# ID: svediakorp-gov428899
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Utifrån lärdomarna från genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen föreslås i betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor ett stort antal förbättringar genom en betoning på skapandet av sysselsättning och utbildning.
I förlängningen av sitt betänkande om den lokala sysselsättningsdimensionen, som kammaren antog i juli, betonade Herman Schmid med rätta behovet av att utveckla de lokala och regionala arbetsmarknaderna.
Han lämnar också ett antal andra förslag som jag instämmer i och jag skulle i min tur vilja lyckönska honom.
Jag vill ändå betona att även om den europeiska sysselsättningsstrategin successivt har omvandlat villkoren för utarbetande och genomförande av den nationella politiken för sysselsättning och möjliggjort en bättre samordning med den ekonomiska politiken, har den ändå inte bidragit till en ny satsning på tillväxten eller till att i grunden ändra sysselsättningssituationen.
Är det då en fråga om metod eller val?
Stats- och regeringscheferna bekräftade liberala val genom att främja ett påskyndande av avregleringarna, lönedämpningen, flexibiliteten och det allt osäkrare arbetet.
Jag tycker därför att motsättningen har förstärkts här, mellan de bekräftade målsättningarna i vårt utskott, till förmån för sysselsättning och sociala frågor och riktlinjerna för den ekonomiska politiken som i unionen bedrivs inom respektive medlemsstat.
I Frankrike ställs vi inför en ökad omstrukturering tillsammans med uppsägningar och utlokaliseringar inom en rad sektorer.
Massuppsägningar aviseras inom den nya ekonomin efter att IT-bubblan spruckit.
Tusentals anställda vid Vivendikoncernen lever i oro.
De vet att de inte kommer att få samma avgångsvederlag som sin tidigare chef, Jean-Marie Messier.
Daewoo, som erhållit bidrag och anslag i Lorraine, utlokaliseras till Kina.
Total Fina Elf, som gjort enorma vinster snålar med ersättningen till offren för katastrofen vid AZF i Toulouse och planerar en social plan för 1 500 anställda vid dotterbolaget Atofina.
Alcatel aviserar att 23 000 tjänster skall bort före slutet av 2003.
Inom textilindustrin, vid Alstom eller Avantis, fortsätter nedläggningarna eller har bara börjat.
Under sådana förhållanden är det min uppfattning att problemet i mindre utsträckning handlar om att hålla balansen mellan ekonomi, sysselsättning och det sociala området än om behovet av att kanske göra besparingar på något annat sätt.
Erfarenheten visar oss varje dag att det inte kan finnas någon verklig social- och sysselsättningspolitik som motsvarar de anställdas intressen och folkets behov, så länge den ekonomiska politiken fortsätter att vara uppbunden till stabilitetspakten och fortsätter att bygga på skarp konkurrens och en sänkning av kostnaden för arbete.
Ja, frågan om sysselsättningen står i centrum för medborgarnas oro och allt måste göras för att effektivt bekämpa arbetslösheten och skapa sysselsättning, vilket enligt min uppfattning kräver att finansmarknadernas dominans måste brytas.
Men inga verkliga framsteg är möjliga om medborgarna själva inte är delaktiga i valet, om det inte finns en effektiv social dialog om de viktiga frågorna i den europeiska integrationen, som går betydligt längre än de institutionella aspekter som för närvarande diskuteras i konventet.
