# ID: svediakorp-gov428929
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,438
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Tack så mycket för detta ytterst vänliga välkomnande.
Världstoppmötet i Johannesburg ägde rum mellan den 26 augusti och den 4 september 2002.
Det var ett mycket stort deltagande från parlament, frivilligorganisationer och näringslivet.
Det danska ordförandeskapet - den danska miljöministern - lade mycket stor vikt vid att hålla en nära kontakt med deltagarna från Europaparlamentet.
Det tror jag att flera av er som nu är närvarande kan bekräfta.
Jag skulle vilja berömma Europaparlamentet för Lannoyes betänkande som antogs under april.
Det var ett viktigt dokument i den samlade processen.
Vi stod inför en enorm utmaning.
Som ledande aktör skulle vi främja de synpunkter som fastställdes på rådets tidigare möten för miljö-, utvecklings- och utrikesministrar och i Sevilla.
Vi skulle åstadkomma ett bra resultat, få största möjliga inflytande, och det var inte så lätt med tanke på de många synpunkter och divergerande intressen som vi alla är medvetna om existerar.
Beslutet att toppmötet skulle avhållas fattades som bekant av Förenta nationernas generalförsamling under hösten 2000, samma år som man under Millenniumtoppmötet antog de åtta millenniummålen om en minskning av fattigdomen fram till år 2015.
Mandatet från generalförsamlingen inför Johannesburg bestod bl.a. i att fastställa nya utmaningar och möjligheter till en hållbar utveckling, samt politiska åtgärder och medel för att stödja utvecklingsländerna och länder med övergångsekonomier i deras strävanden.
Parallellt med förberedelseprocessen inför Johannesburg hölls två andra internationella möten på ministernivå: WTO: s ministerkonferens i Doha i november 2001 där agendan för förhandlingsrundan om handel och utveckling antogs, och konferensen för finansiering av utveckling i Monterrey i mars där man ingick en historisk överenskommelse om finansiering och sunt styrelseskick.
Samtidigt kom - för första gången på många år - nya substantiella löften om bistånd från de rika länderna.
Dessa löften kommer från 2006 att innebära en ökning av det totala biståndet med cirka 25 procent om året.
Det fanns inom Europeiska unionen starka önskemål om att man skulle fastställa mål för utvecklingen på en rad områden som inte täcks av millenniummålen eller av tidigare beslut.
Vi hade önskemål om att man skulle hålla fast vid tidigare uppnådda resultat när det gäller de mänskliga rättigheterna, arbetstagarnas rättigheter, jämställdhet och sunt styrelseskick, och vi hade önskemål om att garantera en effektiv uppföljning.
Vi fick på en rad punkter våra önskemål uppfyllda och jag kommer nu att nämna de väsentligaste.
När det gäller globaliseringen fäste vi vikt vid att återspegla de positiva möjligheterna med denna och vid att understryka den sociala dimensionen och företagens ansvar.
Vi fastställde att fattigdomsbekämpning är av avgörande betydelse för en hållbar utveckling i ett sammanhang som omfattar såväl en ökning av välståndet som tillgång till rent dricksvatten, sanitära anläggningar, energi, bättre hälsa och jämlikhet.
Vi upprättade en rad konkreta och tidsbestämda mål inom områdena för fattigdom, hälsa, miljö och naturresurser.
Till de mest betydelsefulla hör målet att halvera andelen människor utan tillgång till grundläggande sanitära anläggningar före 2015.
Det skall ses som ett komplement till millenniummålet att före 2015 halvera andelen människor utan tillgång till rent dricksvatten.
Vidare antogs mål om att före 2015 återupprätta och reglera fiskebestånd som kan garantera ett hållbart fiske, att före 2020 garantera ett absolut minimum av risker och skadeverkningar på hälsa och miljö vid produktion av kemikalier, och att före 2010 väsentligt minska problemet med den minskande biologiska mångfalden.
Till detta kommer en överenskommelse om att upprätta ett tioårigt ramprogram för hållbar produktion och konsumtion som tar itu med den helt avgörande problemställningen rörande en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring.
De svåraste förhandlingarna gällde utan tvekan målet beträffande förnybara energikällor.
På grund av motstånd från i synnerhet Förenta staterna, Japan och OPEC-länderna antogs inte något konkret tidsbestämt mål, men vi fick fram ett mål om att snarast öka den globala andelen när det gäller förnybara energikällor.
Det är dock värt att notera att det är första gången vi på ett internationellt toppmöte har lyckats få ett så starkt tillkännagivande till förmån för förnybara energikällor.
