# ID: svediakorp-gov428934
# author: Moreira da Silva (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 801
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall tala om toppmötet i Johannesburg.
När det gäller Hulthéns betänkande kommer min kollega, Peter Liese, att ta upp denna fråga.
Till skillnad från vad många försökte göra, och vilket ledde till att man dömde ut toppmötet innan det ens hade inletts, gav sig parlamentet iväg till Johannesburg med stora ambitioner: med andra ord sällade vi oss inte till den cyniska inställningen hos dem som försökte att sänka förväntningarna innan de gav sig iväg till toppmötet, för att sedan kunna få små framgångar att se ut som stora sådana.
Vi intog denna strategi av två skäl: för det första för att det var vad världen krävde.
Världen befinner sig i en krissituation, både på området för miljö och sociala frågor, och därför var det inte acceptabelt för detta parlament att endast uppnå ett hyggligt resultat vid toppmötet.
För det andra, eftersom detta var ett tillfälle som inte fanns för tio år sedan och som inte kommer att uppstå under de kommande åren.
Det hade därför varit ett tragiskt misstag att inte ta detta tillfälle i akt.
Vi gav oss alltså i väg med stora ambitioner och med en stor anda av enighet och solidaritet mellan alla de politiska grupperna.
Och i slutet av toppmötet måste jag säga att vi uppnådde mindre än vad som krävdes, även om vi gick i rätt riktning och kom längre än i Rio.
Vissa resultat uppnåddes visserligen, men dessa resultat är inte på något sätt tillräckliga för att hejda tecknen på bristande hållbarhet som drabbar vår planet.
Ur en positiv aspekt skulle jag, utöver det som det danska ordförandeskapet och kommissionen har betonat i fråga om tidsplaner och målsättningar, särskilt för fattigdom, vatten och hälsofrågor, vilja betona att förändringen av toppmötets karaktär är lika positiv.
Medan vi i Rio inte kom längre än till frågan om hållbar utveckling, förknippades Johannesburg med handling.
Toppmötets karaktär tog ett kvalitativt steg framåt.
För det andra togs också ett kvalitativt steg framåt i fråga om begrepp: den hållbara utvecklingen förknippades mycket nära med miljön och fattigdom.
Jag anser också att ytterligare ett kvalitativt steg var viljan att utrota fattigdomen och samtidigt stoppa miljöförstörelsen.
För det tredje, och när det gäller aktörerna: att sätta stopp för den bristande hållbarheten upphörde att vara en skyldighet för enbart nationerna och staterna.
Med det enorma antal partnerskap som godkändes har det civila samhällets deltagande garanterats.
Både den offentliga och den privata sektorn har tagit ställning för denna målsättning med en hållbar utveckling.
Ur en negativ aspekt var det naturligtvis en besvikelse att inga kvantifierade målsättningar ställdes upp för förnybar energi eller för att återvinna den förlorade biologiska mångfalden.
Jag skulle emellertid vilja lägga till en punkt som varken det danska ordförandeskapet eller kommissionen nämnde, och som jag anser är negativ: det är det faktum att den institutionella reformen på miljöområdet inte gavs någon drivkraft.
Detta toppmöte hade kunnat användas för att se till att de befintliga institutionerna, som till exempel Världsbanken och Världshandelsorganisationen, blev mer miljövänliga, men också för att inrätta nya institutioner som skulle ställa globaliseringen till den hållbara utvecklingens tjänst.
Jag tänker exempelvis på en världsmiljöorganisation.
Denna fråga nämndes eller diskuterades inte, och hade ingen betydelse vid toppmötet, och det var beklagligt.
Jag har en sista kommentar, som också är negativ, och som handlar om Kyoto.
Många människor har placerat Kyoto på plussidan i balansräkningen för detta toppmöte.
Jag skulle vilja placera det på minussidan.
Det är sant att Ryssland, Kanada, Indien och Kina gjorde mycket goda uttalanden om framtiden.
Men vad som krävdes av detta toppmöte var inte uttalanden eller avsiktsförklaringar om Kyoto: vad man hoppades på var att toppmötet skulle leda till att Kyotoprotokollet skulle tillämpas i praktiken.
Och tio år efter toppmötet i Rio har Kyoto i praktiken fortfarande inte börjat existera.
Jag skulle vilja säga en sista sak om parlamentets roll och om vårt förhållande till kommissionen och rådet.
Vi tenderar vid dessa toppmötet att hylla kommissionen och kritisera rådet.
Den här gången var situationen omvänd: vårt förhållande med det danska ordförandeskapet var utmärkt, öppet och utmärktes av ett mycket gott samarbete, och med kommissionen såg vi den här gången tyvärr inte samma samarbetsgrad som vi har vant oss vid under konferenserna om klimatförändringar med kommissionär Wallström.
Vi har alltid åtnjutit ett utmärkt samarbete vid toppmötena om klimatförändringar.
Den här gången fanns det tyvärr varken öppenhet, samverkan, eller tillräcklig samarbete.
(Applåder)
