# ID: svediakorp-gov428466
# author: Roth-Behrendt (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 772
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har här i denna kammare under de gångna åren - låt oss säga sedan 1996 - säkert sagt fem gånger att djurfoder inte får vara en soptunna som används för att på ett billigt sätt bli av med vilken smörja som helst.
Det är överraskande att kunna konstatera att man med en så enkel formulering aldrig förlorar något i aktualitet och varken tråkar ut sig själv eller andra, för detta är liksom tidigare aktuellt.
Vad beror det på?
Det beror naturligtvis på vår jordbrukspolitik.
När vi försöker att producera allting så billigt som möjligt är det bara lönsamt att producera djurfoder om det också sker så billigt som möjligt.
Jag sade en gång att producenterna och även vi själva borde någon gång försöka föreställa oss bildligt hur det skulle se ut om man lägger djurfoder på en tallrik och kniv och gaffel till höger och till vänster bredvid.
Bowis hänvisade just till att vi har att göra med vårdslöshet, men även med kriminalitet som drivkraft.
Han har helt rätt.
Vårdslöshet är ett milt uttryck att använda när djurfoder lagras i en före detta kemisk fabrik.
Jag vet inte vad det är som får dessa personer att göra något sådant eller att godkänna det.
Vad är det för mening med att ett avfallshanteringsföretag samtidigt producerar glukossirap?
Är det inte så att vi kanske kommer att bli misstrogna när ett irländskt företag vill bli av med sitt avfall, vilket det inte finns något att invända mot, men gör detta i Belgien och avfallshanteringsföretaget samtidigt producerar glukossirap?
Avfallet som företaget hanterar utgörs av borttvättade höljen från p-piller, som naturligtvis är sockerhaltiga.
Det lägger ingen av oss märke till, och det tycker inte heller någon av oss är märkligt!
När det någon gång faktiskt märks i en kontroll, då väcker det stor upprördhet.
Om vi inte börjar att ändra något i systemet kommer vi att föra denna diskussion här åtminstone tre gånger om året.
Alltså, vad skall vi ändra i systemet?
Byrne har på ett tacknämligt sätt pekat på några punkter.
Ja, vi behöver en sträng lagstiftning när det gäller hygienen för foderråvaror.
Ja, vi måste åtskilja produktionen av animaliska och vegetabiliska foderråvaror.
Ja, vi behöver ett strängare tillståndsförfarande för producenter av foderråvaror, ett registreringsförfarande för de fabriker som producerar foderråvaror.
Ja, varje producent av foderråvaror måste ha en biokemist i företaget, och det skall finnas permanent, inte utlagt på entreprenad någon annanstans.
Allt detta är banaliteter som vi alla skulle kunna kalla självklara.
Hur förhåller det sig med avfallslagstiftningen?
Ja, det finns ordentlig avfallslagstiftning.
Kontrollerar medlemsstaterna denna på ett lämpligt sätt?
Uppenbarligen kontrollerar varken det avsändande landet eller det mottagande landet.
Kommer kommissionen att bli snabbare med att gå till EG-domstolen?
Kommer länder som uppenbarligen ignorerar sin skyldighet att kontrollera befintlig lagstiftning att åtalas och även ådömas straff snabbare?
Hur förhåller det sig med kontrollen i medlemsstaterna?
Sedan BSE har vi konstaterat att den största Bermudatriangeln i Europeiska unionen är kontrollsystemen i medlemsstaterna.
Vi skall tvinga alla medlemsstater att nu äntligen göra detta på ett sätt som medger insyn, att tala om för oss hur många kontrollanter som kontrollerar vad, när, vem och med vilket resultat, helt enkelt på ett pappersark, på ett tydligt sätt, offentligt för alla, och som jag ser det även på Internet.
Är det att begära för mycket?
Nej, det är inte för mycket begärt!
Vi har i många år - sedan 1996 - sagt att vi vill ha en positivlista för de ämnen och tillsatser som djurfoder innehåller.
Byrne sade att vi har kommit så långt med kontrollen att vi kanske kan börja snart.
Det är jag tacksam för.
Om vi inte också gör klart för alla att vi hittills har sett genom fingrarna för att djurfoder skall kunna produceras billigt och för att kött skall kunna produceras billigt, då kommer vi liksom tidigare att skapa incitament för att allt avfall, allt möjligt, som inte längre är möjligt att tillvarata någonstans, hamnar i djurfoder.
Därför måste vi ha kvalitetskrav för djurfoder.
Vi måste ha andra produktkontroller för animaliskt protein.
Men vi måste också som konsumenter själva fundera över hur vi konsumerar, vad vi konsumerar och vad vi är beredda att betala för produkter.
(Applåder)
