresurser och även den extrema fattigdom som råder bland en stor del av befolkningen och som leder till att människor dör, att de lever under ovärdiga förhållanden, att de tvingas utvandra till andra delar av världen där situationen är bättre.
Det är sant att man nått överenskommelser, men det finns många andra avtal man inte har kunnat underteckna.
Ni sade, fru Wallström, att det nu är dags att gå från ord till handling, vilket även Förenta nationernas generalsekreterare har sagt, i andra ordalag, men lika övertygande.
Så blev det inte, och trots de europeiska institutionernas goda vilja har man inte lyckats nå de avtal som minst krävdes för att lösa de allvarliga problem vi har på vår jord.
Jag anser att fru kommissionären har rätt när hon säger att den frustration vi känner inte får leda till att vi politiker slutar att komma med ambitiösa förslag.
Frustrationen måste göra oss mycket mer ambitiösa och, även om det blir genom frivilliga avtal, bör vi i kommissionen, rådet och parlamentet gå vidare med alla dessa förslag - och många fler än de förslag som har lagts fram hittills - eftersom det är möjligt att upprätthållandet av goda levnadsvillkor kan vara beroende av att Europeiska unionen föregår med gott exempel, och att vi verkligen har den viljan.
Om vi - alla länder - ger uttryck för denna vilja och åtagande gentemot avtal, program, datum - inte i ord, utan i handling - är det möjligt att de avtal som fortfarande är frivilliga utvidgas till att omfatta andra länder och möjligheten finns att ett bra europeiskt agerande inom tio år kan bidra till att Johannesburg blir något annat i framtiden än vad det är nu.
