# ID: svediakorp-gov428649
# author: Santini (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr kommissionär!
I detta förslag till direktiv, som jag är föredragande för, försöker vi att fastställa gemensamma miniminormer för att se till att de medborgare som inte klarar av kostnaderna för en rättsprocess får ekonomisk hjälp.
Det är ett initiativ som passar perfekt inom projektet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa på unionens territorium, där alla medborgare kan vara säkra på att deras grundläggande rättigheter respekteras, oberoende av deras ekonomiska situation.
Den ursprungliga rättsliga grunden är artikel 61 i avdelning IV i EG-fördraget, som stadgar att rådet för att uppnå detta mål skall besluta om åtgärder som rör civilrättsligt samarbete.
Europeiska rådet levde upp till detta vid sitt möte i Tammerfors i så måtto att man fastställde miniminormer för rättshjälp i gränsöverskridande fall: detta skall nogsamt betonas.
Kommissionen har tagit ett djärvare steg genom att föreslå att rättshjälpen skall utökas till att även omfatta interna fall.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har antagit utmaningen och anammat kommissionens vidgade tillämpningsområde för direktivet: inte bara gränsöverskridande tvister alltså, utan även tvister inom ett och samma land.
Den rättsliga grunden måste alltså utvidgas och inte längre och enbart sökas i artikel 61, utan också i artikel 65 i fördraget.
Dessutom finns det stöd för detta vidgade tillämpningsområde även i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, närmare bestämt i artikel 47.3, som föreskriver att rättshjälp skall ges till personer som inte har tillräckliga medel om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.
Det är första gången som vi på allvar tar itu med detta slags stöd på gemenskapsnivå.
Det finns därför också en faktisk möjlighet att uppmana de medlemsländer som redan erbjuder sina medborgare en bestämd och adekvat rättshjälp - och det är inte så få - till en harmonisering.
Betänkandet, som antogs enhälligt av parlamentets ansvariga utskott, är ännu mer långtgående.
I detta föreslår man nämligen att hjälpen skall utvidgas till att även omfatta förundersökningsfasen, inte bara själva rättsprocessen.
Ofta kan man ju via en verksam medling försona parterna och undvika att gå till domstol, vilket minskar bekymren för de inblandade medborgarna och framför allt minskar kostnaderna.
Det är sant att denna öppning kan leda till att medlemsländernas kostnader ökar.
Den politiska räckvidden och den sociala betydelsen hos ett dylikt direktiv skulle dock rättfärdiga - och gör det också - att parlamentet uppmanar rådet att ta detta steg.
Vår främsta uppgift här är att ange politiska mål som kan bidra till att i verklig mening bygga ett medborgarnas Europa, ett Europa där lagen är lika för alla.
Som avslutning på denna presentation skulle jag vilja kommentera ett oförutsett och till och med lite oroande initiativ i sista minuten från rådets sida.
Man översände - visserligen bara för kännedom och informellt - en ny text i uppenbart syfte att åter framhålla artikel 1, som begränsar tillämpningsområdet till enbart gränsöverskridande ärenden.
Kort sagt försöker man - tycks det - ifrågasätta allting igen, man vill börja om från början och starta en ny debatt.
Bortsett från sakinnehållet i detta, som strider emot parlamentsutskottets enhälliga uppfattning, finns det allvarliga fel när det gäller form och förfarande.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har uttryckligen formulerat sin åsikt att hela processen fram till ett antagande, eller åtminstone framläggande i denna kammare, av ett betänkande som grundar sig på kommissionens text skall fullföljas enligt de mest elementära reglerna för samrådsförfarandet.
Om parlamentet skulle acceptera rådets försök att stoppa detta eller ett eventuellt förslag om återförvisning till utskottet skulle konsekvenserna för de rättsliga förbindelserna mellan institutionerna bli mycket allvarliga, liksom för samrådsförfarandet i sig eftersom det skulle innebära ett allvarligt brott mot bestämmelserna i fördraget.
Europaparlamentets företrädesrätt skulle undergrävas och ett mycket allvarligt prejudikat skapas för framtiden.
Detta betänkande bör alltså gå vidare igenom hela den normala processen fram till en omröstning i parlamentet - detta är vad utskottet vill.
Avslutningsvis tar jag mig friheten att direkt be kommissionen och kommissionär Vitorino att säga något om denna situation.
