# ID: svediakorp-gov428653
# author: Klamt (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina ärade damer och herrar!
Skydd för brottsoffer är också på europeisk nivå sedan länge föremål för politisk diskussion.
Sedan 1980-talet har Europaparlamentet regelbundet krävt förbättring av offrens ställning.
Att brottsoffer måste stödjas och skyddas är obestridligt.
Frågan är bara: hur och i vilken omfattning?
Europa har i rådets och kommissionens handlingsplan från Wien tagit sig an frågan om behandling av offer och ersättning till offer.
1999 stod förbättring av brottsoffrens ställning i EU på Europaparlamentets föredragningslista.
I Tammerfors formulerades ett upprop om att skapa miniminormer till skydd för brottsoffer.
I dag lämnar vi - Europaparlamentet - vårt yttrande till kommissionens grönbok om ersättning till brottsoffer.
Det gör vi med övertygelsen att nationalstatliga regleringar om ersättning till brottsoffer inte är tillräckliga.
Det får inte vara på det sättet att offer inom Europeiska unionen ersätts olika bara för att de förutom olyckan att ha utsatts för brott även har haft oturen att bli brottsoffer i fel land.
Sålunda inskränker sig t.ex. en medlemsstat till att endast ersätta kostnaderna för psykiatrisk behandling när det gäller offer för sexuella våldshandlingar, medan i de andra medlemsstaterna kostnaderna för all läkarbehandling ersätts vid andra brott.
Ett annat område: i alla medlemsstater ligger bevisbördan på den som gör anspråk på ersättning, men graden av bevisbörda varierar kraftigt.
Ytterligare ett exempel: i några medlemsstater är anmälan av brott en förutsättning för en eventuell ersättning, i andra är detta inte fallet.
Dessa exempel ger en fingervisning om från vilka olika förutsättningar de femton olika medlemsstaterna utgår.
Kritiker förebrår kommissionen och även parlamentet för att besluten om skydd och ersättning för offer fattas och genomförs för långsamt.
Man kritiserar också att föreliggande grönbok har som mål ett gemenskapsinitiativ i form av miniminormer.
Från många organisationer som arbetar för offren önskar man en harmonisering.
Jag kan mycket väl förstå önskan om snabba lösningar just från raden av organisationer som arbetar för skydd av brottsoffer.
Det behövs emellertid många små steg och ett omfattande upplysningsarbete för att nå målet för ett europeiskt skydd av brottsoffer.
Det innebär att finna och fatta beslut om gemensamma regler som gäller för alla och i alla medlemsstater.
Desto viktigare är det att i ett första steg fastställa miniminormer för statlig ersättning till brottsoffer som inte får någon ersättning från gärningsmannen eller på annat sätt.
Allt detta beaktas i föreliggande grönbok.
Detta initiativ är gott; som talesman för Europeiska folkpartiets grupp välkomnar jag det uttryckligen, för detta är rätt väg till en på gemenskapsnivå reglerad hjälp till brottsoffer i EU.
Avslutningsvis skulle jag uttryckligen vilja tacka signora Angelilli, dels för ett utomordentligt betänkande, dels också för hennes beredvillighet att stödja många ändringsförslag som fungerar som kompromisser mellan grupperna.
(Applåder)
