# ID: svediakorp-gov428700
# author: García-Orcoyen Tormo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag tror inte att jag kommer att använda de fem minuter jag har till mitt förfogande, utan jag kommer att hålla mig kort, eftersom den resolution vi diskuterar nu och som vi troligen kommer att rösta om i morgon med all klarhet visar på en situation som endast har en enda möjlig och korrekt teknisk och laglig lösning: att parlamentet håller fast vid sin begäran om att kommissionen drar tillbaka sitt förslag om att senarelägga genomförandet av direktivet.
Som det mycket riktigt står i resolutionen och som föredraganden, Roth-Behrendt, har förklarat, fick kommissionen befogenhet av rådet att senarelägga datumet för ikraftträdandet av denna åtgärd, något som kommissionen redan gjorde när den sköt upp det första datumet, den 1 januari 1998, till den 30 juni 2000 och sedan ännu en gång, till den 30 juni 2002.
Denna senareläggning - stod det i skäl 10 i direktivet - skulle vara den sista.
Parlamentet kan följaktligen inte godta senareläggningen, eftersom, liksom Roth-Behrendt redan har sagt, kommissionen i nya förslag till direktiv senarelade ikraftträdandet av detta förbud - som dessutom är i kraft sedan den 30 juni 2002.
I juni antog Europaparlamentets plenum en ändring under andra behandlingen - den sjunde - av detta direktiv om förbud mot marknadsföring av kosmetiska produkter som utprovats på djur, fem år efter att det trädde i kraft.
Just nu, mitt under behandlingen av denna sjätte ändring, håller vi på med den sjunde ändringen.
Det är uppenbart - och föredraganden vet detta, eftersom vi har talat om det många gånger och hon instämmer - att det för närvarande praktiskt är omöjligt att uppfylla ett omedelbart förbud mot marknadsföring av kosmetiska produkter som utprovats på djur, vilket genomförandet - jag påminner om att det redan har trätt i kraft - av denna sjätte ändring av direktivet innebär.
Vi är medvetna om det och jag anser att det är den andan som måste vara rådande under förlikningen av detta direktiv: att finna en lösning för att industrisektorn - industrin för kosmetiska produkter - skall kunna uppfylla den nya tidsfrist som man eventuellt beslutar om.
Det är i den här riktningen som diskussionerna i förlikningen måste gå: att komma fram till en sista senareläggning av datumet som ger industrin tid att anpassa tekniken till den nya situationen, utan att dess konkurrenskraft skadas.
Även om det är mycket viktigt att betona att vi måste kunna enas om en genomförbar lösning under förlikningen, får detta absolut inte innebära att kommissionen skall kunna ge sig själv befogenhet, vilket den inte har enligt lagstiftningen, att besluta om en ny senareläggning av ikraftträdandet av nämnda bestämmelse.
Parlamentet kan följaktligen inte godkänna att man tillämpar ett så odemokratiskt förfarande som kommittéförfarandet, för att få igenom en ändring som strider mot parlamentets beslut och mot själva gemenskapslagstiftningen.
Även jag beklagar, fru Wallström, att det var ni som blev tvungen att stå ut med denna störtflod av kritik mot kommissionen.
