# ID: svediakorp-gov428680
# author: Muller, Emilia Franziska (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Europeiska unionen undertecknade Cartagenaprotokollet om biosäkerhet år 2000.
Denna internationella överenskommelse skall nu införlivas i gemenskapsrätten, och detta skall ske så snabbt som möjligt.
Syftet med protokollet är att vid handel med levande genetiskt modifierade organismer (GMO) med hjälp av internationella bestämmelser undvika de negativa effekterna på den biologiska mångfalden och på människors hälsa.
Detta reglerar en säkrare vidarebefordran, hantering och användning av GMO, varvid tyngdpunkten ligger på gränsöverskridande förflyttning.
För detta skall det finnas ett förfarande där importlandet först lämnar sitt godkännande, med kännedom om sakläget.
I fråga om GMO som är ämnat att användas direkt som livsmedel och djurfoder respektive till förädling, bör anmälningar göras till kommissionen respektive till förmedlingscentrumet för biosäkerhet.
Bestämmelserna i förordningen kommer bara att gälla för export till tredje land utanför Europeiska unionen.
För handeln mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen och för import till Europeiska unionen gäller gemenskapsrätten redan nu.
Den framtida EU-förordningen bör så strängt som möjligt följa uppgifterna i protokollet, för att rättssäkerhet skall skapas genom enhetliga internationella normer, och för att undvika onödig byråkrati.
Därvid måste man samtidigt se till att det inte uppstår några extra formaliteter för de europeiska exportföretagen, förutom dem som redan nu måste uppfyllas vid export till tredje land.
I det betänkande som Sjöstedt har lagt fram har detta mål, nämligen att bibehålla den biologiska mångfalden, emellertid i stor utsträckning förlorats ur sikte.
Betänkandet innehåller många krav, som å ena sidan går långt utöver Cartagenaprotokollet, och å andra sidan försöker man att på konstgjord väg förhindra handel med levande GMO.
Jag anser inte att det är tjänligt att ta med krav som rör påvisbarhet och ansvar i förordningen, för dessa frågor diskuteras nu i ett separat lagstiftningsförfarande, och har därför ingenting att göra i denna förordning.
I protokollet utgår man ifrån att GMO som exporteras för att användas i slutna system är undantagna det komplicerade och tidsödande anmälningsförfarandet.
En motsvarande klar regel saknas i föreliggande betänkande och även i kommissionens förslag.
Därför lägger jag återigen fram ändringsförslag 50 från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, tillsammans med Sommer och Purvis, och ber om ert stöd.
Jag är övertygad om att GMO som används i laboratorier och inte utsätts i omvärlden, inte utgör någon risk för den biologiska mångfalden eller människors hälsa.
De bör därför undantas från anmälningsförfarandet.
I ändringsförslag 51 kräver vi ytterligare undantag från anmälningsförfarandet, för att inte försvåra handeln med GMO genom onödiga byråkratiska hinder.
Dessutom måste förordningen följa Cartagenaprotokollet så noggrant som möjligt, för att man skall uppnå större rättssäkerhet för den internationella handeln.
Därför är det nödvändigt att GMO, för vilka importlandet redan en gång har gett tillstånd till en exportör, och GMO, för vilka importlandet redan har lämnat tillstånd för försök på friland, kan exporteras utan tidsödande tillståndsförfaranden.
Dubbla anmälningar är föga meningsfulla, för de innebär mer byråkrati och absolut inte någon ökad säkerhet för människor eller miljö.
Vi behöver förnuftiga och genomförbara bestämmelser för att utnyttja bioteknikens möjligheter även i tredje land, och samtidigt bibehålla den biologiska mångfalden.
(Applåder)
