# ID: svediakorp-gov428906
# author: Kratsa-?sagaropoulou (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten närmar sig sitt slut och vi är alla eniga om att sysselsättningsstrategin inte har lyckats överallt, den har åtminstone inte gett samma resultat.
Vad som är viktigt är dock att alla medlemsstater börjar ändra utformningen av den nationella politiken, huvudsakligen genom omprioriteringar, från att hantera arbetslösheten till att gå mot en ökad sysselsättningsnivå.
Schmid betonar en rad punkter i sitt betänkande som vårt utskott röstade för, och syftet med dessa är att komplettera och förbättra kommissionens meddelande för att stärka arbetet med denna strategi som inleddes i Luxemburg.
Jag kommer att koncentrera mitt inlägg på en rad frågor som också andra ledamöter har tagit upp här i kväll.
Först och främst är de lokala regionala myndigheternas och de icke-statliga organisationers deltagande allt annat än tillfredsställande.
Kommissionären tog upp de lokala handlingsplaner som har lagts fram och genomförts av lokala myndigheter, vilka skulle kunna tjäna som exempel, men de är snarare ett undantag än en regel enligt min åsikt.
Jag anser, som Andersson sade, att vi måste studera dessa exempel och se exakt hur och varför vissa regioner har haft nytta av dem och inte andra.
Jag vill gärna nämna något som har hänt i mitt land, vilket fick mig stanna upp och tänka till.
Grekland förbereder sig för lokala och regionala val och ingen har överhuvudtaget betonat den funktion som lokala myndigheter kan fylla när det gäller att skapa arbetstillfällen.
Alla basunerar ut hur duktiga de är på att hålla rent i miljön och skapa grönområden, med en underlig hänvisning till socialpolitik för att vinna röster, men aldrig att de kan mobilisera lokala krafter för att skapa arbetstillfällen.
När det gäller de icke-statliga organisationerna är det ännu värre ställt och om de inte officiellt börjar delta i den sociala dialogen är jag rädd för att det lokala samhället varken kommer att ta dem på allvar eller se dem som effektiva samarbetspartner.
En annan fråga är arbetslösheten bland kvinnor, en fråga som ordföranden för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, Mann, betonade.
Trots det ökade antalet arbetstillfällen anser jag att medlemsstaterna även här måste visa ett allvarligt åtagande och vara konsekventa när det gäller att anta kvantitativa mål för att förbättra kvinnors arbeten och skapa nya arbetstillfällen.
Detta har ett direkt samband med den fråga som togs upp här i kväll, en fråga som även jag starkt stöder, nämligen behovet av att samordna sysselsättningspolitiken och socialpolitiken.
Det är här som den allvarliga frågan om att skapa de förhållanden som krävs för att förena arbetsliv och familjeliv kommer in.
Detta är en socialpolitisk fråga som medlemsstaterna är ansvariga för, men det är även en fråga om socialt ansvar, en fråga som berör Europaparlamentet och som arbetsmarknadens parter är ansvariga för.
Som vi kan se krävs det följaktligen stora ansträngningar för att säkra att sysselsättningsstrategin fungerar på flera nivåer, och vi får inte glömma bort den viktiga funktion som nationella och regionala parlament - där de finns - bör fylla, eftersom sysselsättningspolitiken är en fråga som de faktiskt inte har ägnat särskilt stor uppmärksamhet åt.
