# ID: svediakorp-gov428864
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


När det gäller reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle jag vilja protestera mot en alltför vanlig tendens till självkritik här i kammaren när det gäller volymen för Europeiska unionens jordbruksbudget.
Jag protesterar när jag hör sägas att det är en skandal att Europeiska unionen använder 45 procent av sin budget till jordbruket.
Dessa 45 procent motsvarar faktiskt bara 3 procent av unionens och medlemsstaternas offentliga budgetar.
Tre procent av de offentliga budgetarna avsatta till 5 procent av befolkningen, 3 procent av de offentliga budgeterna avsatta till 60 procent av unionens territorium, 3 procent av de offentliga budgetarna avsatta till våra livsmedel, till vår livsmedelssäkerhet, till bibehållandet av jordbruksinkomsterna och till inriktningen av jordbruksmarknaderna.
Tre procent av de offentliga budgetarna avsatta till jordbruket, det är mindre än i Förenta staterna.
Enligt OECD kostar den amerikanska jordbrukspolitiken 338 dollar per skattebetalare jämfört med 276 i Europeiska unionen.
När nu våra amerikanska partner, efter att ha konstaterat att deras tidigare jordbrukslag, Fair Act, misslyckats, har beslutat om en ökning på 70 procent av stödet till jordbruket, när länder med stora utrymmen, som använder avancerade jordbrukstekniker och utnyttjar extremt låga arbetskraftskostnader, tillämpar dumpingpolitik som destabiliserar världskurserna, skall vi inte ifrågasätta Berlinavtalen genom att vilja påtvinga Europeiska unionen en minskning av våra jordbruksbudgetar.
Vi får heller inte låta folk säga att våra jordbruksbudgetar är ett hinder för utvecklingsländernas framsteg.
Vår gemensamma jordbrukspolitik och de tillhörande budgetarna har till uppgift att kompensera de sociala och miljömässiga kraven som vi påtvingar våra jordbrukare, och vi skall samtidigt försöka garantera dem en levnadsstandard som är jämförbar med den som resten av befolkningen i unionen har.
Utvecklingsländerna, och särskilt de fattigaste bland dem, har en hög andel fattiga jordbrukare.
Och vad dessa länder behöver är inte mer avreglering som placerar dem i konkurrens med högteknologiska storgods i hela världen, de behöver i stället kunna öka sin produktivitet genom att sälja sin livsmedelsproduktion på regionala eller nationella marknader.
Låt oss inte ta miste på målet, det är inte vår påstådda protektionism som låter de fattiga i tredje världen svälta, det är tvärtom en dogmatisk frihandel där man vill att jordbrukare med alltför olika teknisk nivå och produktivitet skall konkurrera med varandra.
Det var för övrigt vad jordbruksministrarna från Senegal och Indien så lämpligt påpekade i Johannesburg.
Avslutningsvis är det kanske dags, om man verkligen vill minska de offentliga budgetarna avsedda för jordbruket, att på nytt öppna diskussionen om gemenskapspreferensen, genom att fastställa en förnyad och uppdaterad preferens som gör det möjligt att i jordbrukspriserna på gemenskapsmarknaden internalisera de extra kostnader som pådyvlas vårt jordbruk genom de höjda kraven när det gäller livsmedelssäkerhet, på det sociala området, på miljöområdet, och beträffande djurens välbefinnande.
Av den anledningen måste man, herr talman, herr kommissionär, fru kommissionär, bestämt vända ryggen till den absurda dogmen med världskursen.
