# ID: svediakorp-gov428660
# author: Evans, Robert (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ta upp Angelillis yttrande i början av debatten, när hon talade om att den här frågan är mycket komplicerad ur juridisk synvinkel.
Jag har ingen juridisk utbildning över huvud taget, men jag betvivlar inte, såsom kommissionären nämnde i sin kommentar om att jämka samman femton länders kemi, att ömsesidigt samarbete mellan femton länder och deras rättsliga system och juridiska processer är mycket svårt att uppnå.
Ur Europas vanliga medborgares synvinkel tror jag emellertid att begreppet brottsoffer är mycket enkelt.
Vare sig en person befinner sig utomlands på semester, på affärsresa, eller kanske är student och utsätts för ett rån, ett våldsamt personbrott eller en terroristattack, tar personen i fråga det brottet mycket personligt och förväntar sig att någonting görs åt det.
Vi blir alla lidande, hela tanken med Europa blir lidande om ingenting görs.
Offren blir desillusionerade och frustrerade, och för dem har hela tanken med Europa misslyckats.
Vi gör därför alldeles rätt när vi gör allt vi kan för att fortsätta på det sätt som stakas ut i dessa två betänkanden.
Det är nödvändigt att finna gemensamma regler, överenskommelser och avtal om rättshjälp så att medborgarna i så stor utsträckning som möjligt kan få det slags stöd de skulle förvänta sig i sitt eget land.
Kommissionären talade om stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Den är ett steg framåt, men eftersom stadgan nu finns förväntar sig medborgarna att de har rättigheter även i andra länder.
Vi har inrättat en inre marknad för varor och kapital och har gjort så att den fungerar som ett slags dyr lekplats.
Precis som man i det förra betänkandet begärde gemensamma europeiska standarder för asylfrågor, gör vi följaktligen alldeles rätt i att begära gemensamma europeiska standarder för brottsoffer och tillträde till rättshjälp.
