# ID: svediakorp-gov428897
# author: Andersson (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Herman Schmid för ett väldigt gott samarbete vid utarbetandet av detta betänkande.
Han har varit mycket konstruktiv.
Jag delar kommissionärens uppfattning att sysselsättningsstrategin har varit framgångsrik såvitt vi kan se.
Under de fem år som den har tillämpats har arbetslösheten gått ner, antalet arbetstillfällen ökat och t.ex. den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som tidigare var på en mycket låg nivå i Europa, har idag förbättrats avsevärt, bl.a. genom det livslånga lärandet.
Det har skett stora förbättringar.
Ändå återstår mycket att göra, precis som det fastslås i kommissionens dokument.
Fortfarande är arbetslösheten alldeles för hög.
Det finns ett stort gap när det gäller utbildning och det livslånga lärandet.
De som redan har en hög utbildning tar för sig mest också av utbildningen på arbetsmarknaden, och de som har minst utbildning får inte en lika stor del.
Det finns även stora regionala skillnader inom Europa.
Översynen och förbättringen av sysselsättningsstrategin är följaktligen nödvändiga.
Jag tycker själv att pelarstrukturen har varit bra som ett strukturellt instrument, eftersom några av delarna i pelarstrukturen har varit mer framgångsrika än andra.
Anställbarhetspelaren har varit relativt framgångsrik, och jämställdhetspelaren har också varit framgångsrik i den meningen att kvinnosysselsättningen har ökat, även om mycket återstår att göra.
Däremot har anpassningspelaren, som är lite svårare att förstå, inte varit lika framgångsrik.
Samtidigt är detta ett viktigt område som vi måste fortsätta att arbeta med.
Däri ligger nämligen inflytandet i arbetslivet, arbetsmiljön och det livslånga lärandet ute på arbetsplatserna.
Alla dessa faktorer måste förbättras i fortsättningen.
Det är bra att kommissionen nu föreslår en samordning av sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken, men jag delar Herman Schmid uppfattning att också den sociala tryggheten, där vi också har en europeisk process, måste involveras i denna samordning.
När samordningen sker skall inget område vara överordnat det andra.
Det är lätt, både på nationell nivå och på europeisk nivå, att låta den ekonomiska politiken och den ekonomiska processen vara överordnad den sysselsättningspolitiska och den socialpolitiska.
Det får inte ske, de är likvärdiga processer som skall behandlas likvärdigt när samordningen sker.
Den öppna samordningen betraktar jag som ett komplement till lagstiftningen, inte som ett alternativ.
Vi måste dock förbättra själva hanteringen av den öppna samordningsmetoden.
Då det råder brist på kvalificerad majoritet om målen i rådet så är det rimligt att Europaparlamentet har medbeslutanderätt om dessa mål.
När det gäller de nationella handlingsplanerna delar jag Herman Schmids inställning.
Det är självklart att de skall diskuteras och beslutas om i de nationella parlamenten.
Det är rimligt att vi har en demokratisk kontroll både på europeisk nivå och på nationell nivå när det gäller dessa viktiga frågor.
Det är även viktigt att involvera andra aktörer.
Bland dessa aktörer är arbetsmarknadens parter kanske de allra viktigaste.
Det är viktigt att de är involverade i utformningen av politiken både på den europeiska nivån och på de andra nivåerna.
Det är också viktigt, som nämns i vårt förslag, att kandidatländerna kommer in tidigt i denna process.
Det finns en del skillnader mellan kandidatländerna och våra länder, men det finns också likheter.
Den demografiska utvecklingen och de krav den ställer på arbetsmarknaden är likartad i kandidatländerna.
Följaktligen behöver de snart involveras i denna process.
Dessutom vill vi ha en tydligare koppling mellan sysselsättningspolitiken och existerande ekonomiska instrument, nämligen Europeiska socialfonden och Equal.
Sysselsättningsstrategin i de instrumenten måste bli tydlig, tydligare än den är idag.
Allmänt sett är vi positiva till utvecklingen i denna process, men som nämnts tidigare behövs institutionella förändringar: en förstärkning av Europaparlamentet, en förstärkning av de nationella parlamenten, en bättre samordning.
Vi får dock inte glömma att den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och de respektive råden skall vara likvärdiga.
