# ID: svediakorp-gov428456
# author: Santini (PPE-DE). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Detta betänkande, som redan varit föremål för en uppriktig, någon gång även livlig, konfrontation i denna kammare mellan de som önskar att medborgarna skall delta fullt ut i besluten kring strukturpolitiken på vissa områden och de som istället förespråkar större befogenheter och större självständighet för de politiska, tekniska och administrativa institutionerna som fått i uppdrag att sköta detta, återkommer nu i en andrabehandling.
I sitt omdöme om förstabehandlingen har rådet på sätt och vis reducerat föredragandens förslag, kanske därför att man ansett dem vara alltför avancerade, alltför öppna för demokratiskt deltagande, som skulle kunna bromsa lagstiftningsprocessen eller medge alltför långtgående tolkningar, auktoritära eller snedvridna.
Sammanfattningsvis avser rådet att tillerkänna medborgarnas organisationer en - nog så viktig, men inte avgörande - rådgivande roll, medan de valda lagstiftarna, som har valts för att besluta på grundval av inputen från det civila samhället, har full befogenhet att stifta lagarna, men utan imperativa mandat.
Föredraganden föreslår olika möjligheter till rättslig prövning, om medborgarnas ståndpunkt skulle stå i strid med den behöriga myndighetens beslut, i synnerhet om frågan rör viktiga frågor, som säkerhet, miljö och folkhälsa.
Vad beträffar kravet att garantera medlemsstaterna en möjlighet att göra undantag från detta direktiv i en kritisk situation, finns det ett därför avpassat ändringsförslag som förutser denna utväg med full respekt för subsidiariteten och särskilda förhållanden eller omständigheter.
I fråga om allmänhetens deltagande lanserar föredraganden på nytt några ändringsförslag som redan avvisats av rådet, uppenbarligen i förhoppning att medborgarnas roll skall bli föremål för förnyat övervägande och att deras organisationer av lagen skall tillerkännas en roll i utarbetandet av miljöbeslut.
Många ändringsförslag hade redan accepterats av rådet och bland dem finns det några som lägger fram principer av särskilt stor, eller, kanske borde jag säga, grundläggande betydelse.
Låt oss se på några av dem.
Först och främst det som säger att allmänheten måste få tillgång till relevanta uppgifter med användning av elektroniska medier, medier som gör det möjligt att få tillgång till institutionernas dokument.
För det andra måste allmänheten informeras om rätten att delta i beslutsprocessen i de former och i den utsträckning som medges, vilket jag kortfattat berörde alldeles nyss.
För det tredje, allmänheten måste ha rätt att framföra synpunkter, även av grundläggande karaktär, och att ta ställning utan att det skall leda till förfång för dem.
Det finns ännu ett krav som ställs på behöriga myndigheter och det är att de skall göra rimliga ansträngningar, det är så man säger, för att kunna lämna ett personligt eller kollektivt svar till allmänheten.
Ännu ett krav, som denna gång gäller medlemsstaterna, är att de skall genomföra praktiska och konkreta bestämmelser om förfarandena för rättslig prövning och se till att information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs tillgänglig för allmänheten.
Detta för att ge medborgarna möjlighet att föra en eventuell meningsskiljaktighet ända till högsta instans, och således kunna få ett utslag som skiljer sig från myndighetens.
Denna uppfattning kan, helt klart, bli föremål för skiftande tolkningar från land till land, allt efter nivån av demokrati, som i de olika länderna medger allmänhetens deltagande och framförallt skyddar de organisationer genom vilka allmänheten utövar denna sin rätt till deltagande.
Just denna dubbla möjlighet tycks mig särskilt viktig: för det första, rätt till deltagande i utarbetandet av rättsakterna, för det andra, möjlighet att gå ända till högsta instans i händelse om man har avvikande uppfattning.
Detta för att efterlikna Voltaire som sade:? Kära vänner, jag delar inte en enda av era åsikter men är beredd att offra livet för er rätt att uttrycka dem?.
Även om man inte undervisar oss i lagen i Europa så har man åtminstone lärt oss lite filosofi.
