# ID: svediakorp-gov428455
# author: Korhola (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman!
Ifrågavarande direktiv utgör den andra pelaren i lagstiftningsarbetet vars målsättning är att revidera EU: s lagstiftning i enlighet med Århuskonventionen.
Den första pelaren gällde öppenhet i fråga om miljöinformation, vilken som bäst undergår en förlikningsprocess.
När det gäller den tredje pelaren väntar man fortfarande på kommissionens förslag.
När det gäller såväl den första som den andra pelaren måste man säga att rådet har ställt sig mycket positivt, och under ett flertal ordförandeskap har jag kunnat konstatera genuint engagemang och god vilja i rådet.
I det här direktivet har rådet redan godkänt flera element ur parlamentets första behandling, och parlamentet är nu på väg att godkänna flera element ur den gemensamma ståndpunkten.
Ändå finns det problem och det verkar som om även detta direktiv får sin slutliga form först under förlikningen.
Redan de sätt med vilka man närmar sig frågan skiljer sig från varandra: kommissionens förslag och rådets gemensamma ståndpunkt utgår ifrån quick fix -principen, medan parlamentet å andra sidan har önskat ett mer övergripande horisontellt närmande.
Det är dock klart att parlamentets målsättning inte är att försvara sina ändringsförslag i bokstavlig mening, utan att se till att EU: s lagstiftning inte innehåller gråzoner, där allmänhetens deltagande skulle vara motiverat, men inte möjligt.
Betydelsen av betänkandet som nu behandlas kan inte nog framhävas.
Undantagsvis berör det direkt alla medborgare i EU: s medlemsstater och kandidatländer.
Medborgarna får nu en värdefull rättighet att delta i beslutsfattandet som gäller miljön.
Det är fråga om ett viktigt redskap även med tanke på miljön, vilket på ett betydande sätt kan förbättra kvaliteten i beslutsfattandet som rör miljön.
Därför är det fråga om ett redskap som man noga måste värna om.
Det gagnar inte någon - allra minst miljön - att detta redskap används till att skydda själviska intressen, oppositionspolitisering och avsiktligt ofog.
Som föredragande har jag varit medveten om att redskapet som nu skall upprättas kan missbrukas.
Även medlemsstaternas myndigheter måste vara medvetna om riskerna i samband med det nationella verkställandet.
Inte heller det är tillräckligt.
Även miljöorganisationerna måste känna sitt exceptionellt stora ansvar att inte med småsinthet inflatera medborgarnas rättigheter och miljöorganisationernas särställning.
Dessutom kvarstår problemet med paret Nimby, not in my backyard (en bara-det-inte-påverkar-mig-attityd).
Men själv har jag försökt undvika detta genom att, i den mån föredraganden har haft befogenhet, poängtera en argumentering i frågan och kvaliteten på deltagandet.
Det får inte enbart räcka med motstånd och själviskt försvarande av sitt eget revir - för det är redskapet som nu skall upprättas alltför viktigt och resurserna som skall användas till att skapa det alltför värdefulla.
Av ovannämnda skäl vill jag försvara medborgarnas rättigheter att delta i beslutsfattandet som gäller miljön och jag är fortsättningsvis beredd att förhindra missbruk av detta redskap.
Jag vill även påminna om min lösningsmodell som parlamentet förkastade i den första behandlingen, vilken medlemsstaterna fortfarande kan överväga i det nationella verkställandet.
Där har hela allmänheten rätt att yttra sig, men endast de som beslutet gäller har rätt att ansöka om ändring.
Min modell är såtillvida originell, att den samtidigt hade gagnat såväl de medborgare som är uppriktigt intresserade av att delta som myndigheter som handhar ärendet och de instanser vars projekt det är fråga om.
För det första underlättas myndigheternas arbete när de inte på förhand behöver definiera vilka som är inblandade, och samtidigt elimineras risken att man slarvar med hörandet av de berörda parterna.
För det andra elimineras en enkel orsak att klaga för dem som vill sätta sig på tvären: att undvika att höra berörda parter.
Men genom att agera på detta sätt poängteras framför allt deltagandets kvalitet och betydelsen av att höra paret Nimby minskar.
Ratificeringen av Århuskonventionen inom EU kräver även att arbetssätten och förfarandena inom EU: s organisationer granskas på motsvarande sätt.
Dessutom är det synnerligen viktigt att kommissionen så snart som möjligt ger ett förslag beträffande den tredje pelaren som gäller översyn och ändringsansökan, vilken säkert är den allra svåraste.
Trots sina löften har kommissionen tyvärr inte lyckats lägga fram en klar tidtabell och ett förfaringssätt för de åtgärder som krävs för ratificering.