Det är det starkaste tillkännagivande som hittills har antagits.
Dessutom lade Europeiska unionen i samarbete med en rad andra länder fram en förklaring om att arbeta vidare med frågan.
Med dessa mål och målsättningar från Johannesburg har tillsammans med millenniummålen en konkret dagordning upprättats för de kommande 10-15 årens arbete med nationella, regionala och internationella insatser.
Vi fick bekräftelse på löftena om handel och subventioner från Doha som handlar om att öka marknadstillgången för utvecklingsländer och stödja det gradvisa borttagandet av subventioner som snedvrider handeln.
Johannesburg innebar en starkare politisk fokusering på själva WTO-processen och på dess betydelse för utvecklingsländerna.
Under de kommande förhandlingarna har vi således en stark förpliktelse att leva upp till dessa förväntningar.
Vi fick bekräftelse på överenskommelsen från Monterrey om utvecklingsfinansiering och betydelsen av ett sunt styrelseskick för att attrahera investeringar och finansiering.
De biståndsgivare som lämnat nya löften om finansiering i Monterrey bekräftade detta.
Dessutom tog en rad länder inom Europeiska unionen under toppmötet initiativ till att gemensamt ta fram ytterligare frivilliga bidrag på ca 80 miljoner US-dollar för att höja den globala miljöfonden till den nivå 3 miljarder US-dollar som var det ursprungliga målet för denna påfyllning.
Slutligen slog vi fast att den sociala dimensionen skall främjas och att man skall hålla fast vid det samförstånd man tidigare nått beträffande kvinnors roll, rättigheter och lika ställning.
Europeiska unionen lade fram en förklaring om detta då frågan om kvinnors roll inte fick en så framskjuten placering som vi helst hade velat se.
Det läggs stor vikt vid det nationella ansvaret för ett sunt styrelseskick, och vid respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Man lyckades hålla fast vid att de nationella strategierna om hållbarhet - som kan formuleras som fattigdomsstrategier - skall vara klara att genomföras 2005.
Jag får för övrigt tillägga att ursprungsbefolkningarna också nämndes i förklaringen.
När det gäller partnerskap kom man överens om ett starkare samspel mellan offentliga aktörer, privata organisationer och privata företag vid genomförandet av de uppställda målen.
Europeiska unionen lanserade dessutom två nya ambitiösa initiativ inom prioritetsområdena vatten och energi, nämligen de så kallade? Livets vatten? och? Hållbar energi för fattigdomsbekämpning?.
Jag håller med Europaparlamentet om att det avgörande är genomförandet, att omvandla ord till handling.
I Johannesburg skapades drivkraften för ett mer effektivt genomförande av dagordningen för hållbar utveckling.
Den privata sektorn gör sig gällande i allt större utsträckning.
Det kom ett tydligt uttalande från företagen om att de har ett ansvar för lokalsamhällen och för miljön i sina investeringar och i sin produktion.
Den internationella uppföljningen kommer att ske i Förenta nationernas regi.
Detta är en viktig fråga som man bör arbeta vidare med och även Världsbanken och Världshandelsorganisationen bör involveras.
Orden måste omvandlas till handling.
Ordförandeskapet kommer att lägga stor vikt vid en effektiv uppföljning av både den interna och den globala dimensionen av Europeiska unionens förpliktelser när det gäller genomförandet av en hållbar utveckling.
I detta sammanhang åligger oss en särskild förpliktelse att följa upp våra egna initiativ rörande vatten och energi.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja nämna att det i går hölls ett ASEM-toppmöte mellan 25 europeiska och asiatiska stats- och regeringschefer.
Detta toppmöte förbereddes under ett möte mellan ekonomiministrarna från samma länder under mitt ordförandeskap i torsdags, och jag vill gärna nämna att stora delar av den dagordning vi har dryftat här även diskuterades med våra asiatiska partner.
Man beslutade att inleda en rad förberedande aktiviteter mellan Europeiska unionen och Asien, så att vi kan vara säkra på att nå framsteg i Cancún och på andra ställen där vi skall fortsätta med WTO-processen.
Till sist skulle jag vilja säga att det är viktigt att vi i Europa gör oss redo i dessa frågor.
Visst är vi de stora men vi har behov av partners som vill uppnå samma saker som vi själva.
Det är mycket glädjande för mig och kommissionär Pascal Lamy att vi nådde så långt som vi gjorde med våra asiatiska kolleger i förra veckan och i går.
Jag anser därför att det finns anledning till ett visst mått av optimism när det gäller möjligheten till betydelsefulla framsteg även under de kommande åren.
