# ID: svediakorp-gov428932
# author: Hulthén (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Tack till det danska ordförandeskapet och till kommissionen!
Jag vill börja i positiv anda och säga att jag helt och fullt håller med kommissionen och rådet om att vi inte skall vara alltför kritiska och negativa till resultaten av mötet i Johannesburg.
Det går inte att mäta vilken vinst det trots allt är om man ser till att fler människor får tillgång till vatten, ordentliga sanitära anläggningar, mat och en miljö med färre kemikalier.
Jag tycker att vi skall säga att det verkligen är en vinst och att vi skall dela äran tillsammans.
Om det inte hade varit för Europeiska unionen tror jag nämligen att man aldrig hade kommit så långt som man gjorde i Johannesburg.
Häri ligger kanske också en del av parlamentets frustration.
I parlamentet har vi, ända sedan tiden före toppmötet i Göteborg, aktivt arbetat för en hållbar utveckling.
Många har liknat vår önskelista vid ett slags julgran som har varit alltför rikt dekorerad.
Vi har ändock varit eniga om kraven och om den process vi önskat att unionen skulle genomföra för att vidta de nödvändiga förändringarna.
Vår frustration bottnar i att vi kan konstatera att resultaten inte når ända fram.
Om vår önskelista ansågs vara en för mycket dekorerad julgran, så kan man väl säga att resultatet från Johannesburg mera liknar en avbarrad julgran - men trots allt en julgran.
Vår frustration tar sig nog också uttryck när vi inte får utnyttja vår kapacitet och vår kunskap under toppmötena.
Det budskapet tycker jag ändå att kommissionen skall ta till sig.
Det handlar om attityden mellan parlamentet och kommissionen.
Detta faktum är dock värt en mycket mindre grad av frustration än den situation vi egentligen borde vara frustrerade över, dvs. den situation som världen befinner sig i.
Det är detta problem vi verkligen bör diskutera i dag.
De problem som möjligtvis existerar mellan parlamentet och kommissionen om vem som bör säga vad på de internationella mötena kan föras i ett annat forum än i denna sal, och vi bör nu koncentrera oss på det problem som vi verkligen behöver göra någonting åt.
Det är bra att det understryks att vi nu måste börja med det verkliga arbetet.
Vi måste se till att de utfästelser och löften som EU har gett i Johannesburg nu tar sig uttryck i vår konkreta politik och att de syns i vår budget.
Jag skulle önska att både rådet och kommissionen skulle återkomma till parlamentet i februari för att redovisa vad man har gjort fram till dess och vad man vill skall ske i fortsättningen för att åtagandena från Johannesburg skall kunna fullgöras.
I detta sammanhang vill jag självfallet understryka biståndet.
Medlemsländernas nivå när det gäller det internationella biståndet är pinsamt.
Det är få som verkligen lever upp till det.
Jag skulle även vilja säga några ord om de övriga åtaganden som EU har gjort, t.ex. i Kyoto och om hur det ser ut med vårt eget klimatprogram, som kommissionen släppte för drygt ett år sedan, ett tvåårsprogram som utgör hälften av strategin för bekämpande av klimatförändringar inom Europa.
Den andra hälften, om handel med utsläppsrätter, återkommer vi till i oktober genom Moreira Da Silva.
Det är tråkigt att vi inte kan diskutera också utsläppsrätterna i detta sammanhang, men jag skall ändock säga något om den rapport som kommissionen offentliggjorde för drygt ett år sedan.
Vi kommer en bra bit på väg med det som kommissionen har lagt fram, men i kommissionens program fattas dock en hel del väsentliga delar.
Jordbrukspolitiken finns t.ex. fortfarande inte med, men den kanske kan komma med i programmet nu när ett år har gått.
När det gäller våra målsättningar och den åttaprocentiga minskning vi vill åstadkomma, måste grundbulten ändock vara att klimatpolitiken skall ligga till grund för energipolitiken.
Detta skall styra utformningen av vår energipolitik i framtiden.
Vi måste se till att detta kommer till uttryck i våra forskningsprogram och i de direktiv som kommissionen har utlovat, t.ex. direktivet om offentlig upphandling när det gäller energi.
Transporterna kvarstår som det stora problemet.
Det finns inga bra lösningar, vilket man skulle kunna beskriva som pinsamt.
Mindre pinsamt är de lokala exemplen.
Den bilfria dagen runtom i Europa i söndags vittnar om ett enormt engagemang, som vi borde ta till vara mycket mer än vad vi hittills har gjort.
(Applåder)
