# ID: svediakorp-gov428446
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 618
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag kan inte inleda mitt anförande utan att hylla det strålande arbete som Carlos Coelho utfört, och återigen tacka honom för den öppenhet och den villighet med vilka han godkände två förslag från vår grupp i expertutskottet, vilket gjorde det möjligt för dessa förslag att antas i kompromissversioner som man enades om.
Coelhos betänkande är det nödvändiga och lämpliga komplementet till kommissionens tredje rapport, och ger denna rapport en avgörande politisk innebörd som uttrycks väl i det förslag till resolution som vi skall rösta om i morgon.
Betänkandet och förslaget till resolution hanterar frågan på lämpligt sätt, genom att dela in den i olika delar med hänsyn till den politiska, administrativa och rättsliga dimensionen, och slutligen i en del om främjande av unionsmedborgarskapet, som innehåller förslag till olika praktiska åtgärder.
Jag vill inte tillföra något till detta, varken när det gäller betänkandets analys eller förslaget.
Vi har emellertid något att tillföra till diskussionen, särskilt med tanke på att konventets verksamhet är igång och att det förs så omfattande diskussioner om Europas framtid och institutionella reform.
Det är sant att vi måste arbeta med att främja unionsmedborgarskapet och våra landsmäns och medborgares fullständiga förståelse av detta.
Det faktum att, tio år efter Maastricht, då så många direkta val till Europaparlamentet ägt rum och så många åtgärder vidtagits för att främja och sprida det europeiska systemet, för vilket enorma summor spenderas varje år, det faktum att tillståndet för unionsmedborgarskapet efter allt detta ser ut som det gör i kommissionens rapport och berättigar en del av föredragandens klagomål, tvingar oss att hålla fötterna på marken och att bygga framtiden med ögonen fästa på horisonten - inte så långt bort i horisonten som visionärerna skulle vilja, men så långt bort som situationens verklighet kräver.
Det verkliga tillståndet för unionsmedborgarskapet - vilket till exempel påvisats genom den symptomatiskt låga valdeltagandegraden - visar, liksom det påpekas och betonas i förslaget till resolution i enlighet med fördraget, att? unionsmedborgarskapet inte skall ersätta det nationella medborgarskapet, utan kompletterar och utvidgar det?.
Med andra ord, och vi måste alltid komma ihåg detta, är unionsmedborgarskapet för den övervägande majoriteten av våra medborgare ett kompletterande medborgarskap, eftersom det är den centrala plats som spontant upptas av den mest intensiva känsla av tillhörighet och identitet med ett nationellt medborgarskap.
Skälen till detta oundvikliga faktum är många och djupgående.
Europas framtid kommer alltså endast att verkligen uppnås om vi kommer ihåg denna faktor.
Under förutsättning att vi gör detta kommer vi att bygga något - med solidariteten hos nationerna och medborgarnas verkliga demokrati.
Vi kommer att bygga något med en framtid, eftersom det kommer att ha rötter.
När vi distanserar oss själva från detta mål, eftersom vi vill fortsätta att sova gott, kommer vi att bereda väg för mardrömmar och för skapande av konflikt-, spännings- och desillusioneringsfaktorer som kommer att undergräva det europeiska projektet.
Vi kommer nämligen slutligen att ge upp inför påtryckningarna av en ny typ av kollektivism - multinationell kollektivism - och därigenom distansera oss själva från demokratin, skymfa det verkliga medborgarskapet och ersätta detta Europa för alla medborgare, som vi alla drömmer om, med byråkratiskt hokuspokus.
Den europeiska integrationen kan uppnås genom att vi respekterar medborgarnas känslor, och det kommer följaktligen att göra den säkrare.
Integrationen får aldrig genomföras genom att vi åsidosätter dessa känslor och måste företrädesvis genomföras tillsammans med medborgarna.
Konventet får inte heller glömma detta.
