# ID: svediakorp-gov428637
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Asylsystemet står under press, och för att lösa det här problemet måste vi prioritera en gemensam invandringspolitik.
Evans går rakt på sak i punkt 1 i sitt betänkande.
Pressen på asylsystemet är verkligen stor.
Många asylsökande anmäler sig vid Europas portar.
Av erfarenhet vet vi att de flesta av dem inte omfattas av flyktingdefinitionen i Genèvekonventionen.
Det har uppstått diverse uppfattningar om begreppet? flykting?, och medlemsstaterna har utvecklat sekundära skyddsformer.
Hur svårt det är att närma sig varandra visar sig i de förhandlingar om flyktingbegreppet som förts i rådet.
Det är därför bra att utifrån de riktlinjer som Europeiska kommissionen föreslår jämföra medlemsstaternas lagar och politik för att fortsätta i en ömsesidig samverkan.
Den lösning som läggs fram i punkt 1 i Evans betänkande tycker jag dock av olika skäl inte är den rätta.
Det är naturligtvis ett konstigt resonemang som går i cirklar.
Europeiska unionens medlemsstater har av olika egna skäl ingen aktiv invandringspolitik.
Asylsystemet överbelastas genom att många personer som egentligen ingår i kategorin invandrare ändå försöker komma in i unionen via asylsystemet.
De får den förvirrande benämningen? ekonomiska flyktingar? påklistrad.
Måste vi lösa det här problemet genom att föra en aktiv invandringspolitik?
Det tycker jag ändå verkar vara att gå över ån efter vatten.
Allra först måste det väl ändå fastställas att de här personerna inte har någon rätt till asyl.
Därefter kan man gå in på innehållet i idén med en invandringspolitik.
Är det önskvärt för Europeiska unionen?
Jag tror att man har mycket olika åsikter om det medlemsstaterna emellan.
Det framgår också av reaktionerna på kommissionens meddelande om en öppen samordningsmetod för gemenskapens invandringspolitik.
Den nederländska regeringen ser till exempel inte arbetsmigration som ett mål i sig.
Undersökningar som de nederländska myndigheterna låtit utföra har visat att den här formen av migration för Nederländernas del inte är lösningen på föråldringsproblemet och flaskhalsarna på arbetsmarknaden.
Jag kan föreställa mig att det för andra områden inom EU kanske är annorlunda, men det kan absolut inte tillämpas någon enkel generell politik för det här.
Dessutom löser det ingenting.
Egentligen blir det då inte asylsystemet utan invandringssystemet som kommer att fungera som ett sätt att komma in i Europeiska unionen.
Även om pressen på asylsystemet skulle minska så skulle den lika snabbt övergå till invandringssystemet och skapa samma missförhållanden.
Det finns ingen enkel lösning på problemet.
Den bästa punkten i betänkandet är den där det yrkas på en integrerad syn på asyl- och migrationsfrågor, handel, utveckling, miljö och jordbruk.
Så länge klyftan mellan fattig och rik är så stor, kommer nämligen människor fortsätta att försöka ta steget till en bättre framtid för sig själva och sina barn.
Det är en lösning som först på mycket lång sikt kommer att bära frukt, men det finns ingen annan.
Under tiden måste vi inom Europeiska unionen fortsätta fundera över det praktiska genomförandet av vår asyl- och migrationspolitik.
Barmhärtighet och rättvisa bör vara vårt rättesnöre.
Barmhärtighet vid mottagandet av flyktingar som fördrivits från sina egna länder.
Det betyder mottagande under människovärdiga förhållanden, vilket även betonas i betänkandet.
Samtidigt måste det råda rättvisa.
Det är inte alltid enkelt.
Det betyder nämligen rättvisa i form av tillgång till rättssystemet, men även i form av avvisning och utvisning.
De uteslutningsbestämmelser som i ljuset av händelserna den 11 september 2001 är mycket aktuella omfattas också av termen rättvisa.
Dessa måste naturligtvis användas restriktivt och försiktigt.
Det är dock farligt naivt att släppa in personer som inte har någon annanstans att ta vägen.
Om vi vill garantera våra medborgares säkerhet så tillämpar vi de bestämmelserna.
Där har det nämligen ibland funnits brister de senaste åren.
Nederländerna verkade nästan göra en sport av att ta emot personer som inte släpptes in i andra stater.
Nu upptäcker de vad det är de har släppt in.
Alltså: jag går med på en restriktiv och försiktig tillämpning, men dock med den verklighetsförankring som krävs.
Världen är tyvärr inget paradis fullt med välmenande människor.
