# ID: svediakorp-gov428895
# author: Mann, Thomas (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


föredragande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
(DE) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Den europeiska sysselsättningsstrategin antogs för fem år sedan som ett viktigt steg för att bekämpa arbetslösheten.
Dess fyra pelare har allt som allt klarat provet.
För det första: Sysselsättningsförmågan, dit utveckling av kompetens och kvalifikationer hör.
För det andra: Den enskildes förmåga till anpassning till de allt högre ställda kraven i företagen och i samhället.
För det tredje: Entreprenörsandan med målet? Skapande av arbetstillfällen?.
För det fjärde: Jämställdheten, som är en av de viktigaste pelarna, och som liksom de andra måste utvecklas vidare.
Det mycket ambitiösa målet består i att göra Europeiska unionen till världens mest dynamiska, kunskapsbaserade ekonomiska område, men inte bara inom det ekonomiska området, utan också med tydliga effekter på det sociala området.
1997 fanns det i Europeiska unionen 17 miljoner arbetslösa.
Förra året var det 13 miljoner.
Men i år ökar siffrorna igen tydligt.
Man märker det på ett graverande sätt i mitt land, i Tyskland.
Vi får inte vänja oss vid dessa höga siffror.
Ändå hade vi i några stater en ökning av sysselsättningen, som särskilt kvinnorna har dragit nytta av.
Men - och detta är malörten i glädjebägaren - det gäller framför allt deltidsarbetstillfällena och många mindre kvalificerade jobb.
Det måste i medlemsstaterna åstadkommas mer kvalitativa arbetstillfällen, i synnerhet inom heltidssektorn, genom att man politiskt och med hjälp av konstruktiva förhandlingar skapar ramvillkor mellan arbetsmarknadens parter.
Vi är fortfarande mycket långt ifrån de ambitiösa slutsatserna från rådets möte i Lissabon, att mellan 2000 och 2010 uppnå en sysselsättningsgrad om 70 eller 60 procent för kvinnorna.
I mitt yttrande, som antogs enhälligt i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, kritiserar vi att medlemsstaterna i sina nationella handlingsplaner fortfarande avstår från sysselsättningskvoter för kvinnor.
I de nationella handlingsplanerna saknas det signifikanta förbättringsförslag för att förverkliga försöket till jämställdhet.
Kvinnorna tjänar i genomsnitt 76 procent av männens timlön.
Arbetsmarknadens parter uppmanas att i löneförhandlingarna genomföra principen med lika lön för lika eller likvärdigt arbete.
För att skapa arbetstillfällen måste man också ge målinriktat stöd till kvinnornas beredvillighet att starta företag eller bli egna företagare.
Vad hör hit?
En minskning av belastningarna för företagen, en förenkling av formaliteterna, framför allt i startfasen, och inrättande av fonder.
Hit hör också att säkra kvinnornas tillgång till utbildning och till yrkesutbildning och vidareutbildning.
Den könsspecifika diskrimineringen måste alltså bekämpas energiskt.
Vi kräver att man i framtiden inför dessa steg i de nationella handlingsplanerna, så att resultaten av det går att kontrollera.
I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor har vi behandlat ytterligare en viktig fråga: En bättre balans mellan familjeliv och yrke.
I medlemsstaterna har det säkert gjorts framsteg.
Men det saknas, på bred front, familjevänliga arbetsvillkor.
Det saknas barnomsorg och omsorg för andra familjemedlemmar, och totalt sett saknas det flexibilitet.
De väsentliga kraven i mitt yttrande har enhälligt antagits av det ansvariga utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Här vill jag tacka Herman Schmid för hans koncisa betänkande, och för hans förmåga att inte bara eftersträva utan också genomdriva kompromisser.
Schmids betänkande har jag inte bara varit med om att påverka i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, utan även i utskottet för sysselsättning och socialfrågor som skuggföredragande för min grupp, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna.
Trots all vilja till överensstämmelse har det funnits en del meningsskiljaktigheter.
Därför kommer vi i morgon att på nytt lämna in förslag i kammaren.
Ett exempel: Sedan sysselsättningstoppmötet i Luxemburg, och på initiativ av Jean-Claude Junckers mycket framgångsrika ordförandeskap i rådet, har det varit vår gemensamma strävan att få en bättre samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Det är jag införstådd med!
Men man får ändå inte bortse från att de konkreta åtgärderna faller inom medlemsstaternas ansvarsområde.
Där görs investeringar, men tyvärr underlåts de alltför ofta.
Där betalas skatter, socialförsäkring och andra avgifter.
Där hör socialpolitiken hemma med olika nationella traditioner.
Vi delar inte uppfattningen att den öppna samordningsmetoden måste utvidgas till socialpolitikens alla områden.
Även om det är nödvändigt att stärka demokratiseringen och låta så många aktörer som möjligt delta, får det inte ske någon godtycklig utvidgning till hur många aktörer som helst i det civila samhället, när det finns en risk, fru kommissionär, för att de nationella och europeiska parlamentsledamöterna och arbetsmarknadens parter därvid förbigås.
Den målinriktningen vore felaktig.
Jag hoppas att vi lyckas att få stöd från andra grupper för denna och andra viktiga ändringar.
I det fallet kommer vi att i morgon inte bara i utskotten utan också i kammaren ha en majoritet för Herman Schmids för övrigt kvalificerade betänkande.
