# ID: svediakorp-gov428650
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 701
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


kommissionen.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Som man har understrukit utgör skyddet och stödet för brottsoffren förvisso en av de viktigaste utmaningarna för att åstadkomma ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
En första etapp avverkades i mars 2001 när rådet antog ett rambeslut för brottsoffrens status inom ramen för straffrutiner.
Kort därefter framlade kommissionen sin grönbok om ersättning till brottsoffer.
Syftet med detta dokument var att inleda ett vidsträckt samrådsförfarande mellan medlemsstaterna och alla intresserade parter om de mål som är möjliga för ett initiativ från kommissionen på detta område.
Bland de förslag som framlades påminner jag framför allt om fastställandet av ett minimikriterium för ersättning till brottsoffer inom unionen och tillämpningen av denna plan på gränsöverskridande fall.
Jag uppskattar därför Europaparlamentets förberedande insatser för en resolution om kommissionens grönbok, och jag skulle framför allt vilja tacka Roberta Angelilli för hennes utmärkta och kloka betänkande.
Jag är mycket glad att där kunna konstatera ett stöd för våra målsättningar samt en detaljerad och konstruktiv analys av de olika aspekter som täcks av grönboken.
Jag skall inte göra några ingående kommentarer om de olika punkterna i det förslag som diskuterats, men jag kan försäkra er att de kommer att hjälpa kommissionen att fastställa de framtida åtgärderna.
Som ni antagligen redan har märkt har den sista versionen av kommissionens resultattavla för området med frihet, säkerhet och rättvisa redan antytt att en uppföljning skall ske i höst genom ett förslag till direktiv om ersättning till brottsoffer.
Den inställning som ni i dag har till grönboken kommer därför att bli ett mycket användbart bidrag till förberedelsen av vårt förslag.
Vad gäller förslaget till direktiv om rättshjälp har den grönbok som kommissionen offentliggjorde i februari 2000 lett till att ett förslag till direktiv framlades i januari 2002 som syftar till att fastställa miniminormer för rättshjälp.
Som ni vet har detta förslag framkallat och fortsätter för övrigt att ge upphov till många diskussioner inom olika instanser av rådet.
Framför allt har tillämpningsområdet för direktivet stått i centrum för debatterna.
Kommissionen önskar att direktivet skall tillämpas på alla civilrättsliga och handelsrättsliga mål, men rådet har beslutat att dess räckvidd endast bör begränsas till gränsöverskridande mål.
Följaktligen har förslagstexten ändrats i stor utsträckning, åtminstone på denna punkt.
Den nya texten, som ännu är långt ifrån definitiv, har skickats av rådet till parlamentet för kännedom.
Santini underströk nyss den situation och den institutionella betydelse som en sådan åtgärd innebär för parlamentet, och därför förstår jag fullständigt att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor önskar att den ursprungliga texten med kommissionens förslag underställs ett beslut från detta plenarsammanträde.
Jag vill alltså tacka föredragandena Giacomo Santini och Diana Wallis för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden för deras utmärkta arbete.
För övrigt har flera korrigeringar som föreslagits i ändringsförslagen tagits upp i den text som just nu debatteras i rådet.
Jag konstaterar i synnerhet att ändringsförslag 6 som gäller den första punkten i artikel 1 i förslaget är mycket tydlig på denna punkt, eftersom den går så långt att den utelämnar hänvisningen till gränsöverskridande mål.
I grund och botten är kommissionen fortfarande av den åsikten att förslaget till direktiv bör tillämpas på alla civilmål.
Denna lösning ingår i förlängningen av Europeiska unionens stadga för grundläggande rättigheter där artikel 47 föreskriver att? rättshjälp skall ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol?.
Den ingår också i vårt uppdrag som består i att främja allas tillgång till rättvisa.
Tyvärr måste jag säga att det knappast finns någon möjlighet att rådet skall ändra åsikt i frågan.
I gengäld kvarstår en debatt om definitionen av den gränsöverskridande effekten som kan tolkas på ett vidsträckt eller inskränkt sätt.
Kommissionen är angelägen att vidhålla en vidsträckt tolkning för att inte kränka legalitetsprincipen.
Punkten skall behandlas av rådet (rättsliga och inrikes frågor) i oktober.
