# ID: svediakorp-gov428695
# author: Sjöstedt (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 690
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill tacka båda mina kollegor och Margot Wallström för de synpunkter som har framförts i denna debatt, som jag tycker ger en ganska tydlig bild av skiljelinjerna.
Jag tycker att det är några faktorer man skall ha i åtanke när det gäller detta protokoll.
Det första är naturligtvis att detta handlar om ett minimiregelverk.
Vi måste uppfylla det protokollet kräver av oss men vi får, enligt protokollet, gå längre om vi så vill.
Detta är det läge som råder.
Det innebär naturligtvis också att även andra länder runtom i världen får gå längre än protokollet kräver.
Det jag fastställer i detta betänkande är att vi kommer att respektera detta.
Vi kräver av våra exportörer att de respekterar Cartagenaprotokollet och därmed också den lagstiftning som andra länder kan komma att anta, som kan komma att gå längre än Europeiska unionens.
Om vi inte gjorde det, skulle vi i praktiken agera i strid både med Cartagenaprotokollets anda och bokstav.
Det anser jag vara uteslutet.
För det andra skall man veta att Cartagenaprotokollet är under utveckling.
Det pågår regelbundna förhandlingar.
Flera områden i protokollet är inte klargjorda ännu, man pekar bara ut en färdriktning.
Andra områden är klargjorda.
Vi måste alltså ha i åtanke att vi behöver en politik som är framsynt och som visar en färdriktning vad gäller hur EU vill utveckla Cartagenaprotokollet framöver.
Regelverket om ansvar (liability) handlar om precis detta.
Detta handlar inte om EU: s ansvarslagstiftning som vi håller på att behandla på annat håll.
Detta handlar om artikel nr 27 i Cartagenaprotokollet som säger att vi på global nivå skall börja förhandla om ansvar vad gäller denna typ av produkter.
Vi som parlament ger kommissionen och medlemsländerna vårt stöd att de i framtida förhandlingar inom Cartagenaprotokollets ram kunna agera för en global ansvarsordning, vilket naturligtvis gynnar de seriösa aktörerna på detta område.
Det är en sådan ordning som krävs.
När det gäller ändringsförslagen anser jag att ändringsförslagen 50 och 51 allvarligt försvagar betänkandet.
De syftar till att föra bort viktiga områden från detta.
Framförallt ändringsförslag 50 står egentligen i strid med Cartagenaprotokollet.
Vi kan inte anta det ändringsförslaget.
Jag skulle också vilja be dem som ser annorlunda på GMO än vad jag gör att tänka efter ett ögonblick.
Det är naturligtvis så att vi gör olika bedömningar av möjligheter och olika bedömningar av de risker som kan finnas med denna teknik.
Oavsett hur vi ser på denna tekniks framtid, menar jag att det finns något vi skall betänka, att vi måste ha ett regelsystem som gör att de företag som agerar är trovärdiga.
Blir man trovärdig om man exporterar till länder som inte har gett sitt tillstånd?
Blir man trovärdig om man exporterar till ett land som inte har förmått svara på begäran?
Jag menar att en industri som har agerat på detta sätt skämmer ut sig.
Vi har inte intresse och industrin borde inte ha intresse av regler som gör att man faktiskt kringgår länders rätt att svara på om man vill importera något eller inte!
Nästa fråga: Blir vi trovärdiga om vi exporterar till andra sådant som inte är gott nog åt oss själva?
Blir vi trovärdiga om vi exporterar det vi har underkänt t.ex. av skäl som handlar om miljösäkerhet, biologisk mångfald eller konsumentskydd?
Det blir vi naturligtvis inte.
Även den som har en mycket positiv syn på denna industri, även om detta inte alls är okomplicerat finns både fördelar och nackdelar, borde se att det ligger i allas intresse att ha ett heltäckande, trovärdigt regelverk.
Antar Europeiska unionen detta regelverk kommer det ha effekt inte bara på oss och på vår export utan även på den globala nivån.
Det visar att även de stora globala aktörerna tar denna fråga på allvar och är beredda att ta sitt ansvar.
Detta är syftet med mitt betänkande.
