# ID: svediakorp-gov428580
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 843
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag känner till Zimbabwe någorlunda väl.
När jag under 1980-talet var minister för utrikesutveckling i mitt hemland besökte jag ofta Zimbabwe under åren efter att landet fått sin självständighet.
Jag kan erinra mig den känsla av förhoppning med vilken Zimbabwe stakade ut sin egen väg, i egenskap av suverän nation, och hur den Allsmäktige hade välsignat landet med föda och andra resurser.
Jag kan till exempel minnas hur jag, under en hungersnöd i Moçambique, förvärvade livsmedelsstöd i Zimbabwe för spridning i Moçambique.
När jag erinrar mig allt detta gör det mig ännu mer ont att se på Zimbabwes situation av i dag.
Som parlamentet känner till har kommissionen sedan början av 2002 hållit inne med det statliga utvecklingsbiståndet till Zimbabwe.
Vi är fortfarande djupt oroade över den allvarliga försämringen av landets situation när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Den internationella krisgruppen, vilken är en beundransvärd organisation som regelbundet rapporterar om oroshärdar runtom i världen, beskrev nyligen Zimbabwe som ett land i fritt fall.
Det är ingen överdrift av läget.
Inom kommissionen kommer vi att verka för att stödja varje form av grupptryck som ledare för stater i Afrika, och södra Afrika i synnerhet, kan komma att utöva mot regeringen i Zimbabwe i fråga om att respektera de väsentliga grunddragen i Cotonouavtalet, såsom mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokrati.
I förbigående vill jag säga, och detta är inte irrelevant i fråga om de åsikter som Van Orden framförde, att jag önskar att vi under den senaste tiden hade kunnat se fler tecken på den typen av grupptryck i södra Afrika.
Den politiska situationen inför de lokala valen som skall äga rum i september fortsätter att vara spänd, och tidsfristen för expropriering av de 2 900 vita jordbrukarna som tvingats lämna sina lantegendomar löpte ut den 8 augusti 2002.
Kommissionen fortsätter därför att medverka till projekt som direkt stödjer befolkningen inom området för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, och inom det Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter omfattas Zimbabwe som ett fokusland.
Livsmedelskrisen i Zimbabwe är den värsta i södra Afrika.
Det förekommer trovärdiga rapporter om en omfattande politisering av Zimbabwes regerings egen livsmedelsförsörjning.
Jag är övertygad om att många av parlamentets ledamöter har sett rapporter om hur anhängare av Zanu-PF säger till Zimbabwes folk att det bara är dårar som svälter.
Med andra ord, de är tvungna att ansluta sig till en uppsättning politiska ståndpunkter för att få mat.
Kommissionen beklagar detta djupt.
Kommissionen har å sin sida svarat för uppskattningsvis 110 000 ton livsmedelsstöd, motsvarande ett globalt anslag på ungefär 3,5 miljoner euro.
Livsmedlen blir till övervägande del fördelade genom Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och de icke-statliga organisationerna, med omfattande hjälp från de lokala samhällena att identifiera nödställda grupper.
Vårt biståndsorgan ECHO har anslagit ett inledande belopp på 2 miljoner euro för utsatta grupper, särskilt barn och jordbruksarbetare.
En ansenlig del av det humanitära finansieringsbeslut som skall fattas inom kort, motsvarande 30 miljoner euro i regionstöd, skall gå till att stävja Zimbabwes kritiska situation, och omfattar övervakning och livsmedelsdistribution.
Ett ytterligare regionalt anslag på motsvarande 30 miljoner euro inom ramarna för 2002 års samarbetsprogram med Världslivsmedelsprogrammet skall gå till livsmedelsstöd i regionen, i synnerhet till Zimbabwe.
Kommissionen anser att Afrikanska unionen och Sammanslutningen för södra Afrikas utveckling (SADC) har en ledande roll att spela i lösandet av den allt allvarligare krisen i Zimbabwe.
Unionen skall försöka se till så att dialogen med SADC förbättras, i synnerhet under den förestående ministerkonferensen i Köpenhamn i november.
Man har planerat att ta upp frågan om Zimbabwe under en särskild punkt på dagordningen.
Parlamentet torde känna till de riktade sanktioner som vi har infört - sanktioner som är riktade mot de ledande medlemmarna i denna ytterst obehagliga och djupt korrumperade regim, och som gäller deras resor och tillgångar.
Som vissa ledamöter har poängterat är det viktigt att vi gör allt som står i vår makt för att dessa sanktioner skall göra verkan.
Jag kommer med säkerhet att meddela medlemsstaterna om parlamentets ståndpunkter i denna specifika fråga.
Jag skulle även vilja fästa parlamentets uppmärksamhet vid den senaste rapporten från säkerhetsrådets tillsatta expertgrupp om våldtäkt och plundring av tillgångar i Demokratiska republiken Kongo, och i synnerhet det som sagts där angående Zimbabwes roll i denna systematiska plundring.
Rapporten i sig utgör en ytterst upprörande läsning.
Rapporten visar, enligt min bedömning, något som det internationella samfundet borde klargöra att man ämnar åtgärda.
President Mugabe och hans nära sammansvurna har ödelagt ett land som en gång var välmående och stabilt.
De har efterlämnat en beklagansvärd skamfläck i södra Afrikas historia.
Ju fortare Zimbabwe har blivit av med dem, desto bättre för detta underbara land och för dess folk.
(Applåder)
