# ID: svediakorp-gov428894
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 945
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Det meddelande som vi diskuterar i dag grundas på kommissionens och medlemsstaternas bedömning av de framsteg som gjorts under fem år av den europeiska sysselsättningsstrategin.
Vi har nått viktiga resultat och jag vill gärna betona några av dem.
Tio miljoner arbetstillfällen har skapats i Europa, vilket är ett resultat av såväl ekonomisk tillväxt under tidigare år som effektiva reformer på många arbetsmarknader.
Vi har sett stora strukturella förändringar i de flesta medlemsstaterna, kvalitativa förändringar i sysselsättningspolitiken och många länder har gjort framsteg med att stimulera arbetsmarknaden genom att förebygga långtidsarbetslöshet, införa de hittills mest arbetsmarknadsvänliga skattesystemen, gradvis anpassa utbildnings- och fortbildningssystem och införa mer flexibla arbetskraftsstandarder.
Det viktiga med sysselsättningsstrategin är att den drivande kraften bakom den är hur de grundläggande målen hanteras.
Medlemsstaterna har haft gemensamma mål och har tillämpat den öppna samordningsmetoden.
Det finns fortfarande mycket kvar att göra och detta påpekar kommissionen varje år i sitt gemensamma meddelande och i riktlinjerna.
Parlamentets betänkande innehåller några mycket intressanta förslag om hur vi bör gå vidare och vi måste utnyttja det vi har lärt oss hittills för att kunna genomföra en rad förändringar.
Jag instämmer fullständigt i de tre prioriteringar ni har fastställt: för det första, behovet att öka sysselsättningsgraden i förhållande till Lissabonmålen, för det andra frågan om arbetskvalitet, och för det tredje, behovet att minska klyftorna på arbetsmarknaden, och här vill jag betona det faktum att det finns skillnader på många nivåer.
Det finns skillnader på arbetsmarknaden, vare sig det är kunskapsklyftor, skillnader på regional nivå eller bristande jämställdhet mellan könen.
När det gäller skillnader mellan medlemsstaterna och unionens nya medlemsstater efter utvidgningen instämmer jag inte i det förslag som görs i motiveringen om att vi bör handla med två olika men parallella strategier.
Vad vi behöver är en enda strategi och gemensamma mål, även om vi naturligtvis skall tillämpa nationella rekommendationer för att variera vårt budskap och anpassa det till varje lands särdrag.
Europaparlamentet och kommissionen förefaller också instämma i att det är nödvändigt att rationalisera förfarandet.
En viktig prioritering är att se till att strategin kommer att vara effektiv och differentierad även i framtiden.
Den filosofi vi föreslår är färre och mer stabila riktlinjer och en starkare strategi på medellång sikt, för att uttrycka det enkelt, färre riktlinjer som gäller en längre period.
Återigen en fråga som kommer upp när vi talar om att modernisera räckvidden för framtida riktlinjer är vilken räckvidd de skall ha?
Kommer de särskilt att handla om arbetsmarknaden eller kommer de att mer övergripande beröra alla grundläggande faktorer som har inflytande på sysselsättningspolitiken?
Vi anser att riktlinjerna bör ha en bred räckvidd som omfattar de huvudsakliga punkter som påverkar nivån och kvaliteten på sysselsättningen i vår ekonomi.
När det gäller styrmodellen, den metod som används för att styra och administrera sysselsättningsstrategin, instämmer jag fullständigt i att vi måste införa sysselsättningsstrategin på alla nivåer i den nationella planeringen.
Vi har sett intressanta exempel på regionala och lokala sysselsättningsstrategier under de senaste fem åren, lokala handlingsplaner för sysselsättning har lagts fram och detta var ett framgångsrikt initiativ.
Det är viktigt att båda sidor av industrin gör åtaganden och bidrar till processen.
Vår inledande bedömning är naturligtvis att det fortfarande finns utvägar kvar för att involvera dem, dock måste stora ansträngningar göras på det här området.
När det gäller det civila samhällets deltagande är det fortfarande för tidigt att säga om det har haft någon avgörande betydelse för sysselsättningsstrategin.
Jag håller med om att de nationella parlamenten har en viktig funktion att fylla.
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor har redan anordnat möten med nationella parlament för att utbyta erfarenheter och information och vi anser att detta bör fortsätta, men att de nationella parlamenten i framtida förslag och med början med debatten i konventet, bör spela en större roll i de nationella handlingsplanerna och att Europaparlamentet bör spela en större roll i det europeiska förfarandet.
Min sista kommentar handlar om att samordna den europeiska sysselsättningsstrategin med de allmänna ekonomiska riktlinjerna, vilket vi föreslår i vårt meddelande av den 3 september.
Genom att anta detta förslag, som jag lade fram inför parlamentet samma dag som det antogs, hoppas vi kunna öka samordningen mellan de två strategierna, utan att minska sysselsättningsstrategins oberoende.
Syftet med detta meddelande om bedömningen av situationen för strategin, tillsammans med meddelandet om rationalisering, är att inleda en öppen debatt om framtiden för den europeiska sysselsättningsstrategin.
Efter fem år med sysselsättningsstrategin anser jag att ert betänkande utgör ett värdefullt bidrag och att rådet säkerligen kommer att tycka likadant vid sitt sammanträde den 8 oktober, där debatten om utvärderingen och framtiden för sysselsättningsstrategin kommer att vara en av huvudfrågorna.
Som ni vet kommer det officiella förslaget om sysselsättningsriktlinjerna för år 2003 att läggas fram i april nästa år, tillsammans med förslaget om de allmänna ekonomiska riktlinjerna.
Under mellantiden hinner alla delta i detta förfarande och uttrycka sina åsikter.
För att bredda och underlätta denna debatt kommer kommissionen att offentliggöra ytterligare ett meddelande i januari, som kommer halvvägs mellan de meddelanden som redan antagits och förslaget om 2003 års riktlinjer.
Detta innebär att vi kommer att ha två och en halv månad på oss att genomföra en djupgående debatt.
Vi inväntar förväntansfullt era förslag och om vi utnyttjar erfarenheterna från de gångna fem åren kommer vi att avsevärt kunna förbättra sysselsättningsstrategin.
