# ID: svediakorp-gov428887
# author: Titford (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Erfarenheten har lärt mig att när byråkrater och politiker börjar använda jargong, då bör medborgarna vakta sina plånböcker.
Hur skall man tyda den formulering som används för att uttrycka att ett av målen i Marco Polo-programmet är att bibehålla spridningen av godstransporten mellan de olika transportsätten på 1998 års nivå genom att främja omställning från vägtransport till andra transportsätt?
Ytterligare en pärla var rubriken? förbättrad infrastrukturkapacitet och logistiska koncept?.
Denna typ av tanklöst fikonspråk betyder lika mycket för den vanlige europeiske medborgaren som en text på forntida sanskrit.
Kommissionen måste lära sig att öppenhet inte handlar om att offentliggöra saker på sin webbplats.
Det handlar om att skriva på ett tydligt, jargongfritt språk som vanligt folk kan begripa.
När det gäller den viktiga frågan att minska vägtrafikstockningarna och förbättra transportsystemets miljöprestanda, noterar jag att detta ambitiösa mål skall finansieras med medel på omkring 115 miljoner euro under fem år.
Detta är bara 23 miljoner euro per år, som skall användas i hela Europeiska unionen mellan 15 medlemsstater - eller blir det 25 medlemsstater?
Uppriktigt sagt, även om detta mål kunde uppnås genom kommissionens finansiella instrument - och jag delar Bradbourns tveksamhet här - skulle det tilldelade beloppet knappast lösa problemet.
Som vanligt är gemenskapens ambitioner större än vår plånbok.
Det är här vi finner problemet.
De använda pengarna tillhör Europeiska unionens skattebetalare, de kommer från regeringarna som var och en har sina egna unika problem.
Men som alltid letar kommissionen efter ett europeiskt problem som inte finns på europeisk nivå, och misslyckas sedan med att ta itu med det.
Bradbourns trafikljuslösning verkar knappast tillräcklig.
Problemet i östra England, den region som jag företräder, är att vi har varken anständiga vägar eller järnvägar.
Att förbättra infrastrukturen skulle emellertid kosta mer i denna del av England än hela den budget som tilldelats detta projekt.
Med tanke på ett sådant patetiskt gensvar från kommissionen och de tydliga bevisen på att denna kammare inte har några bättre lösningar, skulle det vara bättre att överlåta förbättringarna på transportområdet till regeringarna.
I synnerhet den brittiska regeringen verkar ha förmågan att skapa sin egen kaotiska transportpolitik, utan någon hjälp från kommissionen och dess jargong.
