# ID: svediakorp-gov428718
# author: Casaca (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,178
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
För det första vill jag tacka alla kolleger som har haft vänligheten att nämna det arbete vi har bedrivit i denna fråga och jag vill säga att ur detta perspektiv har budgetkontrollutskottet arbetat oerhört bra.
Vi har alla i det väsentliga haft samma gemensamma inställning när det gäller behovet av att skydda de ekonomiska intressena, och vi har bedrivit ett i huvudsak kollektivt arbete.
Därför skulle jag också vilja tacka kommissionären för den uppmärksamhet ni har ägnat detta betänkande, men jag vill också säga, fru kommissionär, att ert inlägg väckte några frågor som jag anser det är absolut nödvändigt att klargöra.
Och med talmannens tillåtelse skulle jag vilja ställa fyra mycket konkreta frågor som tas upp i detta betänkande:
För det första säger kommissionären att artikel 280 enbart handlar om bedrägerier och att denna förordning gäller kontrollen.
Fru kommissionär!
Det är inte första gången jag hör detta från kommissionens sida, men jag är frestad att säga att kommissionen kanske skulle behöva läsa vad artikel 280 säger lite mer uppmärksamt.
För vad som sägs i denna artikel efter första stycket, fritt översatt från den engelska versionen, är att? gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som påverkar gemenskapens ekonomiska intressen?.
Det är alltså helt klart i formuleringen i artikel 280 att det inte enbart handlar om bedrägerier utan om all olaglig verksamhet som äventyrar gemenskapens ekonomiska intressen.
Det är alltså helt klart att denna förordning faller helt inom ramen för detta skydd, och jag vill säga att den överväldigande majoriteten av de ekonomiska återhämtningsprocesserna i gemenskapen sker inom ramen för denna förordning.
Jag tror att kanske nära tre fjärdedelar av dessa processer och tre fjärdedelar av de belopp som används för återhämtning sker inom ramen för denna förordning.
Hur kan kommissionen säga något som detta, att detta inte har att göra med artikel 280, när denna förordning bara är en enkel bearbetning av artikel 280?
För det andra säger kommissionären att denna förordning har fungerat tillfredsställande.
Jag anser att vi inte kan skilja denna förordning, som jag redan sagt, från andra förordningar och från hela den lagstiftning som syftar till att skydda gemenskapens ekonomiska intressen.
Ur detta perspektiv vill jag bara än en gång påminna er om den skandal jag nämnde inledningsvis, skandalen med manipulerat smör från Neapels camorra i samarbete med stora europeiska företag för mjölkprodukter i nästan alla stora europeiska länder.
Denna skandal inleddes 1995 och handlade om åtminstone drygt 35 000 ton manipulerat smör, och detta stoppades först år 2000.
Det vill säga, under fem år manipulerades omkring 35 000 ton smör där stora företag i Frankrike, Tyskland, Belgien och troligen i andra länder var inblandade.
Och kommissionen lyckades aldrig genom denna förordning uppfatta något av denna manipulering av smör.
Det krävdes en lokal undersökning av den italienska polisen i Neapel för att skandalen skulle börja avslöjas.
Vi är nu framme vid år 2002 och vi vet ännu inte vilka företag som är inblandade och vad kommissionen tänker göra när det gäller dessa företag.
Och kommissionär tycker att detta är tillfredsställande.
Jag ber hemskt mycket om ursäkt men jag tycker inte att detta är tillfredsställande.
Jag tycker inte att det är tillfredsställande att livsmedelsmanipuleringen nästan fördubblades mellan år 2000 och år 2001, vilket till exempel är ännu en uppgift jag fått veta via pressen och som hittills inte har förnekats av kommissionen.
Detta är enligt min åsikt inte tillfredsställande.
För det tredje, fru kommissionär, har vi frågan om öppenhet.
Jag har hört att ni, fru kommissionär, på ett mycket bra sätt förespråkar öppenheten i de mest skilda omständigheter.
Under dessa förhållanden förstår jag inte hur det kan komma sig att när vi kommer till denna punkt så försvarar inte längre kommissionen, och således inte heller kommissionären, öppenheten.
Hur är det möjligt att vi kan gå ut på Internet och få reda på vem som konkurrerar om medel ur gemenskapens vetenskapliga program, till exempel, och vem som har beviljats dessa medel, men inte få reda på vilka multinationella företag som får miljontals euro för att exportera europeiskt livsmedelsöverskott eller för att avsätta det på den inre marknaden.?
Hur kan detta vara en statshemlighet?
Hur kommer det sig att kommissionen inte kan säga vilka dessa företag är?
Eller hur mycket de får?
Eller för vilka ändamål?
Vad finns det att dölja här?
Och här, som våra kolleger mycket väl har påpekat, har vi inte bara problem med kommissionen, utan med våra kolleger i PPE och liberalerna, som inte heller de hittills velat acceptera att denna regel som jag anser vara grundläggande för öppenheten, skall föras in i förordningen.
Slutligen, fru kommissionär, har jag en fråga att ställa er om definitionen av skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.
För denna definition har skett på följande sätt: man anser att manipuleringen av mjölkprodukter bara är ett problem för gemenskapen om lagöverträdarna tar emot gemenskapsstöd.
Det vill säga, om de inte får detta stöd är det inte längre ett gemenskapsproblem.
Detta är fullkomligt absurt, fru kommissionär, för tänk på följande: om en mjölkproducent överskrider sin referenskvot, det vill säga, producerar mjölk utan bidrag, så tillåter gemenskapslagen att industrin som köper mjölken direkt gör ett förebyggande innehållande i förebyggande syfte, det vill säga att till och med innan en överskriden kvot har konstaterats görs ett förebyggande innehållande av pengar som böter för den överskridna kvoten.
Alltså, även om han inte har begått någon överträdelse, eller ens ökat mjölkproduktionen, dras pengarna in.
Detta är vad som drabbar en mjölkproducent.
Om vi har en industri som fabricerar mjölkprodukter, alltså framställer smör utan mjölk, framställer smör av de mest skilda produkter som inte under några omständigheter borde användas till livsmedelsprodukter, såsom fullständigt artificiella ämnen, så ger mig gemenskapen i ett sådant fall följande svar: nå, om de inte har fått något gemenskapsstöd är detta inte vårt problem.
Detta är något som saknar rim och reson!
Men detta är gemenskapens doktrin och det är den doktrin man har försvarat inför Cocobu, år efter år, och fortsätter att försvara.
Jag kan inte acceptera detta, fru kommissionär!
Jag skulle vilja att även ni gav oss en tydlig förklaring angående denna inställning hos kommissionen, för jag kan faktiskt inte förklara detta för någon!!
Jag kan inte komma hem till jordbrukarna i den region jag här representerar och förklara en sådan här sak.
Det finns inga möjliga förklaringar till detta, och därför skulle jag vilja att kommissionen tydligt förklarar skälet till denna inkonsekvens.
