# ID: svediakorp-gov428335
# author: Dupuis (NI). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 579
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, bästa föredragande och kolleger!
Jag instämmer med rådsordföranden: detta är ett gott betänkande.
Som han mycket väl vet så händer det emellertid ofta att parlamentet antar goda resolutioner, men problemet kommer senare, problemet är rådet.
Det är uppenbart att kollegan Messner har rätt i att det finns ett institutionellt problem, men det är inte det enda, kommissionen utgör själv ett problem.
Kollegan Belder gör rätt i att hänvisa till behovet av en strategi.
Jag kan inte förstå att vi än i dag inte kan tala om demokratiska asiatiska länder och icke-demokratiska asiatiska länder.
Vi rör ihop allt med Kina, med vilket vi har en kritisk dialog, inte sedan i går eller i förrgår, utan numera sedan ett tiotal år tillbaka.
En kritisk dialog där ni varje gång får höra av de kinesiska ledarna att Asien är annorlunda, att det finns en asiatisk väg till mänskliga rättigheter.
Men har det aldrig föresvävat er att säga till dem att Engels, Marx, Stalin och Lenin kanske inte var så asiatiska och att det är dags att sluta med de här dumheterna?
Problemet är inte ekonomiskt, herr rådsordförande.
Det bästa exemplet är våra taiwanesiska vänner, som utan någon form av institutionaliserade politiska förbindelser med våra länder har utvecklats till ett land med tjugo miljoner invånare och Europeiska unionens tredje handelspartner.
Affärsmännen på Taiwan och i Europeiska unionen har hittat sina kanaler.
Problemet är vårt: problemet är att det pågår ett krig i ett antal av dessa länder.
I Vietnam pågår det i dag ett krig mot demokratin och friheten.
I Kina pågår det i dag ett krig mot demokratin och friheten.
I Laos pågår det i dag ett krig mot demokratin och friheten.
Detta problem får vi inte ta itu med här i denna kammare.
Kollegan Ford försöker finna fel i initiativ från kollegan Jarzembowski och andra till stöd för Taiwans demokrati.
Allt detta är ju fullständigt otroligt!
Jag kan inte förstå denna samarbetspolitik, kommissionär Patten.
Jag kan inte förstå varför vi måste fortsätta att ge ut pengar som vi mycket väl vet försvinner i de vietnamesiska, kinesiska och laotiska ledarnas fickor, utan att skapa någon som helst positiv effekt.
Varför gör ni inte vad ni har börjat göra gentemot andra länder, herr kommissionär?
Sluta med alla dessa samarbetsprojekt och ge dem en miljon euro när de har genomfört denna demokratiseringsreform.
På så vis gör vi oss av med hela den europeiska byråkratin, och således även bedrägerierna, alla dessa skändliga saker som görs med våra och skattebetalarnas pengar.
Jag önskar att även rådet och kommissionen skulle kunna säga om det verkligen är fullständigt otänkbart att utverka frigivningen av fem försvunna.
För tjugo år sedan gick hundratusentals européer ut på gatorna för att demonstrera för de försvunna i Chile.
Vi förmår inte rädda fem personer, som har försvunnit från omvärlden, i Laos, ett land med fem miljoner invånare, vars geopolitiska betydelse inte kan sägas vara särskilt stor.
Vi klarar inte ens av att utverka frigivningen av ledarna för Vietnams enade buddistiska samfund, som sitter i fängelse sedan tjugo år.
Nåväl, allt detta förefaller mig vara fullständigt oacceptabelt och även oförklarligt.
