# ID: svediakorp-gov428625
# author: Hernández Mollar (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 734
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar denna debatt då vi diskuterar en betydande åtgärd som utan tvivel kommer att leda till framsteg i genomförandet av det efterlängtade området av frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag vill först och främst gratulera föredraganden för det stora intresse han visat att ta sig an detta initiativ och för det utmärkta arbete han gjort.
Genom Amsterdamfördraget lyckades vi förse oss med de nödvändiga rättsliga grunderna för att på europeisk nivå utveckla ett antal åtgärder vars syfte är att förverkliga det fria, säkra och rättvisa Europa som vi alla önskar oss.
1999 kungjorde medlemsstaterna vid mötet i Tammerfors att det i ett verkligt europeiskt rättsligt område inte bör förekomma att de rättsliga och administrativa systemens bristande förenlighet och komplexa beskaffenhet skulle hindra människor och företag att kunna utkräva sina rättigheter eller avskräcka dem från att göra det.
För att undvika nämnda funktionsstörningar fastställde medlemsstaterna principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut och domar som hörnsten i det rättsliga samarbetet i unionen, såväl inom civilrätten som straffrätten.
Men för att det ömsesidiga erkännandet skall vara möjligt är det nödvändigt att uppfylla även en annan princip, dvs. det ömsesidiga förtroendet.
Det innebär att för att utländska rättsliga beslut skall godkännas som om de vore ens egna måste man ha fullt förtroende för såväl rättsordning som rättsväsen i det dömande landet.
Därför är utbildning av jurister i medlemsstaternas rättskårer, precis som initiativet tar upp i ett av skälen, nödvändigt för att det europeiska rättsliga området skall lyckas.
Även därför anser jag att det initiativ vi diskuterar är viktigt.
Dess syfte är att skapa ett nätverk som gör det möjligt att upprätta nödvändiga förbindelser mellan de olika organ i medlemsstaterna som har hand om utbildning och fortbildning av de personer som arbetar i det rättsliga systemet.
På så sätt kommer man att främja en förståelse mellan olika myndigheter och upprätta ett förtroendefullt klimat.
Det kommer naturligtvis att leda till en större kunskap om de olika rättsliga systemen i medlemsstaterna och att det europeiska rättsliga området fungerar bättre.
På så sätt institutionaliseras ett system för utbyten av bästa praxis, och ett ständigt flöde öppnas mellan de nationella organen, med respekt för varje organs identitet och det nödvändiga rättsliga oberoendet som är grunden för rättstaten.
Jag skulle vilja hålla mig till det jag anser är det viktigaste i detta initiativ, och som föredraganden redan tagit upp, dvs. nätverkets arbetsområde.
Det har naturligtvis varit det de huvudsakliga diskussionerna kretsat kring, naturligtvis på grund av den direkta verkan de har på valet av rättslig grund.
Oberoende av den oklara spridning de rättsliga grunderna för att förverkliga området för frihet, säkerhet och rättvisa har i fördragen håller jag med föredraganden om att det inte tjänar något till att skapa ett nätverk som det vi nu diskuterar för det specifika straffrättsliga området.
Rättvisan är i sig själv ett enhetligt begrepp, och därför är det mest lämpligt att skapa ett enda nätverk för samordning av de nationella rättssystemen, såväl på det civilrättsliga som det straffrättsliga området.
Om vi å ena sidan håller oss till den uppfattning som uttryckts av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, som avvisar valet av en dubbel rättslig grund om det skulle innebära förfaranden som inte är förenliga sinsemellan, och å den andra betydelsen och de mål initiativet strävar att uppnå, anser jag att valet av den bro som utformats i artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen som rättslig grund är den mest korrekta vägen.
Vi utgår från principen att artiklarna införs i fördraget eftersom man tänker sig att sedan använda dem.
Därför borde vi inte rädas att välja detta förfarande, oberoende av om det ännu aldrig använts.
Dessutom ger valet av artikel 42 en ännu större betydelse eftersom det innebär att vi stöder en harmonisering av frågor där speciella förfaranden fortfarande gäller.
Därför vill jag i Europeiska folkpartiets (kristdemokraternas) namn insistera på behovet att stoppa denna rättsliga spridning och mångfalden av rättsliga grunder som finns för att förverkliga detta område.
Initiativet kan tjäna till att i praktiken genomföra den vilja medlemsstaterna uttryckte i nämnda artikel 42 i fördraget och öppna vägen för en progressiv harmonisering av de viktigaste begreppen i straffrätten.
