# ID: svediakorp-gov428715
# author: van Hulten (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag stöder precis som mina gruppkolleger kommissionens förslag i Casacas skärpta lydelse.
Liksom vi är vana vid från Casaca är det ett mycket gediget betänkande med goda rekommendationer, och jag tycker att det är synd att kommissionen inte tillkännager att man kan överta Casacas förslag fullständigt, i synnerhet med tanke på budgetkontrollutskottets breda stöd för dessa förslag.
En av aspekterna av detta är den rättsliga grunden i det här förslaget.
Som bekant är vi av den åsikten att den borde vara artikel 280, eftersom det i huvudsak handlar om god förvaltning av Europeiska unionens finanser.
Det handlar inte om att än en gång ge efter för jordbrukslobbyn.
Man skulle kunna säga att jordbrukssubventionerna egentligen är unionens bäst bevarade hemlighet.
Vi vet att en hel del saker går fel på det området.
I förra veckan visade det sig också i Europeiska revisionsrättens rapport att stöd till oljeväxter har missbrukats i stor skala, och ändå verkar man inte agera.
Det är absolut av stor vikt att vi sörjer för en bättre insyn i dessa finansiella flöden.
Det är nämligen inte någon stor del av subventionerna som hamnar hos de små bönder som de är avsedda för, utan de hamnar hos stora multinationella företag.
Casaca har redan klarlagt detta.
Ändå får dessa uppgifter inte offentliggöras.
VVD och CDA i de liberala och de kristdemokratiska grupperna - för övrigt väl representerade i den här debatten i dag - är emot detta.
Varför?
Är de rädda för offentlighet?
Maij-Weggen var detta parlaments föredragande för handlingsoffentlighet.
Den liberala gruppen har alltid satt offentlighet högt.
Det kan alltså inte bero på det.
Skulle det då ändå kunna vara något annat som spelar in, såsom egennyttan och det att passa på sitt eget bästa?
Att inte vilja ha en bättre insyn i de finansiella flödena, eftersom det solklart skulle påvisa nödvändigheten av att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken?
Jag är rädd för att så är fallet.
Jag tycker också att det är synd att Mulder inte vill stödja ändringsförslag 10 av Casaca om en bättre insyn i det finansiella flödet, med den undanflykten - för det är en undanflykt - att det som inte gäller inom andra politikområden inte heller borde gälla för jordbruk.
Mulder gömmer sig hela tiden bakom detta argument.
Han har gjort det konstant under de senaste åren, och det är inte på det sättet man kommer framåt.
Särskilt inte när jordbruksbudgeten utgör hälften av den europeiska budgeten.
Det här problemet kommer att bli ännu mer angeläget efter utvidgningen.
Då kommer det att finnas ännu fler företag, och då är det ännu viktigare att vi vet var alla pengar hamnar.
Jordbrukspolitiken har under de senaste åren antagit oönskade former.
Subventionerna hamnar inte hos dem som de är avsedda för.
Ett exempel på detta, som togs upp på nytt den här sommaren, är det faktum att till och med den nederländska drottningen mottar stöd för att anlägga sin olivträdsplantage i Italien.
Om det finns någon i Europa som inte har behov av dessa pengar så är det väl en av de rikaste kvinnorna i världen.
Och detta medan landsbygdspolitiken i exempelvis Groningen i Nederländerna inte har tillräckligt med pengar för att hjälpa små bönder att hålla huvudet ovanför vattenytan.
Detta visar, herr talman, att den här politiken har spårat ur och att vi måste få en bättre insyn i det finansiella flödet.
Detta kan då fungera som grund för en genomgripande reformering, redan före tillträdandet av nya medlemsstater.
Det är oerhört viktigt.
Casacas betänkande är ett första steg.
