# ID: svediakorp-gov428793
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
För det första vill jag säga till Puerta och till Jensen att jag, liksom alla mina medarbetare, är mycket rörd över deras tack för vårt arbete med objektiva förklaringar, bland annat genom det meddelande om verkställandet av budgeten som Schreyer just lagt fram för oss.
Som ni förstår, herr talman, mina damer och herrar, är det i en strävan efter öppenhet som jag på nytt gett mig in i denna debatt, och det är samma strävan som fört mig till utskottet för regionalpolitik, transport och turism och till budgetutskottet.
Den 17 juli förklarade budgetutskottet verkligheten bakom denna förvaltning.
I detta meddelande har vi strävat efter - Jensen nämnde det just - att ärligt identifiera orsakerna till det bristande verkställandet under 2000-2001 och riskerna för 2002, och vi har också försökt att förklara de åtgärder som vidtagits för att ta igen denna försening.
Förenklingen är ett annat område som snart kommer att tas upp.
Jag har föreslagit samtliga ministrar, i närvaro av ordförandena i de berörda parlamentsutskotten, att börja arbeta med frågan redan den 7 oktober, och vi har tillhandahållit ett arbetsdokument för en omedelbar förenkling inom ramen för reglerna från Berlin och genom att utnyttja eller sträva efter alla möjligheter till förenkling.
Det är något annat än att bedriva en ännu enklare politik, om ni så vill, från och med 2006.
Det är anledningen till att jag, efter att ha lämnat denna förklaring, inte kan acceptera ordet försumlighet som Seppänen använde nyss.
Om kommissionen varit försumlig när det gäller utestående åtaganden, som jag känner till omfattningen av eftersom jag talat om det, hur kan man då förklara, herr Seppänen, att resultaten skiljer sig så mycket från ett land till ett annat?
Jag har sagt och jag upprepar att i stort sett alla dessa åtaganden är ett problem som gäller fyra av de femton medlemsländerna och jag skulle vilja att man kritiserar ansvaret där det verkligen finns.
Jag skulle önska att ni inte använder orättvisa uttryck när det gäller kommissionens arbete.
När det gäller budgeten för 2003 tvivlar jag inte på att taket i budgetplanen inte kommer att överskridas.
Jag skulle därför vilja säga till Puerta, för att försöka lugna honom, att det i dag inte förefaller nödvändigt att gå längre än detta tak.
Kraven från medlemsstaterna kommer sannolikt att överstiga kommissionens planerade anslag till strukturfonderna för 2000-2006, men vi kan dra lärdom av det förgångna.
Vi har i vårt meddelande analyserat de problem som uppstått och allt detta leder till en viss försiktighet.
Det är sannolikt att marschfarten - 27-30 miljarder i betalningar per år - kommer att uppnås under 2004.
Fram till dess kommer vi snarare att ligga under de 25 miljarder som krävs.
Behoven under 2003 riskerar att bli högre för två poster.
Den första är avslutandet av programmen 1994-1999.
I år är staterna sena med att komma med sina krav på slutlig betalning.
Vi får därför sannolikt ett underutnyttjande under 2002 och ett ökat behov under 2003, vilket emellertid borde kunna täckas av en överföring.
Den andra posten där vi riskerar att behöva ytterligare anslag är sammanhållningsfonden.
Efter två år av underutnyttjande, 2002 och 2001, bär åtgärderna för att påskynda avslutningen av programmen frukt.
Det är sannolikt att över tre miljarder kommer att betalas i år, och om det bekräftas skulle de 2,5 miljarder som vi begärt för 2003 vara otillräckliga.
Om parlamentet önskar höja detta belopp med 500 miljoner ser jag personligen ingen nackdel i det.
Avslutningsvis tog ni, Virrankoski, Jensen, och ni själv, Puerta, upp den extremt stränga regeln kallad N + 2.
Det stämmer att denna regel innebär disciplin och god förvaltning.
Det var därför vi ville ha den och den har godkänts av parlamentet.
Men den skapar också ett utrymme: N + 2 lämnar två år mellan åtagandet och betalningen.
Det är anledningen till att de utestående åtagandena sannolikt kommer att öka.
Den utgör för övrigt redan två års programplanering och uppgår upp till 60 miljarder euro.
Uppriktigt sagt tycker jag inte att två års programplanering är överdrivet när man känner till kvaliteten i de aktuella projekten och hur tunga dessa investeringar är.
Jag tror att systemet med N + 2 sannolikt är att föredra framför att överföra alla annulleringar i slutet av perioden, som vi skulle göra vid den föregående programplaneringen 1994-1999.
Det var de förklaringar jag ville lämna, herr talman, så här i början av diskussionen.
