# ID: svediakorp-gov428881
# author: Ortuondo Larrea (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Vi känner alla till de trafikstockningar som för närvarande uppstår på de europeiska vägarna och de stora externa kostnader som godstransporten på våra vägar ger upphov till, till exempel olyckor, buller, föroreningar, klimatförändringar, finansiering och underhåll av infrastrukturer och så vidare.
Detta är dock ingenting i jämförelse med vad framtiden kan komma att föra med sig om vi inte vidtar åtgärder för att stävja dessa problem.
Den totala väggodstransporten i Europeiska unionen förväntas öka med 50 procent fram till år 2010 med upp till - som kommissionären mycket riktigt har sagt -12 miljarder tonkilometer, och det står klart att varken de transeuropeiska näten eller miljön kommer att kunna stå emot de allvarliga effekter som denna ökning medför.
Vi måste vidta åtgärder för att komma till rätta med det här problemet, men åtgärderna får inte får påverka vår ekonomiska tillväxt och utveckling, utan måste tvärtom utgöra en garanti för hållbarhet.
Marco Polo-programmet är ett absolut nödvändigt instrument, men det måste inriktas på lämpligt sätt.
Eftersom de tillgängliga finansiella medlen för detta program är begränsade bör stöden strikt riktas mot att i så hög grad som möjligt överföra godstrafik från väg till andra mer miljövänliga transportsätt som medför mindre externa kostnader, till exempel närsjöfart, järnväg och inre vattenvägar.
Vi har inget annat val än att offra intermodaliteten när det gäller dessa sista alternativ om vi inte lyckas nå vår främsta prioritering: att minska vägtrafikstockningarna.
Det krävs en gemensam politisk vilja för att kunna genomföra de gränsöverskridande transportprojekten, men vi måste samtidigt främja förebyggande åtgärder och minska transportbehoven.
Det är nödvändigt att se över systemen för emballage, logistik inom industrin, organisationen av produktionskedjorna, med mera, med siktet inställt på att undvika att råmaterial, halvfabrikat och färdigt gods förflyttas mer än vad som är absolut nödvändigt.
För att uppnå detta måste företagen även räkna in de externa kostnaderna, förutom kostnader för transporttjänsterna, och dessa måste beräknas noggrant.
Endast på så sätt kan man nå en allmän medvetenhet om problemet, som leder till förändringar i företagens organisationer och minskningar av transportbehoven.
