# ID: svediakorp-gov428479
# author: Van Brempt (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 942
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Fru kommissionär, kolleger, herr talman!
Vi diskuterar i dag ett betänkande om ett område för livslångt lärande.
Detta betänkande passar in i den process som vi inledde redan för några år sedan, och som redan uppmärksammats vid exempelvis Europeiska rådets möten i Stockholm och Lissabon.
Men framför allt vid Europeiska rådets möte i Feira kom man fram till att livslångt lärande kommer att vara av avgörande betydelse i utvecklingen av vårt europeiska samhälle vad gäller social sammanhållning, chanser på arbetsmarknaden och liknande.
Medlemsstaterna, kommissionen och parlamentet har också uppmanats att utveckla strategier och en politik inom den här ramen.
Inom den ramen ser vi nu kommissionens meddelande, men framför allt också den översikt som offentliggjordes tidigare.
Vilka är nu - och till detta vill jag ta min tid - de viktigaste punkterna som Europaparlamentet för fram i sitt betänkande?
Låt mig börja med de principer som begreppet livslångt lärande skulle baseras på.
Det är inte utan betydelse.
Man talar ofta om det, men gör vi det också utifrån samma utgångspunkter?
Redan i parlamentets första betänkande underströk vi ett antal punkter.
Jag skall snabbt nämna dem för er.
Den första är demokratiseringen och likställighetsprincipen - enligt min åsikt av avgörande betydelse.
Om vi inte lyckas uppnå en jämlik och bättre undervisning och bildning genom livslångt lärande, är det ett misslyckande.
Alla vet att det redan existerar en oerhört stor klyfta mellan högutbildade och lågutbildade.
Om vi inte kan täta den, och inte lyckas med det genom livslångt lärande, så är det ett misslyckande.
En andra princip av avgörande betydelse är egentligen rätten till personlig utveckling.
Det handlar i detta sammanhang inte enbart om ett livslångt, utan också om ett livsvitt lärande.
Det handlar om rätten att arbeta på den personliga utvecklingen, och då inte enbart med inriktning på arbetsmarknad.
Dessutom måste vi finna en bra balans mellan å ena sidan en rättighet som vi måste skapa för våra medborgare, en rättighet som man som myndighet - också med våra medel - måste kunna förverkliga, och å andra sidan individens plikt och ansvar.
En andra absolut viktig aspekt, som vi fortfarande måste lägga ned en hel del arbete på - och då ser jag främst till kommissionen - är den formella och den informella inlärningen.
Den formella inlärningen är mycket viktig i unionen, eftersom vi måste se till att våra medborgares examen erkänns också i de andra medlemsstaterna.
Att de vet att deras examen är lika mycket värd där.
För det ändamålet föreslår kommissionen den europeiska meritförteckningen och senare? portföljsystemet?.
Det är bra, men jag anser att det är något vagt, och jag saknar i mycket hög grad kopplingen till den informella inlärningen.
Denna informella inlärning är just den avgörande aspekten i hela historien.
Vi måste se till att kunna validera, certifiera och också kontrollera dessa informella eller på annan ort förvärvade kompetenser.
För detta är återigen den stora skillnaden mellan de som har en examen och sedan bygger vidare på denna, och de som inte har det och som redan har blivit uträknade.
Dessa kan vi få med genom att erkänna den informella inlärningen.
Också vad detta beträffar har kommissionen ett stort arbete framför sig, fru kommissionär, för vi har i detta sammanhang egentligen inte kommit någonvart än.
Och jag förväntar - och jag tror mina kolleger med mig - att ni i samarbete med medlemsstaterna utvecklar de nödvändiga instrumenten för detta.
Jag har redan talat om personlig utveckling och om det faktum att det inte enbart handlar om livslångt utan också livsvitt lärande.
I mitt första betänkande, och nu även i det andra, har jag infört begreppet? det individuella utbildningskontot?.
Vi ber kommissionen uttryckligen att undersöka detta och att tillsammans med Europeiska investeringsbanken se om vi inte kan frigöra medel för att investera i det som ändå är så dyrbart för oss, nämligen vårt humankapital.
Jag avslutar med några kritiska kommentarer.
Jag har uppfattat att vi i unionen är i stånd till att formulera, eller till och med tvinga fram, målsättningar.
Tänk bara på konvergenskriterierna, på sysselsättningsstrategierna, på riktmärkena.
När vi talar om vetenskaplig undersökning vågar vi också lägga fram ett riktmärke.
Men när det gäller undervisning och livslångt lärande har vi uppenbarligen inte det politiska mod som krävs.
Det bekymrar mig egentligen, för jag anser ändå att det är av avgörande betydelse att göra det.
Avslutningsvis vill jag säga följande.
Vi måste också absolut försöka finna ett annat uttryck, för? livslångt lärande? låter i mina öron som ett straff.
Om vi måste säga till våra ungdomar som går ut skolan: nu har du klarat dina studier bra, nu har du din examen och nu får du lära mer under återstoden av ditt liv, så verkar det inte motiverande.
Vi kan skriva de vackraste texter och utveckla den vackraste politiken, men om vi inte får med oss våra människor och våra studenter så fruktar jag, fru kommissionär, att det bara kommer att sluta vid ord och inte kommer att leda till handling.
Och det är precis detta vi måste undvika.
Vi kanske alltså helt enkelt borde koppla in en konsult som tar fram ett nytt uttryck för livslångt lärande.
