# ID: svediakorp-gov428646
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 623
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill göra två korta anmärkningar efter denna mycket intressanta och stimulerande debatt.
Jag svarar först på inlägget från Boumediene-Thiery, och jag vill göra henne uppmärksam på det faktum att dessa två frågor inte sammanfördes av kommissionen.
Vi tog upp dem i två separata dokument.
Vi diskuterar dem båda tillsammans i dag till följd av parlamentets organisatoriska arrangemang.
För en gångs skull kan ni inte ge kommissionen skulden.
Min andra kommentar, som är ett svar på inläggen från Klamt och von Boetticher, rör den öppna samordningsmetoden.
Alltsedan Amsterdam har det stått fullkomligt klart att utvecklingen av europeisk asylpolitik kommer att genomföras i två steg (? generationer?).
Den första generationen kommer att utformas som ett minimum av gemensamma regler om en rad inslag i asylpolitiken, den andra generationen, som kommer senare, kommer att grundas på ett gemensamt (kanske till och med? enda?) europeiskt asylsystem.
Det står otvivelaktigt klart att lagstiftningen kommer att spela en nyckelroll i båda generationerna.
Trots att vi ibland inte är överens om lösningarna måste ni erkänna att kommissionen lade fram alla förslag för det första stadiets lagstiftning endast ett år efter Tammerfors.
Jag tillstår gärna inför kammaren, som jag alltid har gjort, att det har varit svårt att finna ett gemensamt spelfält för den här lagstiftningen i rådet.
Rådet står i begrepp att anta en mycket berömd regel som grundas på en regel med femton undantag.
Om detta uppnåddes inom kemin skulle det förmodligen vara värt Nobelpriset, att ha en regel med femton undantag, ett för varje medlemsstat.
Vi måste erkänna att detta minimum av gemensamma regler inte är tillräckligt.
Jag lade därför fram förslaget om att skapa en gemensam europeisk asylpolitik genom den öppna samordningsmetoden.
Den öppna samordningsmetoden strider inte mot lagstiftningen.
Målet med den är i stället att komplettera det otillräckliga resultat som alldeles säkert, och det tillstår jag, kommer att bli resultatet av denna första generations lagstiftning.
Jag vill även göra er uppmärksamma på det faktum att den öppna samordningsmetoden medför insyn i systemet.
Detta är det bästa sättet att respektera subsidiaritetsprincipen.
Vi kan inte ha ett centralt styrt system i Europa.
Detta skulle strida mot subsidiaritetsprincipen.
Varje medlemsstat skall ha rätt till att fatta beslut om och beakta asylansökningar och besluta om i vilka ärenden de beviljar asylstatus på grundval av ett minimum av gemensamma regler på europeisk nivå.
Kommissionen anser att vi bör utbyta bästa praxis och information.
Så är inte fallet för tillfället, och detta innebär att den öppna samordningsmetoden tillför mervärde, eftersom den leder till insyn i medlemsstaternas sätt att hantera systemet.
Enligt vårt förslag kommer parlamentet att delta i det arbetet.
Jag vill göra det klart att jag inte är emot några former av gemenskapsmetoden.
Tvärtom, jag försöker säkra att vi vidtar nödvändiga och konsoliderade åtgärder för att nå målen i fördraget.
Jag anser inte att den öppna samordningsmetoden är ett sätt att smita undan.
På Lissabondagordningen finns det en glasklar hänvisning till den öppna samordningsmetoden.
Om ni läser de förslag som kommissionen har lagt fram om ekonomiskt styre kommer ni att märka att vårt förslag går ut på att tillämpa den öppna samordningsmetoden för att fastställa lagligt bindande mål, vilket gör den öppna samordningsmetoden effektivare, vilket i sin tur leder till att vi kan nå mer konkreta resultat.
Jag respekterar att ni inte är överens med mig i den här frågan, men jag anser att jag har rätt.
