# ID: svediakorp-gov428557
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Den afrikanska kontinenten, som alltför länge varit synonym med tragedier och förstörelse, har nyligen velat visa upp ett nytt ansikte för världssamfundet.
Grundandet av Afrikanska unionen, som innebär att Afrikanska enhetsorganisationen läggs ned och Europeiska unionen används som referens, är ett framtidslöfte för denna kontinent och en hyllning till de institutioner som enar vår egen kontinent.
Förutom att vara ett föredöme som politisk struktur och enande projekt för kontinenten, bör Europeiska unionen också försvara de rättigheter som erkänns i internationella konventioner.
Men den tragedi som är som hämtad från en annan tidsålder och som just nu genomlevs av Amina Lawal, våldför sig på alla dessa löften och de avtal som undertecknats av hennes land, Nigeria.
Den levande bedrövelse som Lawal ger uttryck för, och före henne Husseini och många andra bortglömda röster, vittnar om den karikatyrartade klyftan mellan politiska och rättsliga åtaganden och den politiska och rättsliga verkligheten i vissa länder i Afrika.
Hur kan man förstå att någon i våra dagar kan dömas till döden genom stening?
Hur kan man acceptera en sådan barbarisk akt endast för att någon har gett liv efter en skilsmässa?
Och hur kan man framför allt acceptera en delstats regionala lagstiftning som förnekar och kränker en nationell konstitution?
Nigerias federala myndigheter har visserligen det främsta ansvaret för att se till att landets nationella lagstiftning och internationella åtaganden är förenliga med och respekteras inom statens hela territorium och alla rättskipningsområden.
Men det är också unionens moraliska och politiska skyldighet, med tanke på att många medlemsstater har en gemensam historia med den afrikanska kontinenten, att opponera sig mot kriminella avarter, såsom vissa av dessa tolkningar av sharian, och att med all våra krafter och medel stödja dem som kämpar för en rättsstat, rättigheter och verklig rättvisa för alla.
Om vi nöjer oss med en förklaring för formens skull varje gång en medborgare i ett AVS-land råkar ut för ett Kafkaliknande övergrepp, gör vi oss medskyldiga och främjar en återgång till obskurantism, på grund av denna diplomatiska passivitet.
Tillsammans med min grupp vill jag därför uppmana till att man inrättar en arbetsgrupp för frågan om sharian och kvinnors rättigheter, i samband med nästa möte mellan AVS-länderna och Europeiska unionen.
Den nigerianska nationens stabilitet är i farozonen och med Afrikas mest tättbefolkade land skulle hela landets stabilitet kunna vara i darrning.
Amina Lawals röst har sänt ut chockvågor som nu når vårt Europa.
Vi måste svara henne, så att det inte kommer fler efter henne.
