# ID: svediakorp-gov428686
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har redan i tidigare debatter framhållit att det är mycket viktigt att exporten av genetiskt modifierade organismer till tredje länder sker på ett ansvarsfullt sätt.
Argumentet att utvecklingen av genetiskt modifierade organismer bidrar till att lösa världens livsmedelsproblem måste verkligen gälla i praktiken.
Historierna om den så kallade terminatorgenen, som hindrar bildning av livskraftiga frön, är mycket oroande i detta sammanhang.
Mitt hopp är att missbruk och felaktiga förfaranden kan förebyggas genom god efterlevnad av protokollet.
Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna har redan tagit ett första steg i rätt riktning i fråga om importen och exporten av modifierade organismer, nämligen genom att godkänna Cartagenaprotokollet.
Vi står nu inför nästa steg: att omvandla protokollet till tydlig lagstiftning.
Direktiv 2001 / 18 / EG och den lagstiftning om märkning av GMO som är under utveckling bör vara underlaget för denna tydliga lagstiftning.
Jag är därför av den uppfattningen att den föreliggande förordningen om den internationella handeln med genetiskt modifierade organismer måste vara helt i enighet med dessa.
Också i andra länder måste man vara medveten om eventuella säkerhetsrisker innan man kan besluta att acceptera ett parti GMO.
I dessa länder vill man också veta om man kan säkerställa skyddsnivån, den säkra användningen och den biologiska mångfalden.
Jag kan dessutom föreställa mig att också de här länderna sätter värde på den valfrihet som man så ömt vårdar i Europa.
Rotterdamkonventionen om import och export av kemikalier uppvisar likheter med den nu föreliggande lagstiftningen.
I båda fördragen tillämpas den goda utgångspunkten att import enbart får äga rum om de importerande parterna på förhand har informerats om den och sedan givit sitt medgivande.
Detta ser jag som en mycket god utgångspunkt.
Samtidigt ser jag det som en vinst att utvecklingsländer kan få hjälp och information om genetiskt modifierade organismer.
På så sätt kan man använda sig av den kunskap om modifierade organismer som finns på andra håll i världen.
Naturligtvis är det de här ländernas eget ansvar att besluta vad de gör med den informationen.
I det sammanhanget bör vi också acceptera att länder vidtar mer långtgående åtgärder för att nå en högre skyddsnivå.
Såväl länder inom som utanför EU bör ha möjlighet att gå längre än Cartagenaprotokollet.
Herr talman!
Med föreliggande text kan medlemsstaterna anstränga sig till fullo för att förebygga oönskad gränsöverskridande förflyttning av GMO.
Jag kan därför helhjärtat stödja Sjöstedts betänkande.
