# ID: svediakorp-gov428641
# author: Boumediene-Thiery (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Ännu en gång ser vi oss nödsakade att diskutera Europeiska unionens asylpolitik, tyvärr ur? säkerhetspolitisk? synvinkel.
Vi skall alltså i dag granska två dokument från kommissionen som på grund av sin natur, sitt tillämpningsområde och sina syften inte borde behandlas samtidigt, såvida man inte vill vidmakthålla sammanslagningar.
Denna gemensamma behandling av två ärenden, som båda är lika viktiga och lika ömtåliga, ger intryck av att asylsökarna är potentiella terrorister.
Ändå visar kommissionen tydligt i sitt betänkande att det är föga troligt att terrorister använder sig av det förfarande som gäller för rätten till asyl.
Det är sannerligen en paradox!
Skulle inte medlemsstaterna snarare försöka undslippa sina internationella åtaganden genom att åberopa undantagsklausulerna, klausuler där en vid tolkning skulle resultera i att de fritogs från dessa åtaganden som likväl är grundläggande för de mänskliga rättigheterna?
På grund av alla svårigheter som uppstått genom asylfrågan och trots alla våra motsättningar får vi inte glömma att vi har att göra med offer och inte med brottslingar.
Endast ett anpassat sätt och en restriktiv tillämpning av undantagsklausulerna kan säkerställa respekten för de europeiska staternas internationella förpliktelser när det gäller asylpolitiken.
Politiken för återvändande, för utvisning eller utlämning bör erbjuda alla garantier vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, framför allt om dessa personer riskerar dödsstraff i sitt hemland.
Till detta kommer den sociala och inrikespolitiska situationen i varje land.
Har man rätt att utvisa personer till länder där ett inbördeskrig rasar, där dödshotet i det dagliga livet läggs till den ekonomiska och sociala misären som i Algeriet eller på andra håll?
Att inte utvisa är likväl ett krav som framförts av Europeiska unionen i våra associationsfördrag.
Utlämning ifrågasätter självfallet var och ens rätt att söka asyl när livet står på spel.
Dessutom måste man hitta en europeisk lösning vad gäller de asylsökande som förvägrats rätten till asyl och som saknar rättigheter och får skarorna av illegala invandrare att växa ännu mer till förmån för de samvetslösa arbetsgivare som utnyttjar dem i eget intresse, medan dessa människor lever under omänskliga förhållanden mitt i våra europeiska demokratier.
Dessa män och kvinnor har väntat så länge på att få svar från myndigheterna!
Ofta har starka band knutits med mottagarlandet; barn har fötts; banden med hemlandet har blivit svagare eller upphört.
Att utvisa dem skulle därför vara att på nytt rycka upp dem med rötterna.
Den enda lösningen i dag skulle vara att ge dem laglig rätt att stanna.
Jag ville bara påminna om dessa faktorer för att säkerställa den universella respekten för de grundläggande rättigheterna, men jag stöder föredraganden.
