# ID: svediakorp-gov428439
# author: Coelho (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 917
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Vi diskuterar nu unionsmedborgarskap på grundval av det betänkande som jag hade äran att utarbeta, och som antogs nästan enhälligt i vårt parlaments utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Jag måste börja med att betona vad som är nödvändigt och vad vi inte vill ha.
Vad som är nödvändigt är att främja medvetenheten om ett gemensamt arv, som grundas på en rad grundläggande gemensamma traditioner och värderingar, och samtidigt medvetenheten om erkännandet av ett antal rättigheter.
Vad vi inte vill ha är en uppfattning av unionsmedborgarskapet som innebär ett artificiellt inrättande av en överstatlig identitet med vilken man vill ersätta nationalitetskänslorna.
Enligt vår uppfattning är nämligen unionsmedborgarskap något som skall tillföras utöver och läggas till det nationella medborgarskapet, och komplettera och utvidga det.
Det finns inget annat sätt att uppnå detta förutom att vara medborgare i en av medlemsstaterna.
Även om vår gemenskap har slagit in på en huvudsakligen ekonomisk väg, är den nu mycket mer än en ekonomisk gemenskap.
Inom gemenskapen bor över 375 miljoner människor, som inte bara är konsumenter på en omfattande gemensam marknad, utan också medborgare i Europeiska unionen, som har rätt att röra sig fritt inom unionen, att bosätta sig var som helst inom dess territorium, av personliga eller yrkesmässiga skäl, och som hoppas kunna leva utan rädsla för förföljelse, diskriminering eller våld, vilket ökar behovet av att öka samarbetet mellan polismyndigheterna, tullmyndigheterna och rättssystemen.
Erkännandet av detta unionsmedborgarskap har emellertid gått långsamt, och står fortfarande i dag inför många hinder.
Jag lägger fram förslag om unionsmedborgarskapets fullständiga tillämpning i dess politiska, administrativa, rättsliga, sociala och ekonomiska dimensioner inom åtta områden.
För det första är det avgörande att vi inför en strategi för att främja unionsmedborgarskapet, på både institutionell nivå och lagstiftningsnivå, och när det gäller utbildning och information.
För det andra: bristen på information.
Unionsmedborgarna måste få bättre information om sina rättigheter och om räckvidden för dessa rättigheter, särskilt med hänsyn till rätten att lämna in framställningar till Europaparlamentet och att lämna in klagomål till ombudsmannen.
Det är beklagligt att merparten av framställningarna till Europaparlamentet och de klagomål som sänds till ombudsmannen bedöms vara otillåtliga, vilket bekräftar bristen på kunskap hos framställarna om unionens behörigheter.
Det är avgörande att på alla möjliga sätt förbättra Europeiska unionens informations- och kommunikationspolitik, vilken måste inriktas på och anpassas till den befolkning som den utformats för.
Unionens dokumentbas måste göras tillgänglig för allmänheten på de officiella språken och vara gratis, och utvecklingen av interaktiva webbplatser måste främjas.
För det tredje: den kontinuerliga nedgången i unionsmedborgarnas deltagande i Europavalen, vilken undergräver vårt parlaments legitimitet.
Vi måste anta de åtgärder som krävs för att ytterligare öka väljarnas medvetenhet om vikten av dessa val.
När det gäller fastställandet av ett datum för nästa Europaval, får detta inte krocka med nationella traditioner eller lagstadgade semestrar, så att möjligheterna för väljarna att delta optimeras.
Det är inte förnuftigt att dagen för Europavalen till exempel ofta krockar med en nationell helgdag i Portugal, vilket därigenom allvarligt skadar valdeltagandet bland mitt lands medborgare.
För det fjärde: diplomatiskt och konsulärt skydd.
Det är viktigt att de medlemsstater som ännu inte har införlivat de åtgärder i sina rättssystem som krävs för att garantera diplomatiskt och konsulärt skydd för unionsmedborgare, vars ursprungsstat inte har någon representation, gör detta.
För det femte: medborgarskydd.
Medlemsstaterna måste anta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, för att garantera skyddet av medborgarna mot terrorism och organiserad brottslighet, stöd och ersättning till offer och garantera ett verksamt och rättvist tillträde för unionsmedborgarna till rättssystemet.
Särskilt betonas tillämpningen av direktiven om bekämpning av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet och om jämställdhet mellan män och kvinnor.
För det sjätte: de fortsatt befintliga hindren för utövandet av unionsmedborgarnas rörelsefrihet och frihet att bosätta sig var de vill.
För att övervinna dessa hinder måste medlemsstaterna utan dröjsmål anta förslaget till direktiv av den 23 maj 2001, i vilket grundläggande förenklingar införs, genom en översyn av de befintliga texterna och där rätten till permanent uppehållstillstånd efter fyra års oavbruten bosättning särskilt inrättas.
Medlemsstaterna måste vidare råda bot på de många lagstiftningsskillnader som fortfarande förekommer och som utgör ett hinder för unionsmedborgarskapets fullständiga uttryck inom områdena för individernas ställning, rättsväsendet och villkoren för rörlighet och bosättning för migrerande arbetstagare.
För det sjunde: hinder för studenters och lärares fria rörlighet.
Med hänsyn till de hinder som fortfarande förekommer, måste åtgärdsplanen för rörlighet omedelbart antas, så att rörligheten för studenter, frivilligarbetare, lärare och instruktörer underlättas och förbättras.
Medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna måste i övrigt använda utbildningsprogram för att främja en bättre kunskap om Europa, särskilt i form av historie- och språkundervisning.
Jag skulle slutligen vilja be konventet för Europeiska unionens framtid att samtycka till att stadgan om de grundläggande rättigheterna ges en bindande rättslig status, att den tredje pelaren införlivas med gemenskapslagstiftningen, och att sträva efter att se till att de texter där EU: s politik fastställs görs mer tillgängliga för allmänheten i dess helhet.
