# ID: svediakorp-gov428937
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid avslutningen av toppmötet i Johannesburg, sade FN: s generalsekreterare, Kofi Annan, att denna typ av konferens inte kan förväntas leda till mirakel.
Jag måste lägga till att resultaten från tidigare konferenser, i Rom och Monterrey närmare bestämt, inte heller gav upphov till sådana förväntningar.
Vi håller emellertid med om att det är legitimt att förvänta sig mer än vad som uppnåddes.
Och i grunden krävdes långt mer.
Vi vill självklart inte tona ned några av de målsättningar som ställdes upp och inte heller några av de tidsmål som antogs, särskilt när det gäller tillgången till dricksvatten och grundläggande sanitära anläggningar, och när det gäller användningen och tillverkningen av kemiska produkter eller återhämtningen av fiskbestånden.
För att inte nämna andra målsättningar som tidigare hade införlivats och som nu har bekräftats.
Men vi kan dock inte samtidigt bortse från eller släta över de tydliga misslyckandena inom andra områden, särskilt på området för förnybar energi, där Europeiska unionen har gjort så stora ansträngningar, men där resultaten låg långt ifrån våra förväntningar.
Vi måste dessutom komma ihåg att de medel och till och med det engagemang som är avgörande för att genomföra de målsättningar som har antagits till stor del förblev odefinierade, särskilt med hänsyn till de tidsfrister som fastställdes.
Trots det faktum att vissa nya målsättningar ställdes upp, vilket har nämnts, lades inget relevant eller praktiskt fram utöver de urvattnade åtagandena från Monterrey på området för ekonomiska resurser, antingen i form av offentligt utvecklingsstöd eller skuldnedskrivning.
Vi är medvetna om att ett beslut fattades för att inrätta en solidaritetsfond för att utrota fattigdomen.
Men vi vet också att denna fond har en rent frivillig grund som därför inte är bindande.
Vi kan därför inte förvänta oss stora resultat till följd av fonden.
Samtidigt visar fonden på industriländernas tydliga misslyckande med att ge det offentliga stöd som de förpliktigade sig att ge för några årtionden sedan.
Med andra ord, och med tanke på bristen på tillräckliga resurser, kan vi än en gång befinna oss på området för goda avsikter, som många av dem som tillkännagavs i Rio och som erfarenheten har visat inte har gjort några som helst framsteg.
Men i grund och botten gav toppmötet i Johannesburg inte upphov till någon tydlig och objektiv riktning som man bör slå in på för att uppnå genomförandet av toppmötets centrala målsättning, och som toppmötet för övrigt hade som motto: hållbar utveckling.
Vi skulle verkligen vilja se ett visst engagemang, ett visst ansvarstagande och en tydlighet på detta område med hänsyn till mål som liknar de som antogs vid handelstoppmötena.
Det är emellertid tydligt att varken viljan eller de politiska prioriteringarna är desamma, särskilt hos dem som fastställer resultatet av dessa möten.
Och med tanke på detta är det värt att påpeka att utrikesminister Colin Powell angav tonen genom att göra det mycket begränsande uttalandet att handeln är drivkraften bakom utveckling och att toppmötet i Johannesburg var ett viktigt steg på vägen mellan Doha och framtiden.
Mycket av det som hände i Johannesburg kan förstås mot bakgrund av dessa två uttalanden, som lägger hela betoningen på handel.
