# ID: svediakorp-gov428803
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,140
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle under några minuter vilja bekräfta det jag sade nyss och lämna mer precisa svar.
Jag skulle också vilja tacka de talare som förstått vad jag ville säga nyss, bland annat Pittella som nyss erinrade om att medlemsstaterna har ett ansvar.
Men uppriktigt sagt tror jag att Watts missförstod mig nyss: kommissionen smiter inte från sitt ansvar.
Jag känner mig till och med mycket berörd, herr Watts, av detta? underutnyttjande?.
Jag vill bara erinra om att jag arbetar utifrån uppskattningar som görs av medlemsstaterna.
Det finns förklaringar jag måste ge er, eller bekräfta för er, och som jag noterat i tre år, dvs. lika länge som jag haft den här tjänsten.
Medlemsstaterna prioriterade exempelvis i början av programplaneringen inte de nya programmen och de nya projekten, utan gamla program och gamla projekt som skulle avslutas.
De använde alltså sina ansträngningar till att avsluta gamla program och de tog mer tid på sig för att förbereda nya program.
Det är en första anledning.
En ny metod för certifiering har också inrättats, som ställer till vissa problem.
Låt oss också nämna det nya betalningssystemet.
Det består av en rad regler som antogs i Berlin, eller efter Berlin, och som jag måste införa.
Jag vill också tillägga att en rad medlemsstater - Fiebiger talade nyss om krisen och bristen på tillväxt - måste klara av objektiva budgetsvårigheter.
Jag erinrar om att vi inte betalar programmen till 100 procent.
Det finns en tilläggsregel som innebär att medlemsstaterna skall bidra med en motprestation och sannolikt har vissa av dem funnit det nödvändigt att ytterligare fördela sina budgetutgifter.
Det är några av de förklaringar ni kommer att hitta i betänkandet och det meddelande som Schreyer och jag själv lämnat till er.
När det gäller de utestående åtagandena tror jag återigen att det är normalt att man har ungefär två års programplanering, eftersom det motsvarar? N + 2? -regeln - man räknar med ungefär sju års programplanering och två extra år totalt.
Det som inte skulle vara normalt är om vi i de utestående åtagandena fortsätter att stödja mycket gamla program.
Det är anledningen till att min åtgärd, som jag sade när jag kom, i första hand syftar till att avskaffa de utestående åtagandena i de gamla programmen, vilket i princip är gjort i dag.
Jag varnar er också för de föreställningar ni kan göra er vid det ena eller det andra tillfället.
När ni exempelvis i början av året granskar de utestående åtagandena har ni inte en korrekt bild, för även om nära 99 procent av utgifterna utnyttjats i april kan betalningarna utföras ända till slutet av året.
De utestående åtagandena i början av året förefaller därför avsevärda.
Det är på detta sätt som siffran hundra miljarder kunnat räknas fram.
När jag i dag, den 24 september, talar till er uppgår de utestående åtagandena när det gäller nya och gamla program till ca 50 miljarder, vilket väl motsvarar dessa två år av programplanering.
Schroedter, som jag för övrigt tackar för hennes insats - jag glömmer särskilt inte kvaliteten i hennes betänkande om den andra rapporten efter halva tiden om sammanhållningen - betonade den hållbara utvecklingen.
Fru parlamentsledamot!
Ni kan vara säker på att jag är mycket uppmärksam på att strukturfonderna skall genomföras inom ramen för reglerna och i enlighet med de europeiska direktiven när det gäller miljön.
Av alla slags politiska och personliga anledningar ser jag till att såväl nuvarande som framtida medlemsstater utnyttjar strukturfonderna korrekt och med respekt för en hållbar utveckling.
Det är exempelvis anledningen till, fru Schroedter, att jag, när det gäller konsekvenserna av översvämningarna, beslutat föreslå att förebyggande av naturkatastrofer skall bli en i stort sett obligatorisk prioritering i alla regionala program, i den regionalpolitik som jag skall lägga fram för er i slutet av 2003, samtidigt som det arbete som redan skett inom dessa program skall intensifieras.
? N + 2? -regeln är en sträng men användbar regel.
Återigen har jag, precis som när det gäller naturkatastroferna, betonat förebyggandet.
Jag skrev i november förra året till alla premiärministrar, precis som Schreyer.
Eftersom förebyggande alltid kostar mindre än återuppbyggande hoppas vi att det kommer att göra det möjligt att begränsa risken, herr Pittella, att få se anslag förloras.
I slutet av detta år, eftersom det är första gången, kommer riskerna att förlora pengar på grund av? N + 2? -regeln att vara mycket begränsade.
Det blir sannolikt fler året därpå, för om program undertecknats under 2001 kommer effekterna att märkas under 2003, enligt? N + 2? -regeln.
När det gäller översvämningarna, fru Fiebiger, har ni bett oss att skynda på.
Uppriktigt sagt har kommissionen - och många tyska och österrikiska ledare har låtit oss förstå det - sällan reagerat så snabbt inför en aktuell händelse.
Det krävdes mindre än fyra veckor för att föreslå ett flexibilitetsinstrument i budgeten, under Schreyers överinseende.
Några dagar senare föreslog jag regler för kommissionen och villkor för hur dessa medel skulle utnyttjas.
Bollen ligger nu hos Europaparlamentet.
I går kväll höll rådet ett trepartsmöte.
Jag hoppas att vi före årets slut, dvs. före vintern, kan dela ut förväntade anslag för att klara av arbetet med att återställa, reparera och till och med förebygga.
När det gäller den sociala dialogen hörde jag mycket väl de frågor som ställts till oss.
De hör snarare till rubrik 3, och Schreyer eller Diamantopoulou kommer att besvara dem senare.
Avslutningsvis vill jag understryka att när det gäller alla dessa problem, och jag skall sluta här, herr ordförande, undviker inte kommissionen sitt ansvar.
Jag försöker åstadkomma öppenhet, förklara sanningen och förebygga när det gäller öppenhet, som jag just sade, liksom när det gäller förenkling, och det är syftet med mötet den 5 oktober med ministrarna.
Jag vill också betona nyttan av dessa strukturfonder för att förbättra styrningen på fältet, i regionerna och i vart och ett av de länder som behöver det, inbegripet unionens äldsta länder.
Det finns en hävstångseffekt när det gäller partnerskap, utvärdering, stramhet och planering vars betydelse jag skulle vilja övertyga er om.
Strukturfonderna handlar inte bara om pengar, det gäller också verkliga framsteg inom offentlig administration och styrning och, när allt kommer omkring, demokrati.
(Applåder)
